Alla är väl i Gnesta eller Säter idag men jag håller mig hemma med mina kvadrater

Det är fint här  hemma också, med blommor...

 ...och blänk i bilarnas lack

Två gårdagskvadrater.

när kaffet är varmt och mjölken är slut håller i alla fall Mozart och sudokut stilen. Värre var det i fjol.

Det blev en sådan där nonsensrubrik som bara rann ut ur mig där jag satt med tidningen. Jag  kletade  ner den lite hafsigt i marginalen  så att den skulle finnas kvar till bloggningsdags ( som inte  är någon viss tid, utan  när jag bloggar).  Mozart flödade ur högtalarna och sudokut bjöd  motstånd. Som det ska vara.

I morgon är det Gnesta-planket. I fjol bommade jag, det var för varmt och jag led av värmen redan här hemma i skuggan.  I år känns det lite  som att "jag har sett det förut", fast det  har jag förstås inte. Men jag gillar inte värme i år heller och trots att värmen inte varit så hög hittills  har jag besvärats en del.

I går blev det ingen upptäcktstur med SL:s hjälp, så för att stilla fotoabstinensen gick jag ut  med  kameran.

Först bara utanför dörren.

Och sedan några  meter till.

Det slutade inte bättre än att  jag tog en promenad på hemmaplan, längs uttjatade vägar och med utslitna motiv, men jag tänkte att även de skulle få smaka  på det kvadratiska formatet.

Om jag redan förut plåtat just denna  husgavel vet jag inte, men flera lika har  jag gett mig på. Den vita ledningen har jag inget minne av, men det säger ingenting.

Här  har  jag gått många gånger (och cyklat),  det var  min vanligaste väg till jobbet i ett antal år.

Vatten pölen är inte ny, den dyker upp  här  med  jämna mellanrum och den  har också fastnat i kameran några gånger förut. Om bilderna  blivit  kvadratiska då,  har de varit beskurna. Nu blev de sådana på direkten.

Min mest fotograferade gångtunnel var regnvåt igår.

Tittade  man närmare hittade  man ett miniatyrlandskap i den blöta asfalten.

Svartvita kvadrater

Jag fortsätter  med mina kvadrater, men har tagit bort färgen den här gången.

I första bilden  hade jag också hjälp av  reflektionen i bordsytan.

Sitter och sätter upp affisch.

.

.

Hur  många  fötter har han?

.

Vänta på mig!

Landskap som landskap, inne i staden, ute på vischan eller mittemellan, det kvittar mig lika

Jag fotograferar där jag råkar gå eller råkar befinna mig och jag fotografer vad  jag råkar se och  tror kan bli en bild. Jag samlar inte  på bilder och  är ganska osystematisk. Blir  det bilder som platsar i bloggen blir  jag glad och mår bra. Det här har förstås ändrats  med tiden, en gång i tiden var  jag intresserad av tekniken, numer är den reducerad till ett verktyg, där  jag inte bryr mig om mer än vad jag behöver veta för att det ska fungera.

Just nu  är det kvadratiska bilder som roar mig.Inte sådana som jag gör kvadratiska genom att beskära efteråt utan, sådana som blir kvadratiska redan i kameran och där  jag ser det kvadratiska i sökaren.

Hur påverkar detta mitt fotograferande? Inte så  mycket egentligen, jag gör som jag brukar, tittar i sökaren, komponerar och tar bilden. Eller så tar  jag inte bilden för jag inte var nöjd. Och ibland blir det rena chansningar. Men det är en annan femma.

En sak som händer  oftare är att det blir en stor tråkig himmel, och ska det vara  kvadrater  kan jag ju inte skära bort  en tråkig himmel om bilden ska  behålla  den kvadratiska formen. Som i ovanstående bild. Den kunde  jag rädda genom att mörka  ner himlen, det fanns tillräckligt  med information där. Andra bilder kan kapsejsa totalt.

Ett annat sätt  att rädda en tråkig himmel  är ju att placera ett träd där.

Men det är ju inte alltid man har ett träd med sig...

Jag hade en vidvinkel på kameran under det här strövtåget, där SL  fick hjälpa mig  med strövandet, och plötsligt befann jag  mig inne  i staden, den gamla stenstaden. Där ändras situationen . För ett  givet horisontellt utsnitt  får  man med mer på höjden när man kan utnyttja kvadratens hela yta.

Och det kan ju vara trevligt. Mer av husen syns.

Så även  för denna bild. Jag upplevde att den var enklare att komponera den med den kvadratiska inställningen.

Kvadrater i kameran blev det idag som omväxling, inspirerad av annan bloggare

Jag har gjort  det  förr, kvadratiska bilder, så på det viset är  det inget nytt, men det var länge sedan. Nu var det Martins inlägg om kvadrater som upplyste mig  om möjligheten att göra det även i raw-format. Den möjligheten  visste jag inte om, så det måste  jag pröva insåg jag. När jag prövat på hemmaplan att det fungerade även på min kamera  gav jag mig iväg på upptäcktsfärd, med hjälp  av SL: pendeltåg, buss som lekte spårvagn och buss som var buss. Sedan lite apostlahästar så var jag  redo att ta bilder.

Första bilden.

Jag hade hamnat vid Beckomberga, eller Bäckis som det kallades när jag växte upp. Då var bäckis nästan  ett skällsord:" va dum du är,  kommer du från  bäckis?" eller" Gör inte så där, då kan du bli insydd på bäckis" .Beckomberga var på den tiden Sveriges största mentalsjukhus.

Numera går det att fotografera där. Jag  komponerade  mina kvadrater i sökaren och hade det skönt.

När jag kom hem  fick bilderna passera  Lr, precis som  vanligt

Det gick bra även med svartvitt. (Varför nu inte det skulle gå.)

Några små smakprov bara. Det kommer säkert mera.