Först tog jag bilden, sedan åt jag upp motivet. Och andra närgångna bilder.

Men det var inte första bilden jag åt upp. Den tog jag bara.

Närbilder och makro har jag ägnat mig mycket  åt en gång i tiden, legat på marken och känt myrorna komma krypande längs benen och höra  myggorna surra, i väntan på att blomman ska stanna upp ett  ögonblick så jag kunde  ta en bild. Numera har  jag i stort sett slutat att åbäka mig så och återfallen blir  ganska kortvariga. Men makroobjektivet har jag kvar och likaså kameran den passar på och häromdagen blev det ett kort återfall. Några meter hemifrån.

Och såhär blev bilden av det uppätna motivet.

Bär nytvättade av regnet.

Jag gav mig på några andra växter också.

Det är inte så ofta jag plåtar på det här viset nuförtiden, det är överhuvudtaget så att jag ganska sällan  använder den här kameran, den känns så tung att släpa på när jag vant mig att trava runt  med en lätt m4/3-kamera. Och det är så många andra som fotograferar blommor  sånt idag, världen är välförsedd med blombilder, så jag behöver inte. Varje mobil  med självaktning har väl levererat sådana

Eller har gubben blivit bekväm? Det  har han delvis, men det är nog mer att var tid har sina motiv i våra liv. Blommorna tillhör mycket  70-,80- och 90-talen i mitt fotoliv.

Men som sagt ibland får  jag återfall, när andan faller på och ljuset faller rätt.

.

Mer än fem meter hemifrån var jag nog inte.

En mur och några därtill

Ordkarghet råder idag, så ni får själva tänka er en lämplig  text  till bilderna.

.

.

.

När det blev som det blev för att det blev som det blev

Jag hamnade inte där jag tänkt att  jag skulle hamna , genom tillfälligheternas spel, som så ofta händer när jag är ute och rör på mig. Telefonen ringde när jag satt på pendeln och jag missade att gå  av där jag tänkt  att gå av. Ingen katastrof för jag visste ändå inte vart jag var på väg, som så ofta. Möjligen var jag på väg någon annanstans.

Nu blev det Karlberg som så många gånger förut. Men hade det inte blivit så,  hade jag  inte träffat den trevliga glassförsäljerskan och kunnat snacka med henne och inte heller  kunnat rekommendera hasselnötsglassen till herrskapet från Derby. Vad vore livet utan alla tillfälligheter?

Regnet hade slutat och luften var nytvättad när jag kom upp i solen, folk vek ihop paraplyerna och jag plockade upp kameran ur ryggan och stoppade ner regnjackan. Då kom det några droppar till.

Det blev en bild. Med den diffusa solen  i ryggen

En sådan där bild  jag gillar att ta ibland, med mycket detaljer, men ändå  inte rörig, enligt  mitt sätt att se, utan snarare med mycket att titta på, lite som en tavla av Breguel. Utan annan jämförelse.

När jag själv kommit upp för trapporna blev ljuset helt tvärtom, när  jag tittade tillbaka.

Fint ljus det  med, men  på ett  helt annat sätt.

Jag gick över bron, över vattnet  och där hittade  jag  Monika. Förstora, så ser du!

De orange fläckarna fick bli lite av en  lite tunn röd(!) tråd i bilderna.öd

Några uppförsbackar senare kunde jag blicka tillbaks på stationen där vandringen började.

Några orange-aktiga hus håller igång  färgtemat, men börjar få konkurrens av blått. Ett pendeltåg står inne på perrongen. Jag strosar vidare.

Precis som i de senaste fem inläggen använde jag ett gammalt 60-talsobjektiv  för de här bilderna, Konica på Olympus m4/3, för att det ger ett behaglig fotograferande.

Jag hittade några gamla bilder igår

Stockholms Spårvägar  har fått en ny spårvagn

Den fanns på Norrmalmstorg igår och beskådades av stadens befolkning och kanske även besökare från landsbygden. En del hade turen att få följa  med på en tur.

Nere i hamnen stretade en hamnarbetare  med sin börda.

En bild av stadens enklare bebyggelse fanns även bland bilderna jag hittade i går

.

Allt är förstås bara båg, bilderna är tagna i går och tonade lite. Det var Museispårvagnen som gav mig idén. Men bilderna avslöjar förstås sig själva, med alla moderna detaljer.

Som här...

...med alla moderna bilar.

Eller på Centralen med AC/DC-stämning.

mobilbilder i stan, men kanske inte som du tror

Plötsligt  satt jag på tåget in till stan av någon anledning som jag inte kommer ihåg, och det visste  jag  inte heller när  jag satt där på tåget, för jag trodde nog att  jag skulle hamna i Beckomberga eller något  sådant ställe, men plötsligt befann jag mig  i en park på Östermalm och diskuterade flädersaft.

Men det var på vägen hem som jag  fick idén om mobilbilder när jag såg det här gänget på Norrmalmstorg.

Selfie eller groupie?

Sedan blev det några  titta-på-mobilen-bilder.

Titta på mobilen innan man går över gatan.

.

Titta på mobilen i glasbur.

.

Titta på mobilen bakom galler.

När jag kom till Centralen var det fullt  med folk, ordningsvakter, SL-snubbar  med megafon och  stationsvärdar. AC/DC spelar ju i kväll och folk skulle dit, stämningen var förväntansfull på perrongen.