BJÖRNS BETRAKTELSER

Klick. Klick. Klick.

New York, del II - New York´s Finest

Vi håller oss kvar i The Big Apple. Den här gången bjuder jag på ett par bilder på New York´s Finest, det vill säga den lokala poliskåren - NYPD. Och som bonus kaster jag in ett par rutor på FDNY - New York City Fire Department.

Kommentarer, feedback, funderingar och frågor uppskattas - så ös på med det bara!

Fler delar från NY kommer framgent i bloggen, så håll utkik!

Publicerad 2014-01-03 13:12 | Läst 3096 ggr 5 Kommentera

New York, del I - ögonkontakt

Städernas stad. Så har den kallats, New York. Och visst är det en häftig plats där kulturer möts och där individualismen frodas. Att bara stå i ett gathörn och kika på alla människor som går förbi är ett färgsprakande skådespel. Staden är också ett Mekka för gatufotografen - människorna här höjer knappast ett ögonbryn för att någon går runt med en kamera ock knäpper lite bilder i folkvimlet. Det gör det enkelt att jobba, man behöver helt enkelt inte smyga eller känna att man inkräktar på någons personliga sfär särskilt ofta.

Under senhösten 2013 besökte jag staden för andra gången i mitt liv. Det blev ett kärt återseende och eftersom förra vistelsen ägnades åt att beta av alla "måsten" fanns det nu utrymme att flanera runt och hitta lite nya pärlor. Efter några timmars Googlande på hemmaplan hade jag en hel drös med tips på spännande fotoplatser. Ett av dessa var graffitiväggarna på 5 pointz. Till mitt stora förtret målade dock ägaren till kåken, som varit ett tillhåll för allsköns sprayande konstnärer, över hela klabbet med vit färg bara dagarna innan jag anlände. Surt.

Men det blev i alla fall ett besök på Roosevelt Island, en stunds strosande i ett blåsigt och iskallt Harlem, en hel del häng i tunnelbanan och en promenad längs The High Line. Under de fem dagar besöket varade avlossades inte mindre än 4.647 slutarskott. För många så klart. Men så blir det när när det gatufotas och seriebildsläget är aktiverat och bländare 1.4 är vald - mycket blev oskarpt, en del helt okej och andra ... ja det får ni bedöma.

I den här första delen tänkte jag fokusera på människorna. Och mer specifikt dem som jag fick ögonkontakt med.

Publicerad 2014-01-02 17:15 | Läst 4036 ggr 8 Kommentera

Korvetten

Dagens korvett.

Publicerad 2013-09-15 20:52 | Läst 4603 ggr 4 Kommentera

Ubåt på torra land!

Ni som följer min blogg vet att jag för ungefär ett år sedan fick möjligheten att kika in i ubåten Neptun på Kockumsvarvet här i Karlskrona. Då var man i full färd med att strippa henne på alla miljöfarliga delar innan hon skulle bogseras till Stumholmen för att sedan lyftas upp på fast mark. Marinmuseum hade nämligen fått Neptun till skänks av Marinen och nu var planen att lägga henne under tak och bygga upp en utställning runt omkring och inuti hennes buk. Men riktigt där är vi inte ännu.

Marinmuseum. Och två mammor på vift.

Nåväl, Marinmuseum bjöd in till presskonferens så jag tog min kamera över axeln och promenerade ner till byggarbetsplatsen där plåtslagarna bockade rostfritt för fulla muggar. Nästan hela ubåtshallen ska nämligen kläs med en mattborstad stålplåt. 13 ton har det visst gått åt, men så ska det också hålla för evigt. Typ.

Hård plåtslagare filmas av SVT.

Hård plåtslagare plåtas av lokalpressen.

Ett glatt pressuppbåd.

Vi bjöds på guidad tur både utanför och inuti den stora hallen som beräknas vara klar med utställning och allt på nationaldagen, den sjätte juni för er som inte har koll, 2014. Det var fascinerande att se den glänsande plåten rullas ut och bockas till av de stenhårda plåtslagarna med motivlackade krukor på sina huvuden. Men ännu häftigare var det att kliva in i hallen - vilken bjässe hon är, Neptun. 50 meter lång och nästan 1.000 ton tung. Tyngden krävde förresten att över 270 betongpelare slogs ned i marken för att fördela trycket.

Japp, periskopet sticker upp genom taket!

