BJÖRNS BETRAKTELSER

Klick. Klick. Klick.

Bröllopsfoto - från start till mål

I Värnamo miste jag oskulden. Ja, som officiell bröllopsfotograf alltså. Isabelle och Manne ville ha (nästan) full dokumentation från strax efter lunch fram till småtimmarna. Så inga bilder från frissan eller själva påklädningen men sedan full klickaction.

Apladalen är en mysig naturpark mitt i Värnamo, fylld med mäktiga ekar, en liten porlande bäck och flera gamla fina rödmålade stugor. Här skulle de officiella bilderna tas, det vill säga porträtten. Jag hade rekat och kollat ut några fina miljöer i förväg. Det känns tryggt att ha koll och något att utgå från som man kan sedan improvisera vidare ifrån.

Ofta får man slita med ett lite trist "mitt-på-dagen-ljus". Stalltipset är då att dra sig undan till skuggan eller försöka fotografera så att objektet finns mellan kameran och solen. Jag hade med mig en fotoassistent (tack, Lina) ifall vi skulle rigga med blixtar och sådär, men i slutändan blev det mest naturligt ljus. En massa extraprylar innebär att det går åt tid till att meka med inställningar och att man missar det spontana. Så kände åtminstone jag.

Vi hade avsatt runt en och en halv timma för foto, men det krympte till runt en timma på grund av förseningar hos frissan. Tidspress är något man får leva med som bröllopsfotograf. Mitt tips är därför att ta till en gnutta i överkant när en tid för porträttplåtning ska bokas. Att ha en timmas effektiv tid är ganska lagom. Och den som följer brudparet under hela dagen gör rätt i att försöka norpa dem en kort stund när kvällsljuset tittar fram.

Nåväl, minuterna flög förbi och strax var det dags för avfärd till kyrkan. Vid samtliga bröllop som jag har fotograferat hittills har porträtten tagits före vigseln. Då känns det extra viktigt att brudparet inte känner sig stressade och att man avslutar i god tid.

I nästa blogginlägg tänkte jag reflektera lite över plåtandet i kyrkan och presentera några matnyttiga tips i ämnet. Tills dess kommer här ett gäng bilder på Isabelle & Manne.

Publicerad 2013-02-03 20:52 | Läst 7011 ggr 1 Kommentera

Bröllopsfoto - med skräckblandad förtjusning

Under flera år tackade jag kroniskt nej till att fotografera kompisars bröllop. För vem vill gå på fest och sedan inte kunna njuta av tillställningen utan tvingas springa runt och fotografera allt som händer? Dessutom kändes det som ett väldigt läskigt uppdrag - man får liksom bara en chans. Och eftersom jag drivits av lusten till att fotografera helt kravlöst, som avkoppling och som en kreativ ventil, lockade det helt enkelt inte.

Därför tackade jag nej när jag erbjöds att fotografera Susanne och Anders vigsel. Men när jag väl satt i bilen och styrde mot Hällsnäs, strax utanför Göteborg, låg kameran och två gluggar i baksätet - en Nikon D700 med en 28-300-zoom och ett 24-70 2,8.

Jag visste att paret hade hyrt in en fotograf och kunde därför bara gå runt och ströknäppa lite bilder, helt utan press. Det sistnämnda var viktigt.

Jag fotade grabbgänget när de skålade under en tall och tjejgänget när de småpratade nere vid vattnet. Den skäggprydde prästen fastnade på ett par rutor. Ringen så klart. Kramkalaset när allt var klart. Och paret när de virvlade fram i brudvalsen. Och jisses vad kul det var!

Efter någon vecka skickade jag över ett 100-tal bilder till brudparet och fick en fantastisk respons.

Klart det blev fler bröllopsplåtningar efter den här starten. I ett antal inlägg framöver kommer jag visa fler bilder och dela med mig av de saker jag har lärt mig under resans gång. Häng med!