Istanbul, del XI - Han

Den här gången ska vi återvända till den stora basaren. Men istället för att kika på vad som säljs ute i butikerna tänkte jag att vi ska smyga in bakom kulisserna. I detta myller av gångar och prång finns nämligen ett antal innergårdar. Och verkstäder, "han". Här tillverkas en del av det som säljs ute i butikerna.

En försäljare jag hamnar i samspråk med berättar att det förr var många fler sådana här verkstäder på området. Numera importeras mycket av det som säljs. Och en del tillverkas en bit utanför Istanbul, där hyrorna är billigare. Men jag lyckades ändå snoka upp ett par av dem som fortfarande är aktiva. Och det visade sig vara mödan värt. För där inne, bakom skrangliga trädörrar o dåligt upplysta lokaler satt mängder av farbröder, ja det var bara män, och putsade, bockade, hamrade och fixade med diverse metallföremål.

Ibland var dörrarna låsta, men oftast stod de på glänt. Och vart jag än gick möttes jag av glada och välkomnade miner. Männen visade stolt upp sina alster och fortsatte sedan obehindrat att göra vad de skulle.

Jag hade också fått tips på att man på vissa ställen kan komma upp på taket så att man får utsikt över basaren ovanifrån. Men jag lyckades aldrig komma hela vägen upp. Kanske nästa gång. Ni som har sett senaste James Bond-rullen vet vad det är jag trånar efter ...

Istanbul, del V - stora basaren

Att åka till Istanbul och inte besöka Kapali Carsi - den takbeklädda basaren - vore tjänstefel enligt turisthandbokens första paragraf. Så även om man som jag, inte är särskilt intresserad av att köpslå eller kolla på allsköns lampor och mattor så hör det ändå till. Om inte annat så för att uppleva stämningen, spana in alla människor. Och kanske för att ta en kopp sötsyrligt äppelthé.

Sammanlagt 61 gator, över 3.000 affärer och uppemot en halv miljon besökare om dagen är imponerande siffror. Turkarna själva menar att det här är den mest välbesökta turistattraktionen i världen (Ge-Kå´s har ungefär 15.000  besökare om dagen).  Men så har man också haft tid på sig att bygga upp det här enorma komplexet, den första stenen lades här år 1455.

För att underlätta för besökaren (det är lätt att gå vilse) är basaren indelad i olika sektioner. Det finns till exempel en del som har fokus på läderarbeten, en annan där mattförsäljarna huserar och en tredje dit de som gillar guld och glitter styr sin kosa.

Uppgifterna går isär när det gäller hur många portar som finns in till basaren, men det är mellan 18 och 22 stycken.  Vid varje står en kepsförsedd vakt försedd med en Scanturk M5 metalldetektor.

Om vi köpte något? Japp, efter två koppar thé, och en halvtimmas köpslående landade två lampor i vårt bagage. Vi blev säkert blåsta, men lyckades i alla fall får ner priset till hälften av det begärda.

...och så tre från kryddbasaren som inte ligger så långt från den stora basaren. Här är fokus på ätabara läckerheter...