Kvällsmarknad i Thailand

Det här blir det sista inlägget från min resa till Thailand. Och det är från en lokal matmarknad. Här erbjöds allt från kött, till fisk, kryddor, grönsaker och rykande het mat. Eftersom jag redan hade åkt på magsjukan en gång under resan vågade jag inte smaka på något. Synd, eftersom mycket såg otroligt smaskigt ut …

Nedslag i Phuket stad

Visst kan det vara skönt att bara ligga och slappa vid en pool. Men det kan bli långtråkigt också. Det tycker i alla fall jag. Därför bestämde jag mig för att hyra en skoter under en dag. Packa kameran och bara köra runt. Alltid ser man något spännande.

Sagt och gjort, en 125-kubiks Hondaskoter hyrdes för 300 baht (runt 80 kronor). Eftersom det var lite dåligt med bränsle i den köptes en liter bensin. Ja, det såldes i glasflaskor av uthyraren. Och eftersom skotrarna är så pass bränslesnåla räcker en liter till mellan fyra och fem mils körning.

Med mig på turen hade jag en turistkarta över Phuket. Planen var från början att göra en rejäl loop runt ön. Men jag insåg ganska snabbt att det tar tid att ta sig fram (och att vägskyltarna inte var särskilt lättlästa).

Rutten lades om och jag styrde istället mot Phuket stad. Ville se liv och rörelse och köra gatufoto.

Och det fick jag. Och återigen slog det mig hur vänligt sinnade thailändarna är. Träffade bland annat en fiskare som stod och rensade sina nät.

Han kallade mig till sig och ville prata. Men kunde inte ett ord engelska. Jo förresten, jag tror han förstod vad fish betydde.

Eller mannen som drev en återvinningsstation och gillade att smutta på sportdryck.

Och kvinnan som skar upp frukt på den lokala marknaden.

Alla välkomnande och öppna. Rena drömmen för en fotograf.

Mekanisk verkstad. Mannen lagar topplock.

Båtverkstad under ett brovalv.

Återvinningsstation.

Den (obligatoriska) gamla mannen. Hittade honom sittandes på sin skoter i skuggan.

Små kök puttrar lite här och var. Den som köper maten får den lagd i en genomskinlig platspåse.

Samtidigt i skoterverkstaden...

Skolbarn på väg hem.

Thailand – på två hjul

Praktisk, smidig och förhållandevis billig. Ja, det är inte så konstigt att skotern är ett så vanligt fortskaffningsmedel i Thailand (och i stora delar av Asien).

Och trots att maskinerna med våra västerländska mått mätt är små och klena, de flesta är på runt 100 kubik, ryms ofta hela familjen på dessa slitvargar till tvåhjulingar.

Jag tycker att detta är så pass fascinerande att jag ägnar hela detta blogginlägget åt företeelsen. Vroooooom!

Thailand – Phi Phi-öarna

Phuket. Hotell med Lollo & Bernie och vattengympa i alla ära, men vi ville se något annat också. Därför tog vi färjan över till Koh Phi Phi Don, den största av Phi Phi-öarna. Resan tog två timmar.

I december 2004 drog en kraftig tsunami in över ögruppen (och stora delar av Thailands kust och de närliggande länderna). Totalt omkom närmare 300.000 människor, varav 800 på just Phi Phi-öarna.

Numera är allt återställt, men en begränsning har införts på hur många turister som får uppehålla sig på ön. Det finns också färre hotellplatser. Det gäller alltså att boka i förväg.

Tempot på öarna är långt och det är endast huvudön som är bebodd. En av dagarna hyrde vi en longtailbåt med kapten och allt och körde runt till några av de mindre omgivande öarna, bland annat Koh Phi Phi Leh, där filmen The Beach spelades in.

Sagolikt vacker, men också fullständigt nerlusad med turister som försöker hitta en fri yta att ta en selfie på. Eller bara se allmänt coola ut när någon plåtar dem ...

Nej, då var Monkey Beach på huvudön mysigare. Men oj vad försigkomna makakerna är, att ställa ner sin ryggsäck på stranden för att ta sig ett dopp är ingen bra idé …

Båtturen bjöd också på fin snorkling och rejäl sjögång. Men att känna vågorna slå emot ansiktet känna helt okej när det är 30 grader i luften.

Som vanligt; kommentarer och funderingar uppskattas!

---

Longtailbåtarna är charmiga. Men kanske inte supermiljövänliga.

Long beach, Phi Phi Don.

Massage är populärt. 300 baht är cirka 100 kronor.

Selfiestickparkering.

Longtailbåt.

Laga och fixa.

Många turister föredrar att åka speedboat - de är kvicka och klara sjögång bättre än longtailbåarna. Men lika charmiga det är de inte.

Naturfotografer.

Jag tror att det får räcka där. Alla bilder från Phi Phi fick helt enkelt inte plats i ett inlägg. Så jag ber att få återkomma.

Thailand – resan och stranden

Som en sann Svenssonfamilj satte vi i mörkaste januari 2018 av söderut. Dit ”alla andra” åker. Thailand. Landet lockar med sol, värme och bad. Men också kryddig och välsmakande mat, vänliga människor och välgörande (om än lite hårdhänt) masssage. Och inte minst  - vrålande longtailbåtar.

Allt detta fick vi uppleva. Men först skulle en flygresa på totalt elva timmar avverkas. Och därefter ytterligare transfer till hotellet på Bangtao Beach, Phuket.

På resan fick tre kameror följa med, en Nikon D 810 för streetphoto, en Canon G7X Mark II när den stora kameran var för klumpig och en allväderskamera för dopp i pool och hav, Olympus TG-5. Ja, jag ser fram emot dagen då en kamera kan göra allt. Men så är inte fallet ännu, därför fick fotoryggan åka med även den här gången.

Jag tänker inte bli långranding, detta är en fotoblogg. Dags för ett första gäng bilder (det blir fler inlägg från resan framöver).

Kommentera (eller fråga) gärna!