Tack för att jag slipper tillbringa tid i en tillbringare och kan släntra runt och bringa hem bilder på vardagligheter

Förvirrad rubrik, eller konsten att klämma in mycket på begränsat utrymme? En konst jag fick träning i under mina år på en tidningsredaktion. Men här är det inte lika mycket allvar, så jag kan låta leklynnet få härja ibland.

Tack och tillbringare är dagens två bidrag till Svenskans vackraste ord-omröstning, vilket kanske  kan bringa lite ljus över ordvalet. Ordet bringa är väl inte så vanligt i dagens vardagssvenska, annat än vid köttdisken. När hörde ni senast frasen " Skulle Ni kunna bringa mig oxbringan?" vid middagsbordet?

Någon köttdisk såg jag inte under gårdagspromenaden, men däremot en brödkällare.  Något bröd hade de inte, lokalen har sett öde ut länge, men nu var det någon som städade därinne. Kanske  kan källaren åter bli en källa för det dagliga brödet, "som skall givas oss idag".

Inte direkt ”Helga von Schnolles bröd- och vedboutique”,* men en källare  som inte ligger i källaren...

Sedan gick jag runt hörnet. Samhället växer. Nya hus växer upp.Hembygden förändras.

Och jag tar  mina bilder.

.

Det hade regnat och blåst, gångvägarna hade fått  ny dekor...

...och kantades av nedfall.

.

* ”Helga von Schnolles bröd- och vedboutique” förekom i Mosebacke monarki.

Snöflinga och sommargäst och tyskans fulaste ord, onödiga bilder samt ordnödighet

Tänk vad mycket man kan klämma in i  en rubrik om  man rådbråkar orden  en aning, men sedan  gäller det  också att fylla blogginlägget så att  innehållet  uppfyller rubrikens löften, för att inte uppfattas som en bluffmakare. Men om man som jag, gillar att  leka med  ord, kan  ju  leken ibland ta överhand, så det blir obegripligt om man inte ser eventuella osynliga associationer.

Men allt handlar bara om att hålla hjärnan igång. Eftersom klurigheter och ordlekande kräver hjärnaktivitet, blir det sådant. Dessutom är det skoj.

Snöflinga och sommargäst är bara ännu ett av mina "fynd" i SvD:s  sommarserie om svenska språkets vackraste ord. Vi letar vackraste ordet, lite mot bakgrunden att många anser  att svenskan  är ett vackert språk. I Tyskland har  man sedan 25 år utsett årets fulaste:Unwort des Jahres. I fjol blev det Lügenpresse.

Samma sak  kan det vara  med alla onödiga bilder jag  tar. De håller  också huvudet igång. De är som medicin, bra för välbefinnandet.

.

Åter i går en dag, när jag åter med kameran går och bilder i den får:Soffa , rund bild, skräp och annat smått 0ch gott

En soffa kan vara bra  till mycket. Häromdagen satt  en man och löste korsord där.Han blev glad när jag talade om vad den tvåbokstaviga italienska  korsordsfloden heter.

Igår stod en ung dam där och försökte få ordning på frisyren samtidigt som hon messade.

.

Runda bilder verkar ha blivit populärt på  webben, så är jag såg en passande rundel tog jag en bild.

Effektiv distribution av gratistidningar?

En riktig skräpbild.

Inget lämpligt tåg passerade, så jag fick nöja mig med ett busstak.

Om jag fotograferar uppifrån bron, måste  jag väl ta bilder nerifrån också för att bilden ska bli komplett?

CocaCola på väg.

Två damer...

...och en herre

Också en sorts hembygdsbilder, kanske sådana inte så många andra  tar.

Blandade bilder från hembygden, men också bilder för att övertala mig själv

Jag har ju den senaste tiden kämpat lite med begreppet hembygden, både i bloggen  och verkligheten, och så småningom blev jag nog övertygad om  att  jag bor där jag bor, ivrigt påhejad av kommentarer i bloggen, och att där jag bor är är hembygden.

Men blir då  alla bilder hembygdsbilder?  Och har tjejerna  på bilden hembygdsdräkt? Nej det är nog att gå för långt.

Bilder för att övertala mig själv?

Ja, nu är det inte  längre hembygden jag måste övertalas om, nu handlar det om objektiv- och kamerakvalitet, ska jag vara nöjd med vad  jag har? Någon gång då och då hemfaller jag åt sådana grubblerier och då gäller det att sätta in moteld. Ett sätt är ju att titta på pensionsutbetalningen, så hittar  man svaret. Tänk dig för, Inga dyra grejer!

Ett annat sätt är att titta på bilderna.

Det är så det här inlägget kom till: titta på bilderna.

Några av bilderna är tagna med den kamera  jag till minst 90-95 % använt sedan jag köpte den för drygt två år sedan, min Olympus OM-5. Några  med  den simpla kit-zoomen som följde med  min första m4/3-kamera några med fast optik. De andra bilderna är tagna med min Canon 40D, som mest legat på hyllan sedan jag hamnade i den sköna lättviktiga m4/3-världen. Med 40D:n har jag tagit några hembygdspromenader, med en bra normalzoom på kameran.

I det här inlägget hsr jag nu lite slumpmässigt blandat  några bilder från olika promenader med olika utrustning, med tanken att se om det är något som talar emot mitt lättviktstänk.

Är det några bilder som sticker ut för att de är  signifikant sämre än de andra? Men det går ju också att betrakta dem som ännu en uppsättning Sollentunabilder,tagna vid fyra olika promenader.

Att allttid alliterera anses antagligen aningen abnormt. Att alltid avstå anbefalles ej

Bara Bilder från Bagare by

Bamsig blå behållare i Bagare By.

Det var när jag såg den  stora blå containern stå där som alliterationsidén föddes, så jag tog en bild.

Bagare  by var en gammal by som låg nära där jag bor. Och  jag bor nära Bagarbyvägen.  Nästan lika nära finns Bygatan som ligger ungefär där den medeltida bygatan anses ha  gått.

.

Bagarbyäpplen. Äpplena var hårda, stenhårda. Kanske från stenåldern.

Jag pallade ett.  Vinterfrukt. Hårt,  men syrligt gott. Fick använda huggtänderna för att komma genom skalet.

Bamsig byggnad bakom Bagare bys buskar.

Byggnader bortom  Bagare By