Fas-fel, förberedelser, förkylning, feber,fummel i mörker, fika, Ficklampor, foto ..., farväl

Fumlade i mörker gjorde  vi igår, en fas var borta  och halva huset mörkt. Ficklamporna  kom fram och bredbandet var dött. Dotterns pojkvän fick feber och fastnade  i sängen. Far och dotter for in till stora staden för att fixa   sista fixet före långa färden. Fader fotade, dotter fixade, sökte och fann.

Färg film och folk.

När fadern  mötte Ove.

Han såg  blått.

Fumlade med frusna fingrar gjorde han också med den lilla kameran. Men han vill ju veta hur den klarar sig i mörker  och kyla, och hur han klarar av den.

Dottern hittade vad hon skulle hitta, och nu har hon redan passerat Azorerna.

Nu är sängen tom.

Det känns lite tomt.

Min dotter har ju bott hos mig sedan hom km hem från Bergen.

Igår var vi på väg in till stan för hon skulle fixa det sista.

Nu befinner hon sig  någonstans över  Atlanten på väg till Lima.

Trevlig resa Eva-Brita.

På jakt efter skärpedjup (det korta)

I går jagade jag skärpedjup som inte var så mycket  till skärpedjup  utan kort sagt lite kort, eller till och men mycket kort, beroende på hur  man  ser på det.

"Kort skärpedjup" var nämligen  dagens tema igår,  i en  fotoutmaning  på Facebook som jag följer (delvis sporadiskt). Alltså satte jag  på lämplig glugg och körde med  full glugg .

Vid nergången till gångtunneln hemmavid hittade jag en morgonfrostig lyktstolpe,

Gångtunneln  blev bara något svart därbakom.

Riktade sedan kameran mot morgonsolen.

Sedan hamnade jag på en  stormarknad där det fanns mycket vatten instängt i buteljer. Och det i ett land där det finns rent kranvatten att dricka.

.

Stormarknadens snurriga ytterdörrar.

Nere i  garaget avlägsnades en nummerplåt.

Helt legalt, påpekar jag för säkerhets skull. Försvenskning av norsk bil.

Men det blev den  här  bilden jag  använde i utmaningen.

Alla bilder: Olympus 45 mm, bländare 1.8 på m4/3-kamera (Olympus EM5)

Pimpade bilder, rubriker som konst, gula febern, märkliga motiv. I bloggen möts de

Ett blogginlägg kan bli en salig blandning, eller en skönt samman hållen skapelse, det kan bli anorektiskt  tunt, det kan bli fullpackat,  rörigt  och oöverskådligt, till synes utan tanke, struktur och espri.

Eftersom jag gillar både att skriva och att fotografera, kändes det naturligt att börja blogga på Fotosidan, där jag redan var aktiv. Och så har det fortsatt, även om jag numera sällan sticker näsan utanför bloggarna.  Jag trivs  med text och ord. Jag tänker gärna i ord och formuleringar när jag går där  med kameran, men tyvärr kommer jag sällan ihåg de intelligent tjusiga  formuleringarna när jag kommit hem. Gubbhjärnan glömmer, precis som  den glömmer mycket annat.

Ibland skriver jag  bara en simpel rubrik på blogginlägget, ibland ser jag rubrikskrivandet som en skön konst. Ibland missar jag andra r:et  i rubrik, och då bli det ju han med kuben, Rubik.

En pimpad bild, eller realism? Var det vad jag såg, eller vad  kameran såg. Verkligheten  är det ju inte. Kanske var det vad jag upplevde, kanske är det vad jag tyckte skulle vara snyggt  när jag framkallade bilden. Men har det någon betydelse vilket? Framförallt  är det en bild på en gångtunnel, ett gammalt  favoritmotiv  i bloggen.

Bättre en gångtunnel i bloggen än tio i skogen.

Två  bilder

Eller,  är det verkligen två bilder, är det kanske bara  en bild i två versioner.

Helt klart är i alla  fall att den ena lider  av gula febern.

Men hur var det i verkligheten?

,

Fler bilder

Här blev det verkligen gula febern med den nedåtgående solen i ryggen.

Sollentunamässan står där och förfaller  i väntan på ny stadsplan.

Men det går att ta sig upp på parkeringsdäcket.

Färg

Svartvitt.

Vinden har skulpterat snön lite häruppe.

Gick idag med, och fick bilder idag med, för kameran var med, den med.

Minusgradsbilder blev det förstås, vad som nu skiljer dem från andra bilder. Möjligen kan kylan anas i bilderna, på ett eller annat sätt.

Det blev nog  mest här-gick-jag- bilder idag, i alla fall var det sådana som smög sig in i bloggen.

Här gick jag mycket på  den tiden jag jobbade. Idag var det inte ens jobbigt att gå här.

Här gick jag sällan på den tiden jag jobbade, men idag passerade jag. Och tog en bild.

Jag såg  spåren och jag såg den lilla växten som stack upp.

Här fick jag trampa mina egna spår för att komma fram.

Sollentuna-mässans tak.