Mer från Phi Phi

Ytterligare några bilder från Phi Phi-öarna.

Long Beach, Koh Phi Phi Don.

Fraktbåt.

Avlastning.

Vid trädet.

Väntan.

Skyfall.

Skylt.

Uppdukat

Gatusömnad.

Hetta.

Utryckning.

Thailand – Phi Phi-öarna

Phuket. Hotell med Lollo & Bernie och vattengympa i alla ära, men vi ville se något annat också. Därför tog vi färjan över till Koh Phi Phi Don, den största av Phi Phi-öarna. Resan tog två timmar.

I december 2004 drog en kraftig tsunami in över ögruppen (och stora delar av Thailands kust och de närliggande länderna). Totalt omkom närmare 300.000 människor, varav 800 på just Phi Phi-öarna.

Numera är allt återställt, men en begränsning har införts på hur många turister som får uppehålla sig på ön. Det finns också färre hotellplatser. Det gäller alltså att boka i förväg.

Tempot på öarna är långt och det är endast huvudön som är bebodd. En av dagarna hyrde vi en longtailbåt med kapten och allt och körde runt till några av de mindre omgivande öarna, bland annat Koh Phi Phi Leh, där filmen The Beach spelades in.

Sagolikt vacker, men också fullständigt nerlusad med turister som försöker hitta en fri yta att ta en selfie på. Eller bara se allmänt coola ut när någon plåtar dem ...

Nej, då var Monkey Beach på huvudön mysigare. Men oj vad försigkomna makakerna är, att ställa ner sin ryggsäck på stranden för att ta sig ett dopp är ingen bra idé …

Båtturen bjöd också på fin snorkling och rejäl sjögång. Men att känna vågorna slå emot ansiktet känna helt okej när det är 30 grader i luften.

Som vanligt; kommentarer och funderingar uppskattas!

---

Longtailbåtarna är charmiga. Men kanske inte supermiljövänliga.

Long beach, Phi Phi Don.

Massage är populärt. 300 baht är cirka 100 kronor.

Selfiestickparkering.

Longtailbåt.

Laga och fixa.

Många turister föredrar att åka speedboat - de är kvicka och klara sjögång bättre än longtailbåarna. Men lika charmiga det är de inte.

Naturfotografer.

Jag tror att det får räcka där. Alla bilder från Phi Phi fick helt enkelt inte plats i ett inlägg. Så jag ber att få återkomma.

Thailand – resan och stranden

Som en sann Svenssonfamilj satte vi i mörkaste januari 2018 av söderut. Dit ”alla andra” åker. Thailand. Landet lockar med sol, värme och bad. Men också kryddig och välsmakande mat, vänliga människor och välgörande (om än lite hårdhänt) masssage. Och inte minst  - vrålande longtailbåtar.

Allt detta fick vi uppleva. Men först skulle en flygresa på totalt elva timmar avverkas. Och därefter ytterligare transfer till hotellet på Bangtao Beach, Phuket.

På resan fick tre kameror följa med, en Nikon D 810 för streetphoto, en Canon G7X Mark II när den stora kameran var för klumpig och en allväderskamera för dopp i pool och hav, Olympus TG-5. Ja, jag ser fram emot dagen då en kamera kan göra allt. Men så är inte fallet ännu, därför fick fotoryggan åka med även den här gången.

Jag tänker inte bli långranding, detta är en fotoblogg. Dags för ett första gäng bilder (det blir fler inlägg från resan framöver).

Kommentera (eller fråga) gärna!

Norröver, del 2

Varför vänta - lika bra att skicka upp del 2. Här rör vi oss norröver, för att till slut nå målet - Nordkap.

Till vägens ände. Och vidare.

Berg och båt.

Fisk på olika vis.

Skutan.

Besök på den lokala puben.

En hel armada.

Spegling vid Riksgränsen.

Konkurrens i norr.

Narvik.

På tur.

Tromsö.

Tomten bor i skogen. Vid en fjord. I Norge.

Fjorden.

Hammerfest - världens nordligaste stad.

På väg.

Spanjor medelst medpassagerare i någon slags packtub.

På klippan.

Framme. Sikten var sådär. Bara 220 mil hem igen.

Norröver, del 1

Varför åker söderöver, till värmen, när man kan åka norrut, till kylan, regnet, dimman och den karga naturen? Ja, för en del är det nog främmande att välja bort solen för det lite mer oberäkneliga vädret som härjar uppe i norr. Men belöningen för den som vågar är stor. Landskapet är utsökt vackert, luften liksom lite klarare och färgerna djupare på något vis. Och man slipper trängas.

Tidigare i sommar gick turen till Lofoten och sedan vidare upp till Nordkap. De riktigt tuffa cyklar sträckan. Och de bekväma tar husbilen. Vi gjorde något mitt emellan och tog motorcyklarna. Vi slapp trampa, men belönades med att uppleva dofter och naturens skiftningar på lite närmare håll än för den som är instängd i en plåtlåda.

Eftersom det här är en fotoblogg tänker jag hålla nere texten och istället bjuda på en bildkavalkad i två delar. Här kommer den första.

Björkar.

Åkdon.

Lofoten.

Å.

Torkade torskhuvuden. En stor exportvara till Nigeria, där de utgör basen i en kryddig gryta.

På södra Lofoten dyker dylika vyer upp bakom i princip varje kurva. Många fotostopp blir det ...

Den som löser en biljett i Sund får se en äkta smed som hamrar och bankar fram skarvar i metall.

Smeden himself.

Skoterturister. Törs man gissa på att de kommer från Italien?

Höga berg och en och annan fiskebåt. En vanlig vy på Lofoten.

Kritvit sandstrand i Ramberg.

Stort berg, liten motorcykel.

Resten av bilderna tar vi i del 2, som dyker upp på en dataskärm nära dig inom en inte all för avlägsen framtid.