Gick ut och gick i vårsöndagspromenadvädret

När jag gick hemifrån såg det som det kunde bli en regnskur, men det  var bara ett skrämskott från vädergudarna.

.

Och i gångtunneln såg jag några som inte orkat hem fpån lördagens festande.

Förmiddagsljuset  lekte mellan husen.

.

Jag sökte  en väg nerför åsen och hamnade bland sipporna.

Och ner kom jag.

Och så kunde promenaden  börja!

Vad jag såg i morse när jag tittade ut ur mitt bo.

Jag skulle hämta morgontidningen.

Då såg  jag en gul boll.

Och jag såg några vita blommor.

Solen såg jag inte, den gömde sig borta i morgondiset.

Svartvita avdelningen

Blänket i fuktig asfalt.

En arrangerad bild. Lyfte ut  en vit plaststol på gräset.

Det var vad jag roade mig  med i morse.

I går blev det en Sollentunapromenad, det var ett tag sedan, och idag föll vinterskägget.

Jag har ju förlagt mina promenader med kamera i grannkommunerna  den senaste tiden. Men i går tog jag en kort hemmavid, fast av bara farten blev den halvlång i alla fall , längre än jag trodde. Jag var ju lite trött och siktade  bara på en kortis. Det är den där kameran, det är den som driver mig till längre turer. Är den månne hungrig och vill ha mer? Inte mig emot.

Sol, promenad och lite blåst.

Nästan folktomt.

Det var en järnväg i vägen så jag behövde en viadukt för att komma under den.

Tre tåg på fyra spår dundrade däruppe.

Sen var det solen.  Den lyste fint ibland, men för det mesta för mycket och på fel ställe.

Här gillade jag ljuset. Dessutom gillar jag hur husen är placerade runt grönytan i bakgrunden. Men det syns förstås inte på den här bilden.

En gammal bekant dök upp. Måste ta en bild.

Bekantingen är förstås kyrktornet, som stuckit upp huvudet lite då och då i mina bilder.

En riktig motljusbild får  det bli också.

I morse.

Ja, i morse fick vinterskägget falla, det är inte längre metrologiskt motiverat.

.

Bofillerier och medborgare.

Min promenad på Söder närmade sig sitt slut och jag närmade mig Bofills båge.

Aftonen höll på att göra sitt intåg och skuggorna blev långa.

Jag betvingade dem först  med svartvitt, men lät dem senare få blomma ut i färg.

.

Motljuset var hårt som motljus kan vara och så fick det vara.

Medborgarna höll på att lämna sin Medborgarplats, för det mesta höll på att stänga

Och jag åkte hem.

En bro över lugnt vatten en solig vårdag häromdagen

Det var den dagen när pensionärerna spelade  minigolf i vårsolen och jag åt årets första glass.

Innan ridån går upp.

Ljuset var jobbigt, det var alldeles för mycket mot-

När täckelset har fallit

Där någon  har målat

Där det (nästan) finns bara bro och vatten.

Sedan gick jag vidare.