För tillfället pågår jobbet för fullt med att iordningställa själva hallen och senare i vinter kommer utställningen att ta form. I dagsläget är Marinmuseum ganska förtegna om exakt hur den kommer att se ut men kommunikatören Joakim Johansson utlovar "en upplevelse för alla sinnen". Vi snackar, ljud, ljus och lukt. Det sistnämnda kommer att bli extra intressant - hur luktar det egentligen ombord på en ubåt? Kanske får vi också svar på frågan om alla ubåtskaptener verkligen är skäggiga och om det låter "ping" jämnt och ständigt i u-läge?

Sladdat.

Bredvid Neptun i den gigantiska hallen står den i jämförelse pyttiga Hajen 1. Marinens första ubåt som togs i drift så tidigt som 1904. Henne kommer man dock inte att kunna gå in i.

Hajen 1 och Neptun.

Kanske återkommer jag med ytterligare ett inlägg i samband med invigningen. Om jag blir inbjuden det vill säga.

Publicerad 2013-09-10 21:03 | Läst 6220 ggr 2 Kommentera

Bröllop på hemmaplan

Home sweet home, hemma bäst, den trygga vrån. Ja visst är det så, det är skönt att komma hem till tryggheten där man känner igen allt och vet hur saker och ting fungerar. Därför kändes det lugnt när jag i vintras bokade upp ett bröllop som skulle hållas på orten. Här i Nättraby, dryga milen utanför Karlskrona, har jag koll på miljöerna och kan ta cykeln ner till kyrkan - perfekt.

Men det finns en fara också, man bli hemmablind. Inget ser exotiskt ut, bara vanligt och vardagligt. Därför blev det en hel del knatande och smygande i buskar och bakom skira lövverk för att hitta spännande vinklar och utsnitt. Kort sagt - en grundlig rekning. Jag var därför väl förberedd på dagen B (bröllopsdagen) och hade till och med gjort ett körschema i huvudet. Tiden är ofta knapp så jag försöker ha ett gäng miljöer som jag vet funkar. För första gången fick jag uppleva ett brudpar som vara redo på utsatt tid - vilken lyx! Så nu hade vi två härliga fototimmar framför oss i solgasset.

På axlarna hängde två stycken D700:or bestyckade med en 70-200 2.8 samt en 45 PC-E-glugg. Den sistnämnda är en tilt/shift-optik, något jag velat testa för just bröllopsbilder under en lång tid och nu skulle det alltså bli premiär. Gluggen ger ett smalt skärpeband över bilden vilket ger en lite drömsk ton.

Något jag har lärt mig när jag fotograferat människor är att mycket handlar om psykologi. Hur jag bemöter den som ska avbildas reflekteras i bilderna. Är jag glad, lugn och trygg smittar ofta humöret över till brudparet. Därför försöker jag ha så kul som möjligt och förr eller senare så skrattar vi allihopa. Den här gången började vi med att ta lättsamma och lite humoristiska bilder - kanske inget som hamnar på väggen över sängen men en bra och ganska kravlös uppvärmning.

En lättsam start på fotosessionen.

En annan grej som jag brukar köra tidigt i sessionen är att låta brudparet promenera mot och från kameran - dessa bilder tar jag med tele och jag brukar instruera paret att småprata med varandra. Sammantaget gör det här att de slipper ha en fotograf upptryckt i ansiktet och att de inte tänker på att de blir plåtade. Testa gärna den här metoden själv!

Att låta brudparet promenera mot kameran funkar alltid.

Därefter rörde vi oss runt till olika miljöer, nästan bara i skuggan - de gluggarna som åkte av och på var förutom de ovannämnda också en 50 1.4 och en 85 1.8. De fasta objektiven är verkligen härliga att arbeta med men telezoomen är så flexibel att jag inte helt vill släppa den. Sessionen avslutades med att brudparets två barn anslöt och vi tog några familjebilder.

En fast 85:a är underbar att jobba med, den här bilden är tagen på bländare 2.0.

Just efter klockan tre klämtade så kyrkklockorna och brudparet skred långsamt in. Vanligtvis använder jag 70-200-gluggen här men kyrkan var ovanligt mörk så det fick bli den fasta 85:an fullt öppen den här gången. Jag gillar att fotografera i kyrkan för det är en utmaning, dels kan ljuset vara knappt men också för att det bara erbjuds en enda chans att sätta bilderna.

Efter konfettiregn, eller som här, solrosfröregn, var det dags för gruppbilder - upp på en bänk och vips rymdes halva släkten på bild. Och så avfärd i en tjusig 50-talscittra sippandes på ett glas skumpa - det sista jag såg var två glada nunor som kikade ut genom en lätt patinerad bakruta. Själv hoppade jag på cykeln och trampade hemåt.