I blekingska fågelmarker

Här kommer jag att redovisa lite funderingar och visa lite bilder från mina irrfärder i den blekingska myllan.

Isgrodor, issälar och lite kall verklighet

Under helgen lugnade vinden ner sig betänkligt i östra Blekinge. I kombination med klart och kallt väder gav det förutsättning för riktigt härlig vinterfotografering längs kusten på hemmaplan. Till och med ostkusten här frös till och det skapade mängder av motiv som vi inte sett på länge, vissa kanske bara var ett uttryck för lite väl livlig fantasi! Hur som helst så fann jag det extremt upplyftande att äntligen få lite bilder på mitt kära östra Blekinge i riktig rejäl vinterskrud. 




Många ställen längs ostkusten som varit öppna frös till under de senaste dagarna.


Isvallar och mindre "isberg" har bildats där vågor sköljt in över kustlinjen. Strandlinjen låg nu betydligt längre ut i havet än för någon vecka sedan.


I de havsvikar som fortfarande var delvis öppna låg en del sångsvanar (bilden), knölsvanar och änder.


I hamnarna som var delvis isbelagda samlades fåglar längs kanterna till de öppna områdena. Många hade dock flugit sin kos nu när isen och kylan tog kusten i ett fast grepp.


En vigg stod på ett liten isflak och flöt iväg från sina kompisar. Efter en stund (kanske efter att ha samlat mod) så lämnade den flaket och simmade tillbaka till sina artfränder.


En handfull brunänder födosökte mellan kajerna i Sandhamns hamn. Här var det i alla fall öppet vatten på några ställen.


I ett enebuskage satt en hungrig björktrast och käkade enbär.


Ute längs fastlandssveriges sydostspets var det gott om märkliga isformationer och sällsynta väsen. Här ovan syns den extremt sällsynta isgrodan (eller är det ett islejon?)


När solen var på väg ner och skuggornas längd ökade blev det än mer utrymme för fantasin...


Under fotograferandet, samtidigt som solen färgades orangeröd i väster,  blev den i öster allt mer färgad i en rosa ton. Vid strandkanten bortom den isglaserade stenen fick jag syn på ännu en märklig varelse...


Det var den sägenomspunna issälen som tittade upp bakom isvallen.


När solen höll på att ta nattkvist fick isgrodan sällskap av ett par knölsvanar. Kanske tyckte de att han såg lite ensam och snuvig ut där han satt mol allena på den kalla isiga stenen?


Jag avslutade dagen med att ta lite bilder och film ner mot den nästan isbelagda viken i väster där svanarna lät höra sin ljudliga sång, sedan bar det av hemåt i mörkret.

Det var allt för denna gången!

Tony Svensson/Naturfotogrupp Sydost, naturfotosydost.se

Postat 2021-02-14 16:43 | Läst 1100 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Kalle Nordost med sol, snökanoner och frusna fingertoppar - ÄNTLIGEN!

Så var det äntligen dags att få smaka på östblekingskt vinterväder för första gången på ett par år! Det var inte utan att man lämnade jobbet i fredags med förväntan i sinnet. Visserligen var skärgården lite väl infusen med ganska få öppna ytor för sjöfågel att fotografera. Nu var det kanske ändå inte fina fototillfällen (de kommer nog snart ändå) som lockade allra mest, utan snarare mer känslan av att, väl vinterklädd, trotsa kylan och ge sig ut i ett vinterlandskap värd namnet. Jag hade i förväg dock inte räknat med Kalle och vad han kunde innebära för de strålande vintersolar som SMHI hade ritat upp på sina prognoskartor! Nu blev det som det blev och Kalle Nordost visade sig stark och under söndagen fick jag verkligen smaka på hur en riktig blekingsk vinter känns i skinnet. Mer finns att läsa under bilderna.


Lördagen började i strålande sol och -13 grader. Här ute vid Sandhamns hamn på Blekinges ostkust bet det ordentligt i kinderna när nordostan låg på med över 10 m/s. Storskarvarna så dock ut att trivas men mandarinanden som jag tänkte fotografera låg på andra sidan viken där det var öppet vatten.


Några vigg (bilden) och lite storskrakar samt en alfågel simmade på nära håll i hamninloppet.


