I Neptuns buk

Idag har jag varit på studiebesök. Ombord på Neptun - Sveriges första datoriserade ubåt, byggd på Kockums i Karlskrona och sjösatt 1980. Om två år ska hon pryda Marinmuseums nya ubåtshall.

965 ton stål och 15 ton bly i form av batterier. Heavy stuff.

Nåväl, lokalmedia fick alltså en chans att kika in medan arbete med att rostlaga pågick utanpå. Det första som slår en är hur trångt det är. Inuti det 49,5 meter långa skrovet arbetade 25 man när man var till sjöss.

Endast tre båtar tillverkades i Neptun-klassen, Neptun, Näcken och Najad. Samtliga utrangerade. Det är något som fascinerar med ubåtar. De känns hemliga, läskiga, farliga och fascinerande på en och samma gång. Osynliga sveper de fram under vattnet, redo att slå till när fienden minst anar det.

Och om två år kan man alltså gå in Neptuns buk och kika både på torpedrum, byssan och träbritsarna som matroserna sov sina sex timmar på. Man arbetar nämligen i skift, sex timmar i tjänst och sedan sex timmar vila. Och så rullar de på under de fjorton dagar besättningen är ombord. Natt som dag, helg som vardag.

Bland karoliner, husarer och gustavianer i mörkaste Småland

För ett par bloggposter sedan berättade jag om ett uppdrag i verkligheten. Jag besökte Skillingaryd tidigare i höstas för att rapportera från startskottet på militärmuseet Miliseum. Nu har tidningen (Soldat & Teknik) legat ute ett slag så det känns okej att visa upp en del av bilderna här i bloggen.

För att värma upp intervjuoffren bjussade jag på en tidning.

Smålands Husarer visade prov på enorm pricksäkerhet i full galopp.

Flintlåsmusköt anno 1800-kallt.

Fältsmeden passade på att smida medan järnet var varmt.

Anfäkta & anmma vad det dundrade när artielleripjäsen avfyrades.

Göteborgsk Gustavian röker fredspipa.

Ordning vid torpet.