Det var mörkt i går kväll och jag fick lust att leka så jag fixade lite dans utanför min dörr.

Augustis mörka kvällar börjar närma sig och redan i går var kvällen mörk nog för att jag skulle kunna ordna lite dans, när jag ändå inte hade något speciellt för mig och fick lust att roa mig lite. Scenen var upplyst av ett par gatlyktor och en mörknande kvällshimmel.

Fram med kameran och sväng om!

Dansarna kommer in på scenen i långa  sensuellt svepande rörelser...

... men snart är de inne i intensivt snurrande piruetter, likt upplysta dervischer.

Tempot ökar och dansarna börjar sväva...

... för att slutligen fara upp mot den oändliga rymden.

 Så kan det gå om man har en kamera som dansar med gatljusen (men det var förstås jag som förde).

Rörlig kamera och 5-15 sekunders exponering

När det svartvita och orden bara växte fram ur bilderna

Jag lämnade fåren och hamnade i en annan värld, bara några steg och och några träd, några rötter bort och så var jag där, i det svarvita förvridna där formerna upplöstes. Världarna skiftar fort, precis som livet. Plötsligt är man där utan att ana något.

I vattnet finns allt, det mörka och det ljusa och allting flyter och blandas, medan stenarna är oföränderliga.

Människans boning förfaller och förruttnar, gamla tider  är oåterkallerligen gamla tider och de nya spirar annorstädes.

Högt över den obeständiga tiden välver sig trädens svarta kronor.

Ur bergets sänka växer det nya ljusets strån och sträcker sig mot livet.

Hur blev det så här

Ja hur kom då det här blogginlägget till?

Det började förstås under fotopromenaden, och när jag tillbringat en lång stund i det ljusa gröna och sköna, tillsammans med fåren och de andra djuren och inte en annan människa i sikte, släntrade jag vidare genom en dunge och kom fram till stranden. Där tog jag  de här bilderna i den här ordningen (och några till). Lite anade jag att någon av dem kanske kunde bli svartvit, men jag tänkte inte på det när jag fotograferade. När jag kom hem och gjorde i ordning bilderna visade det sig att alla fem var svartvita. Fråga mig inte hur eller varför, det bara var så, och just de här fem.

När jag var klar med bilderna la jag in dem i det här blogginlägget, i den här ordningen. Sedan började jag fundera på texten, tog bilderna en i taget, tittade på dem och där fanns bara orden och texten växte fram ur bilderna. Jag tänkte inte, orden bara kom.

Det är inte mitt normala sätt att skriva, därför var det intressant att notera det.

Sta'n eller skogen, bil eller pendel, tele eller vidvinkel, full glugg eller nerbländat...
...usch va' många beslut

Lätt mulet idag med, diffust ljus utan solfäckar och hemska kontraster, men vart skall jag dra för att utnyttja ljuset, ska jag fortsätta mina gatupromenader eller leta upp skogen igen? Jag lämnade hemmet och jag hamnade där jag hamnade, inte alltid där jag tänkt, men denna gång bland andra fårskallar. I det öppna landskapet. Det blev varken stad eller skog eller träd.

Lantlig idyll? Det ser skönt ut, jag tror jag gör som de. Ja, inte knaprar gräs då, utan slår mig ner i gräset och njuter, här är helt lugnt och tyst. Precis lagom varmt. Och vackert, kanske romantiskt vackert, men vackert. Lugnande att bara sitta. Endast korkeken saknas.

Men det finns ju motiv runt om mig: hur ska man fota sådana här då, det har jag inte gjort förut. Jo kanske, men då är det länge sedan. Och inte så mycket.

Med tele och skärpan på de närmaste kanske. Egentligen är det inte så svårt, ljuset är fint,  gräset och stråna en fin scen och de har placerat sig så fint. Kompositionen är redan färdig, bara att se och att tacka och ta emot.

Eller skärpan på något annat än huvudmotivet, det kan nog funka här med.

Men, vem är du som sitter där i gräset? Du ser inte ut som en av oss.

Hej, jag kommer till dej!

