Här kommer jag att redovisa lite funderingar och visa lite bilder från mina irrfärder i den blekingska myllan.

Isgrodor, issälar och lite kall verklighet

Under helgen lugnade vinden ner sig betänkligt i östra Blekinge. I kombination med klart och kallt väder gav det förutsättning för riktigt härlig vinterfotografering längs kusten på hemmaplan. Till och med ostkusten här frös till och det skapade mängder av motiv som vi inte sett på länge, vissa kanske bara var ett uttryck för lite väl livlig fantasi! Hur som helst så fann jag det extremt upplyftande att äntligen få lite bilder på mitt kära östra Blekinge i riktig rejäl vinterskrud. 




Många ställen längs ostkusten som varit öppna frös till under de senaste dagarna.


Isvallar och mindre "isberg" har bildats där vågor sköljt in över kustlinjen. Strandlinjen låg nu betydligt längre ut i havet än för någon vecka sedan.


I de havsvikar som fortfarande var delvis öppna låg en del sångsvanar (bilden), knölsvanar och änder.


I hamnarna som var delvis isbelagda samlades fåglar längs kanterna till de öppna områdena. Många hade dock flugit sin kos nu när isen och kylan tog kusten i ett fast grepp.


En vigg stod på ett liten isflak och flöt iväg från sina kompisar. Efter en stund (kanske efter att ha samlat mod) så lämnade den flaket och simmade tillbaka till sina artfränder.


En handfull brunänder födosökte mellan kajerna i Sandhamns hamn. Här var det i alla fall öppet vatten på några ställen.


I ett enebuskage satt en hungrig björktrast och käkade enbär.


Ute längs fastlandssveriges sydostspets var det gott om märkliga isformationer och sällsynta väsen. Här ovan syns den extremt sällsynta isgrodan (eller är det ett islejon?)


När solen var på väg ner och skuggornas längd ökade blev det än mer utrymme för fantasin...


Under fotograferandet, samtidigt som solen färgades orangeröd i väster,  blev den i öster allt mer färgad i en rosa ton. Vid strandkanten bortom den isglaserade stenen fick jag syn på ännu en märklig varelse...


Det var den sägenomspunna issälen som tittade upp bakom isvallen.


När solen höll på att ta nattkvist fick isgrodan sällskap av ett par knölsvanar. Kanske tyckte de att han såg lite ensam och snuvig ut där han satt mol allena på den kalla isiga stenen?


Jag avslutade dagen med att ta lite bilder och film ner mot den nästan isbelagda viken i väster där svanarna lät höra sin ljudliga sång, sedan bar det av hemåt i mörkret.

Det var allt för denna gången!

Tony Svensson/Naturfotogrupp Sydost, naturfotosydost.se

Inlagt 2021-02-14 16:43 | Läst 639 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Väldigt fin vintrig serie 👍
Särskilt isberg och formationer.
Tycker det visar hur bra hela sve fick fin vinter med snö och is