Ute vid Ekenabben på Sturkö låg en skäggdopping och några sothönor och solade sig.


På söndagen började jag med att besöka min vintermatning för att se om det anlänt några finkar. Nada var resultatet. Jag fick nöja mig med lite mesar, några koltrastar och lite annat vanligt på matningen denna vinter.


Mesarna försåg sig av godsakerna som jag dukat upp. Populärast var jordnötssmöret med bär och mjölmask.


Den lilla rödhaken höll sig mest under det stora fågelbordet och försåg sig av smulor och mindre frön som hampfrön.


Efter ett par timmar kom en lättare snöby. Talgoxen verkade lite förvånad.


Den näpna svartmesen var som vanligt ett tillförlitligt inslag på deltagarlistan.


Sedan var det dags för besök längst ut i sydost. Här på Torhamns udde var det ett riktigt islandskap men på östra sidan såg nordostan till att hålla havet fritt från is, På bilden en av alla sångsvanar som höll till här ute.


När jag kommit ner längst ut vid vägs ände började Kalle Nordost pumpa in några rejäla snökanoner in mot land och in över öarna i Östra skärgården. Det var bara att gilla läget och vända ryggen mot vinden till det lättade en aning.


Sikten blev minst sagt minimal!


Piplärkorna och kråkorna fortsatte att födosöka i tången...


Plötsligt kom en liten skärsnäppa flygande och landade några meter från mig och började med en gång springa bort till andra sidan av pirvägen...


Efter en kvarts letande hittade jag den, födosökande i tången...


Genom att gräva ut tångkullarna (med näbben) kunde den hitta lite godsaker i form av kräftdjur och borstmaskar.


Under den närmaste timmen låg jag sedan på isen och följde den knytnävsstora lilla fågelns födosökande på några meters håll allt medan ytterligare ett par snökanoner drog in över Östra skärgården...


Efter 700 exponeringar (tur att jag tog så många eftersom 9o % av bilderna blev oskarpa p.g.a. snömos och ryckig hård vind) lämnade jag den lilla snäppan och begav mig norrut till bilen. En sista snökanon blev pricken över i:et denna dag med verkligt varierat vinterväder. Hoppas nu bara inte att detta var vinterns enda helg med riktigt härligt och bitande vinterväder här längs Blekinges ostkust!

Det var allt för denna gången

Tony Svensson/Naturfotogrupp Sydost, www.naturfotosydost.se

Postat 2021-02-07 18:47 | Läst 1132 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Årets sista besök hos Forskarlen

Idag var det dags för årets sista besök i Lyckebyån med förhoppning att fotografera strömstare. Trots gråmulet väder och ett slutarvärde mellan 1/40s-1/60s så kunde jag trots allt få en del bilder, mycket tack vare den effektiva bildstabiliseringen i olympuskameran. Eftersom jag lämnar stativet hemma så blev det inget filmat, vilket var lite synd med tanke på att jag, på relativt nära håll, fick ta del av strömstarens lyckosamma födosök och dess teknik för att få tag på småkrypen på åns botten. Efter ett antal besök har jag nu i alla fall hittat några fina ställen där jag utan risk för plurr kan filma från låg vinkel. Det får bli nästa års projekt.

Det var allt för denna gången!

Tony Svensson/Naturfotogrupp Sydost (naturfotosydost.se)

Postat 2020-12-30 15:03 | Läst 1288 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Fototur vid tallskogsmatningen och vårkänning i sinnet

Dagens fototur gick till matningen omgiven av lågvuxen bergstallskog. 8-9 grader i luften gjorde mesarna löjligt pigga och svårfotograferade. Istället för att lugnt sätta sig och äta för att få i sig bränsle så var det istället hyperaktiv hamstring som gällde! Med lite tålamod och väldigt många försök blev det ändå till slut några bilder att spara i arkivet. Till och med den notoriskt pigge tofsmesen fastnade med några rutor på minneskortet. Till råga på allt fick jag också se några glimtar av solen ute i naturen och inte genom ett glasfönster på jobbet. Det kändes faktiskt som om mörkret gjorde ett tacksamt uppehåll och påminde om att nu var det bara 2 veckor kvar till vintersolståndet och till ljusets sakteliga återkomst. 


