Reflektioner och upplevelser
Ett favorithus
Jag vet inte så mycket om huset som hus betraktat, hur det är att bo där och så. En av de otaliga betonglimporna från miljonprogrammets tid. Men det ligger inplacerat i sluttningen på ett sätt som gör det skönt för mina fotografiska ögon. Följaktligen har jag fotograferat det många gånger genom åren.
Men aldrig förr från det här hållet, ur den här vinkeln, i det här ljuset. Tror jag ...
När jag har gått just den här gångvägen har jag för det mesta varit på väg åt andra hållet, med ryggen mot huset och siktet inställt på andra motiv. En effekt av vanans makt? Men den här gången tog jag alltså en bild av det sköna ljuset, de härliga linjerna.
Jag tog också den här varianten som fick bli lite snålare exponerad för att framhäva ljuset.
Det fick bli mycket förgrund. Som extra kontrast till det ljusa.
.
Om ljuset är det rätta.
Det är inte långt från det förra huset till det här, ändå så olika. Inte arkitektoniskt eller färgmässigt, samma gråtråkigt kantiga limpor. Men läget är inte så inspirerande. Ofta passerar jag de här husen vid samma tillfällen som jag går förbi det andra, men sällan blir det en bild.
Den här gången lockade aftonljus och hängande grenar.
I går blev det inga bilder tagna, så jag får ta några redan tidigare tagna bilder att blogga kring.
Ska man kalla det för överblivna bilder, eller bilder som bidat sin tid i glömskans gemak?
Bilder som nu fått en ny vårdress, kanske en liten svart ram.
Katarinahissen med den lilla svarta
Eller en återuppväckt vintermörkerbild som fått en vit inramning (förstora).
Ett par som kanske hamnat i en sjaskigare miljö än det är?
Ett vårfint Edsvik.
Jag laddade ner igår, vad det nu var jag laddade ner, SilverFX, var det visst och kunde plötlsligt göra saker.
Det jag har saknat ibland när jag gör i ordning bilder till bloggen (några andra bilder tar jag knappast, även om en del hamnar på fejan) är att kunna ha en ram på bilderna, så att en bild som är ljus i kanterna skiljer ut sig från den ljusa bakgrunden. På den gamla Photoshop-tiden gjorde jag varierande ramar då och då, men det är länge sedan nu!
Men i den här nedladdningen hittade jag möjligheter för inramning, så i det här inlägget blir det en del inramningar.
Förstora bilderna så att inramningarna syns!
Den här bilden har fått en liten svart ram. även om den inte är helt nödvändig, eftersom motiven själva inhägnar bilden.
Här behövdes avgränsning uppåt.
Här var det någon sorts estetik som gjorde att jag vill rama in.
Oinramad.
.
Inramad.
Det blåser förändringens vindar!
En skräpfilter, kanske allegoriskt använt?
Av bilderna att dömma verkar det ha varit vackert väder igår, när jag var ute och gick.
Blå himmel och solbelyst stuga, klassisk skönhet?
Men vad nu då?
.
Aftonsol.
.
Det började skymma.
Ibland undrar jag om det är ljuset mer än motiven som är det viktiga i mitt fotograferande
Fotografering handlar ju om ljus, så det vore ju underligt om ljuset inte hade betydelse, men det jag tänker på när ljuset inte bara är det nödvändiga ljuset utan också blir till ett motiv i sig.
Vad är det som är motivet här? Den gula busken? Huset? Trädet?
Kan det vara så att huset är motivet, men behöver busken som komplement, för att inte vara allt för ljust och blekt?
Här är det strimman som jag fotat och jag skulle vilja säga att det jag fotograferat är ljuset i bilden, kryddat med lite kvistar. Vid ett annat tillfälle kan det vara bara kvistar jag fotograferar, men ofta behöver de stöd av något annat i bilden.
Utan kvistar här hade bara ljuset inte varit så mycket till bild. Samtidigt får kvistarna liv av ljusets struktur.
Här vill jag påstå att det är det solnedgångsgula ljuset som jag fotograferat, men det behöver lysa på något för att synas och få struktur.
Här finns ingen färg, så då är det väl ingen tvekan om att det är ljuset som är motivet?
Men tänker jag då på allt detta, när jag går där och promenerar? Nej, det mesta jag skriver är en efterkonstruktion, men inte mindre sant för det. kontentan är nog det som står i rubriken.






















