I förrgår var de bara två men idag ganska många

Sådana  här små vita alltså

Solen och värmen har fått fart på dem

De radar upp sig längs  grenarna. Även utan färg.

.

Men nog vackrast i färg.

.

.

.

Triss i vår.

En barriär mellan mig och våren.

Kontrasten mellan den nedsänkta "getingmidjan"  och parkens vårblivande gav mig en bild.

Tog mig över till våren.

Njöt  sol, grönska och folkliv.

.

Rundade kullen och då dök en överraskning upp i vårljuset. Min gamla skola!

Det är nästan 60 år sedan jag satte min fot där. Gick höstterminen i första klass,  sedan flyttade vi.

Stor och liten, ung och gammal, ljust och mörkt

Kontraster helt enkelt.

Stor och liten, far och son, ljust och mörkt. Världen och livet är fullt av kontraster.

Pensionärsgolf.

Han och hon.

Stora, små, ljusa mörka ...

Några få reflektioner från dagens promenad. Nu är jag trött.

Sparsmakat kanske är bättre? Indirekta bilder av staden och bilarnas betydelse. Och en chans för bilexperterna.

+

Jag har ju den senaste tiden gjort ganska långa promenader och haft kameran med på promenaden. Det har ibland resulterat i många bilder, kanske för många, vilket ibland kanske givit för långa blogginlägg utan substans i texten. I alla fall känns det ibland så. Jag har inte riktigt orkat hålla den nivå som jag egentligen vill ha och det blir ju inte enklare av att jag inte vet vilken nivå det är  eller hur den ser ut.

Många bilder, men ändå har jag ett antal kvar som jag inte använt, utan att de är skräp, och nu har jag bestämt mig för att göra något av dem också, och samtidigt få utrymme för min skrivlusta.

Plötsligt kom  regnet

Jag hade redan gått en bra bit, en halvmil eller så, plus alla små vindlingar  jag gör när jag går och nu hade jag bara en stadsdel kvar att korsa för att komma till en pendeltågsstation, när regnet kom. Det var ett ynkligt litet regn  men det lämnade små spår  efter sig.

Lite småtrött började jag nog bli men regnet piggade upp mig. Regndropparna  radade upp sig på bilrutorna och jag såg ett motiv som motiverade  mig att lyfta på kameran än en gång. Stenstaden speglad i bilarnas glas.

Plåta bilar som enskilda objekt är inte riktigt min grej annat än i speciella fall, men som en del av stadsmiljön kan de vara viktiga i bilden. Men ibland är de bara i vägen. Den här gången  var de till hjälp.

Här var det dessutom två människor som placerade sig strategiskt för att  ge bilden lite liv.

Bilarna

Bilen på den första bilden är alldeles för odiskret för att dölja sig, liksom den röda på andra bilden, men de andra kan vara objekt för bilexperterna  att identfiera!

När staden blir gönare

Det är inte bara träden som lyser vårgröna i solen.

Vårgrönt, men inte  på det vanliga sättet.

.

Men här är det äkta vara.