Oomkullrunkeligt lakoniskt

Jag gillar ord. De kan vara fascinerande. Ordbruket ändras med tiden. Ord och uttryck som förekom i tidningar och böcker när jag växte upp har blivit obsoleta idag. Mossiga med andra ord.

Mossigt?

Lakonierna i det antika gGrekland var kända för att uttrycka sig kort och koncist. Lakoniskt.

Ett träd som med tiden blivit obsolet.

Någon sorts svartvita träd

.

Man kan ju fundera på vad "någon sorts" syftar på: på träden eller på  det svartvita.

Kanske är det ännu ett sätt att undvika att alla bilder ser likadana ut.

Eller är jag bara på lekhumör. Inte så lätt att avgöra, när  lek och allvar ligger nära varandra.

En fristående fortsättning på föregående inlägg.

Var jag än går tycker jag mina bilder ser likadana ut

Det är förstås bara en känsla, för rent logiskt vet jag ju att det inte är så.

Kanske  är det så att jag ser saker och ting  på samma sätt oberoende av var jag går, och jag därför upplever att det här har jag ju  redan gjort, redan sett, redan fotograferat. Det viktigaste är ju ändå  promenaden. Undrar hur många trän jag fotograferat, de är så bra motiv, de poserar så bra.

.

Undrar hur många gånger jag fotograferat en människa som går snett över en gräsyta? Är det inte vackert när de går på snedden?

En soffa som står bra placerad har  jag inte plåtat lika ofta, men de är också lockande.

Träd och vatten och ett litet hus på andra sidan, klichéerna staplas på varandra.

Vad håller jag på med egentligen?

Samlar material till ett blogginlägg  är vad jag gör. Bilderna gör att det finns något att skriva om, när jag nu inte har något vettigt att säga.

Fast jag  är ganska nöjd med de här bilderna

Stentufft eller vilse i betongen

Någonting med sten skulle man nog kunna göra, tänkte  jag när  jag såg de ihopblåsta löven och tog  en bild.

En bit därifrån hittade jag fortsättningen

Ser ni hur de kurat ihop sig  mot muren för att få  lite vila.

Ett träd letade  sig in bland stenarna.

Och här kom järnvägen i vägen, som så ofta i den här kommunen.

Det är inte så långt till de röda bussarna därborta om man har vingar. Till fots är det betydligt längre och kräver ett visst mått av lokalkännedom  för att inte gå vilse i betongen.

När jag vände  mig om såg  jag solfläckarna på fasaden.

Avgiftsbelagd parkering. Inte en bil? För dyrt? Eller är det en vardagsparkering som ingen har behov av på söndagen.

Tomt här med.

Ibland blir jag förvånad över att det fortfarande går att fotografera här, där jag redan tagit så många bilder, utan att jag blir uttråkad.

Överdrivet?

Visst  kan man väl överdriva bilder? I dag överdrev jag lite för att få fram någon sorts uttryck.

Men det gäller förstås att inte överdriva överdrifterna så det inte blir vulgärt och överdrivet.

.

Överdrivet överdrivet, eller uttryck?

Måttlig överdrift.

Överdrivna färger.

Överdrivet inlägg?