Tur att jag hann byta till vidvinkeln, jag anade att det skulle behövas.

Har du något godis där?

Nej min hand är tom...

Jasså inte det, då fortsätter vi och tugga på vårt godis då...

Jag vandrar vidare och ser om jag kan hitta en annan värld.

Från skumbad på Hötorget till Stadshus i dis

På Hötorget pågick marknaden, men tidigare hade någon roat sig med hälla skumbad i fontänen.

Alla fotograferade Orpheus. Jag fotograferade figurerna runt om. Inne i Konserthuset var det en fotoutställning. Gratis. Sista dagen. Där finns också ett fik, så jag fick en latte med tilltugg.

Efter fikat hittade jag  två blå figurer vid det blå konserthushörnet.

De gav mig tillfälle till dagens goda gärning. De plockade upp en karta och vred den åt alla möjliga håll och pekade i en massa olika riktiningar, så jag gick fram och frågade om de ville ha hjälp. Gentleman och lokalsinne, typ. Det var nog tur, undrar var de hamnat annars, inte på sitt hotall i all fall. Mor och dotter, den ena virrigare än den andra.

Vandrade vidare till Kungsan.

Öde som en öken idag. Nästan. Men blötare.

Drog mig ner mot vattnet. Grått, grått, grått.

Hamnade vid Stadhuset igen, med annan kamera och annat väder än sist.

Skärpedjup med 17 mm, bl 2.8

Samma här.

Och här.

Söders höjder tonar bort i diset.

Utsikt mot Riddarholmen och Slussen, men jag la skärpan på förgrunden och inte huvudmotivet. Undrar vad som blev huvudmotivet då?

Det blev stan efter regnet och jag slapp de starka kontrasterna en söndag tillsammans med alla turisterna

Efter regnet i går bestämde jag mig i morse för att åka in till stan igen, och se hur den ter sig utan sol och skugga, i mera jämnt ljus.

Redan när jag kommit ut från Centralen såg jag skillnaden, här brukar det ju vara hiskeliga kontraster mellan de vita husen i bakgrunden och de mörkare delarna i bilden. Mu var det så grått så det fick bli svartvitt.

När jag kom till hörnet vid Sergels torg dök det upp huvuden och människor lite överallt, både verkliga och speglade och huvudlösa konstgjorda.

Regnet hängde fortfarande i luften och det föll små droppar, och det var mest jag och turister verkade det som. Kanske inte så konstigt klockan tio en mulen söndagmorgon i semestertider.

Här var i alla fall ett par som rustat sig för vädret, eller var de på väg till fontänen.

Med morgonfika, på språng.

När jag kom till Sergelgatan behövde jag inte fotografera, för där fanns det redan fotografier. Dessutom, mina allra första bilder med min allra första kamera tog jag just här. Jag hade vunnit en kamera och åkte in till stan för att köpa film. Tretton år tror jag visst att jag var...

Framme på Hötorget var det söndagsmarknad.  Det visste jag inte att det brukade vara, eller rättare sagt jag läste det i en blogg här på Fotosidan nyligen, och innan dess visste jag inte. Jag tror det var det som styrde mig hitåt.

När jag tog den här bilden blev jag förvånad över att mannen med mattan till vänster inte kom med på bilden, han syntes ju i sökaren!

Det var då jag insåg att kameran fortfarande var inställd på 6 x 6 efter mina tidigare fyrkantiga experiment. Så det kan ju hända att någon av de tidigare bilderna också blivit oavsiktligt beskuren, det beror ju på om jag använt sökaren eller displayen och det vet jag inte, jag brukar växla efter vad jag tycker är bäst.

Men den sista bilden har rätt format!

En modig bokförsäljare som lägger upp böcker trots att dropparna fortfarande hängde i luften.

Någonstans här upptäckt jag också att jag glömt ett objektiv hemma, jag hade bara  med mig min PEN + 17 mm. Inte bara förstås, den räcker långt, men jag hade ju tänkt testa zoomen och dess möjligheter till kort skärpedjup. Det får bli en annan gång. Men först ska vi klara av den här promenaden, det kommer mera...