Till och med den pigga tofsmesen verkade ha vårkänning i sinnet när den tog en kort paus i hamstrandet av jordnötter. 


Efter en kort paus var det full fast på jordnötsleveranserna till gömställena igen!


Den näpna lilla svartmesen är också den en karaktärsfågel i den lågvuxna bergstallskogen där denna matningen finns.


Här kan man skönja att solen visade sig i östra Blekinge idag.


Svartmesen gottar sig med en jordnöt i det svaga solskenet.


Entita och blåmes är två andra trogna gäster vid tallskogsmatningen.

Det var allt för denna gången!

Tony Svensson/Naturfotogrupp Sydost (naturfotosydost.se)

Postat 2020-12-06 16:35 | Läst 1596 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Test av ny konverter - ris och ros

Handlade in mig en ny 2x-konverter att användas med mitt 40-150/2,8 (Olympusprylar). Jag hade nämligen missat alltför många bilder pga av att större fåglar som skator och nötskrikor ibland kom för nära för att jag skulle få en vettig bild med mitt 300/4 (bildvinkel motsvarande 600 mm på fullformat). Med zoomen + konvertern skulle jag kunna zooma ut men ändå nå lika långt ifall det plötsligt skulle sätta sig en rar liten tätting på matbordet vid gömslet. Idag var det dags för test och som alltid har man höga förhoppningar på nya prylar. Det visade sig att zoomomfånget på 80-300 mm (motsvarande 160-600) var perfekt men givetvis finns det alltid nackdelar.

För det första blev träffprocenten betydligt lägre eftersom kameran hade svårare att sätta skärpan med konvertern. Ska prova och se om jag kan få upp snabbheten med ändrade AF-inställningar men det brukar inte gå enligt tidigare erfarenheter med Canon och Nikon.

Den andra, i och för sig väntade, nackdelen var lägre upplösning. Detta är en nackdel om man behöver beskära mycket. Med 300/4 är jag van att kunna beskära ända ner till 100%-visning och ändå få en skarp bild. Nu var det inte värre ändå än att med lite extra mikroskärpa/lokal kontrast + extra oskarp mask med fin radie så blev resultatet godtagbart. 

Mitt subjektiva resultat av dagens test var ändå att det är den bästa kombon med 2x-konverter som jag haft i min ägo även om jag hade ännu högre förväntningar på hur AF skulle fungera! Här kommer lite bilder från dagens övningar.
Här är referensbilden med 300/4. Bägge bilderna är tagna på samma avstånd dock inte i exakt samma ljus. Bilderna är 100%-utsnitt.


Här är bilden med 40-150 + 2x-konvertern. Jag upplever att bilden med 300/4 är renare och betydligt lättare att jobba med i efterhand för att få till skärpan jag vill ha. Oskärpta är det något större skillnad. 


Med normal beskärning blir det givetvis bra även med konvertern, och det var till sådana här bilder jag skulle ha den till. Enda egentliga nackdelen är att kameran lätt missar 100% fokus när jag använder 2x-konvertern - betydligt mer missar än med min 1,4-konverter som jag ofta använder till 40-150 när jag fotar större insekter.


Den här rackaren får inte plats i sökaren i denna posen då jag använder mitt 300/4.


Fågelbadet/minidammen uppskattas även av skator!


En bit från gömslet står en vacker asp som fick agera testobjekt!


Efter gömsleturen drog hag ut till havet för att testa zoomkombon under lite mer oberäkneliga förhållanden. Med lite tur kom jag halvnära några snösparvar. Resultatet får anses som dugligt tycker jag. Jag kommer förstås ha med mig mitt 300:a som ju är förstavalet i lite sämre ljus. F/5,6 på en M43-kamera är ju inte helt optimalt tidigt på morgonen eller vid sämre ljus.

Det var allt för denna gången. De utlovade badbilderna från fågelbadet kommer så småningom. Just nu är det lite arttorka vid gömslet. 16 grader och sol har väl fått fåglarna att dra norrut igen;) .

Postat 2020-11-06 18:12 | Läst 1588 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 ... 19 Nästa