BJÖRNS BETRAKTELSER

Klick. Klick. Klick.

Tillsammans med Caj

Vet du vem Caj Karlsson är. Inte? Nä, det är egentligen inte så konstigt. Han är en singer/songwriter från Blekinge. Känner du till Hasslö, då? Du vet ön någon mil sydväst om Karlskrona som kallas Lilla Hawaii för sina långgrunda stränder och för sitt soliga väder? Inte det heller, nä.

Caj Karlsson.

Nåja, en gång om året anordnas en musikfestival på ön, lämpligt nog kallad Hasslöfestivalen. I år firar den 20 år. Och Caj Karlsson har spelat varje gång. Utom i fjol.

Men den 12 juli 2019 stod han återigen på scenen, den här gången tillsammans med ett antal artistkollegor. Detta för att fira 10-årsjubileet av just Tillsammansturnén. I en pösig soffa till höger på scenen satt därför bland annat Anders F Rönnblom, Johan Johansson och Staffan Hellstrand och myste och väntade på att få gå upp och göra ett par nummer tillsammans med Caj.

Många på scen. Fler i publiken.

Jag passade på och knäppa några skott med pocketkameran, Sony RX100 VI, mellan handklappen och fotstampandet. Ljuset var bra eftersom spelningen drog igång redan klock sexan, därför krävdes inget kämpande med höga isotal. Skönt för den lilla kamerasensorn.

Nog babblat. Här är bilderna.

T-shirten.

Staffan & Caj.

Anders F Rönnblom spexar.

Caj kontemplerar.

Vattna trummis, ja det behövs ibland. Trummisen är förresten Robin Åkerman på Paraply AB, arrangören av Hasslöfestivalen.

Rock on!

Johan Glössner får feeling.

Linus Norda får feeling.

Robin Åkerman får feeling.

Johan Johansson får feeling.

Hoppet.

Spelglädje I.

Spelglädje II.

Spelglädje III.

Spelglädje IV.

Spelglädje V.

Postat 2019-07-13 21:56 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Anna Ternheim vs X10:an

Egentligen hade jag inte tänkt att ta med någon kamera. Men på något sätt åkte ändå X10:an med i jackfickan. Inte lika smidig som S90:an som brukar följa med men betydligt mindre uppseendeväckande än D700:an som lämnades kvar hemma i hyllan.

Från sjätte raden var sikten god upp på scen. Strax släcktes belysningen och scenen blev helt svart. Rök vällde in och strax klev en lång och svartklädd figur upp på scenen - Anna Ternheim. Med en glödlampa och en spotlight i taket som enda ljuskälla fick kameran ett mardrömsjobb i början av konserten.

Jag ställde in X10:an på seriebildstagning och displayen på off. Jag ville störa så lite som möjligt. Trots mitt rattande poppade bilderna upp på displayen så snart jag tryckte ner avtryckaren. Ruskigt irriterande. Och det var först när jag kom hem och lusläste manualen som jag hittade att bildvisningen inte går att stänga av när man kör seriebildstagning. Jisses vad dumt.

Trots att jag kom hem med en hel hög av oskarpa bilder, autofokusen kämpade hårt i mörkret, fick jag i alla fall ett par som var hyggligt skarpa. Och nu har jag lärt mig hur man får kameran både tyst och mörklagd.

Ps. Anna var riktigt bra. Gå och se henne om ni kan! Ds.


Postat 2012-02-06 14:34 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera