Jag hade ett ärende till innerstan idag så det blev några bilder också, på mitt sätt sett.

Vädret var fint, kanske lite för soligt för min smak, men jag tog det lugnt och överlevde värmen. Värmetåligheten har tydligen minskat  med åren. Någon värme- eller soldyrkare har jag aldrig varit, svenska fjällen har jag tyckt  ha bra sommarväder och -temperatur, men jag har ju också upplevt riktig värme utan att tycka lika illa vara som idag.

Färdiggnällt! En bild från Stockholms innerstad idag, ungefär när solen stod som högst.

Och lite av det lokala djurlivet.

Och en till.

Och mest bara träd.

Men det fanns människor också.

Sedan gick jag vidare...

Hur en liten insekt skapade en dominoeffekt i min hjärna och lagom finurligt finlir

Det började  med surret. Det kom in genom den öppna altandörren en varm och solig dag. En envis broms, visade det sig vara. Var den nyfiken på om jag hade någon  bromsmedicin? Hade den gjort det årliga bromstestet på besiktningen? Höll den avståndet till framförvarande fordon?

Avståndet mellan fordonen, då kom jag att tänka på hur jag lekte med mina leksaksbilar på trasmattan i vardagsrummet som liten pojk. Vardagsrum förresten, rummet var allt, vardagsrum, matrum, sovrum. Vi hade bara ett rum så vi möblerade om varje morgon och kväll.

Trasmattan  var randig på ett sätt så att ränderna var lagom breda för att bli spikraka vägar för mina små leksaksbilar. Där körde jag  med bilarna, alla på en gång, som en lång  bilkö, fast inte så lång egentligen, mattan var ju inte så lång. Jag flyttade en bil i taget, först en bil en bit sedan nästa bil en bit, osv tills raden hade rört sig en bit framåt. Då gällde det också att hålla avståndet till nästa fordon!

Och detta dök upp  i huvudet bara för att en broms flög in hos mig.

Men kunde det då vara något skoj att flytta på bilar så där, en bit i taget? Det fanns  mötande trafik också som körde på andra väghalvan, och så blev det omkörningar och så kunde det bli krockar , om någon gjorde dumma omkörningar.

Men vad  hände då när en  bil kom till änden av mattan där vägen tog slut? Ja, då fortsatte färden på nästa parallella mattrand, och där i randbytena kunde det bli trixigt om det pågick en omkörning samtidigt. Det gällde då att köra med korta tidsintervall för att få bra noggrannhet i bilarnas framfart.

Lite lagom finurligt finlir alltså. Fast de  orden trillade passande in i hjärnan från SvDs sommartema om vackra svenska  ord

Det ska  väl vara en bild också.

Inte bilar från en trasmatta, men från i går.

Bromsen då? Minns inte hur det slutade, flykt, utvisning eller ond bråd död?

Det skulle ju inte regna

I alla fall inte i den prognos jag tittade på.

Men det gjorde det och jag stod där i en busskur och det var inte vad jag tänkt mig.

Så det var ju bara  att sitta och vänta. och se om det slutade....

Och titta på utsikten.

Och färdas i regn.

Ja allt blev misslyckat så  jag orkar inte ens  blogga...

.

Träd och bilar.

Det blev mer bussåkande än foto idag, men några små vyer  blev det på vägen.

Bland annat  de här blomstren.

Jag gjorde en variant för bilälskare också, med skärpa på fordonen.

Kanske  en utmaning för bilmodellsgissare.

För den som inte bryr sig om  bilmodeller kommer några träd också.

.

Bussåkandet blev lite av rekognosering inför kommande fotopromenader, jag spanade  in lämpliga hållplatser längs rutten, och med en sommartidsturtäthet på 30 minuter kan det bli lagom små fotorundor.

Och så försökte jag  förklara för min mor att man bara fyller år en gång  varje år. Hon var helt övertygad om  att det var flera gånger.

Några små utsnitt av en vardag jag passerade genom häromdagen

Det hade nyligen regnat, så min lokala omvärld kändes rentvättad.

Delar av det jag passerade fastnade i min kamera.

Luften kändes behaglig för både  kamera och fotograf.

Märkvärdigare behöver det inte vara.