Istanbul, del VI - Galatabron

Nej, den är ingen skönhet. Men att vandra över till andra sidan är ändå en upplevelse. Galatabron är nämligen fullsmetad med män och kvinnor som hoppas på napp. Och allt som oftast rycker det till i deras linor.

Bron går över ett vatten som brukar kallas det Gyllene Hornet. Det sägs att det Bysantiska riket brukade dra kedjor över vattnet för att hålla inkräktare ute. Men en slug man vid namn Mehmet II drog helt sonika upp sina skepp och rullade dem med hjälp av inoljade stockar över till andra sidan.

Nåväl, det är i alla fall värt att ta den här promenaden. Om inte annat så för utsikten från området kring Galatatornet. Vi lyckades inte komma upp i själva tornet (det var lång kö) men det finns en utkiksplats inte så långt därifrån som också är vacker. De sista bilderna i det här inlägget är därifrån.

Istanbul, del V - stora basaren

Att åka till Istanbul och inte besöka Kapali Carsi - den takbeklädda basaren - vore tjänstefel enligt turisthandbokens första paragraf. Så även om man som jag, inte är särskilt intresserad av att köpslå eller kolla på allsköns lampor och mattor så hör det ändå till. Om inte annat så för att uppleva stämningen, spana in alla människor. Och kanske för att ta en kopp sötsyrligt äppelthé.

Sammanlagt 61 gator, över 3.000 affärer och uppemot en halv miljon besökare om dagen är imponerande siffror. Turkarna själva menar att det här är den mest välbesökta turistattraktionen i världen (Ge-Kå´s har ungefär 15.000  besökare om dagen).  Men så har man också haft tid på sig att bygga upp det här enorma komplexet, den första stenen lades här år 1455.

För att underlätta för besökaren (det är lätt att gå vilse) är basaren indelad i olika sektioner. Det finns till exempel en del som har fokus på läderarbeten, en annan där mattförsäljarna huserar och en tredje dit de som gillar guld och glitter styr sin kosa.

Uppgifterna går isär när det gäller hur många portar som finns in till basaren, men det är mellan 18 och 22 stycken.  Vid varje står en kepsförsedd vakt försedd med en Scanturk M5 metalldetektor.

Om vi köpte något? Japp, efter två koppar thé, och en halvtimmas köpslående landade två lampor i vårt bagage. Vi blev säkert blåsta, men lyckades i alla fall får ner priset till hälften av det begärda.

...och så tre från kryddbasaren som inte ligger så långt från den stora basaren. Här är fokus på ätabara läckerheter...

Istanbul, del IV – på andra sidan

Istanbul är en unik stad på många sätt. Det mest uppenbara är kanske att halva staden ligger i Europa och den andra i Asien. Och att ta sig från den ena sidan till den andra tar runt 20 minuter med båt och kostar en sisådär sju kronor. Klart det blev en båttur över Bosporen!

Att se solen sakta dala över staden är magiskt. Minareter som bildar siluetter mot den orangefärgade himlen. Den asiatiska sidan anses som lite ”tråkigare” ur ett turistperspektiv – det är fler moderna byggnader och mindre charmigt. Men att gå längs vattnet från Uskudar till Sirkeci är synnerligen mysigt. Längs vattnet står bänkrader där folk sippar på thé och blickar ut över vattnet. På ett par ställen finns det också klippor så att man kommer ända ner till vattnet.

Och så kan man spana in Jungfrutornet – ett gammalt fyrtorn utslängt i vattnet. Men den som följer den turkiska poeten Sunay Akin tar inte båten ut, så här skriver han ” Den sämsta vyn över Istanbul är den från Jungfrutornet, eftersom man där går miste om Jungfrutornets skönhet.” En man som vi språkar en stund med kommer till samma slutsats men av en annan anledning.                                

- Restaurangen där ute är både dyr och dålig, välj en här på fastlandet istället.

Vi följde hans råd. 

Här kommer några bilder från kvällen.

Istanbul, del II – Blå Moskén och Haga Sophia

De två största turistmagneterna i Istanbul ligger bara ett par hundra meter från varandra – Blå Moskén och Haga Sophia. Båda jättar. Lika men ändå olika. Blå Moskén har fått sitt namn från de blå mosaikplattorna som pryder insidan. Och det är den enda moskén i Istanbul som har hela sex minareter. Jag hörde en guide säga att det bara finns en moské som har fler – och den står i Mekka.

Det som gör Blå Moskén extra intressant är att den används än idag. Därför gäller det att visa respekt för dem som ber. Männen längs fram och kvinnorna undanskuffade längst bak, bakom ett slags träplank.

Men kanske är ändå Haga Sophia ännu mäktigare, särskilt när man betänker att den är 1.500 år gammal. Under vårt besök pågick stora restaureringar inuti så det förtog en del av rymdkänslan. Men kupolen är enorm. Och tydligen på gränsen till vad som är möjligt att bygga med den teknik som användes, vilket har resulterat i ett par ras under årens gång.

Nåväl, här kommer ett par bilder i alla fall. Först på Blå Moskén.

...och så förflyttar vi oss till Haga Sophia...

...och nej, jag var inte den ende som dokumenterade storslagenheten...

Istanbul, del I - människorna

Huvaligen. Vilken stad! Vilka människor! Vilka fotomöjligheter!

Istanbul överträffade med råge mina högt uppskruvade förväntningar och levererade på alla plan. Maten var kryddig, frisk och fräsch, moskéerna långt mäktigare än på bild och vårvädret utmärkt behagligt. Men det jag kommer minnas mest är människorna, vänliga, öppna, stolta och vackra. Därför tänker jag ägna mitt första inlägg i en serie från Istanbul åt just människorna.

...och så två som jag tyckte gjorde sig bättre i svatvitt...