Knopperier och närgångenheter. (Lite macro).

Våren hänger liksom i luften nu och snart exploderar den nog om vädret blir det rätta.

Jag fick ett återfall i markkrälande  med makro. Händer inte så ofta numera.

Tyckte den här såg lite ut som en boxare.

Skönt ljus lockade här.

.

En som lämnat knoppstadiet.

Men visst har jag blivit ostadig på handen, kändes det som.

Det är tur att det finns gångtunnlar i stan också.

Här  passerade jag häromdagen  och som gammal gångtunnelfotofreak blev jag förstås glad.

Att  ljuset var skönt var bara en extra bonus.

Sedan var det bara att vänta på människorna.

Flera på en gång! Hurra!

.

På väg ut i ljuset igen.

Han var snabbare än jag.

Väl uppe var  det både rutigt  och prickigt.

Tittade jag åt andra hållet fanns det färg.

Jag fortsatte in bland de fläckiga  husen.

Det blev inte som jag trodde

Det var folk överallt, här hade just ett lämmeltåg passerat, kändes som att stå vid en järnvägsövergång och vänta på att ett överlångt godståg i uppförsbacke skulle passera.

Jag valde i stället en obetydlig gränd, som knappt såg ut att vara en gränd.

.

Men även där fanns det folk.

De gick överallt i solskenet. Och cyklade.

Ändå undvek jag de folktätaste ställena.

.

Uppe och nere.

På andra sidan.

Plötsligt såg jag Axel och fick en idé.

Axel Oxenstierna framför Riddarhuset, men kanske inte sedd ur  det vanliga persppektivet.

Skärpedjupet födde nästa ide: Tvärtom!

 Vanvördigt kanske, men vad gör man inte när fantasin tryter.

Strax såg  jag de gröna träden igen och Centralen var nära.

Jag trodde jag skulle åka hem.

Men så blev det inte.

Jag vek av från vägen och det var nog nu den riktiga promenaden började.

Vad hände idag då? En liten blandad kompott att börja med.

Jag har i några tidigare inlägg konstaterat trädens genomsiktlighet när de saknar grönskan att man kan se igenom dem, eller i alla  fall kan ana vad som finns  bakom dem, och ibland har jag  nyttjat grenverket som ett "vegetationsfilter" i bilderna.

Idag kunde jag konstatera att det gröna är på väg.

Stadshuset med vegetabiliskt grönfilter.

.

Ett museum på vift, Nationalmuseum  ligger för ett tag inte där det ligger. Ja för  ett ganska långt tag faktiskt.

Inget nytt motiv, men de låg där så fint idag.

.

Tack, kan vi få det inslaget?

Förirrade mig sedan in i den gamla staden mellan broarna.

Där hittade jag  ett Norrskensgalleri. Litet, trångt och mysigt.

Fotoklubben Avtrycket hängde därinne.

Jag smög mig in i den lilla gränden på baksidan.

Tjuvtittade genom fönstren och såg baksidorna av fotona.

Gränden i en stor del av dess korta längd.

Sedan irrade jag vidare. Vad hände då? Än så länge är det bara jag som vet.

Förbi, upp, uppåt och däruppe.

Någon går förbi.

Jag går uppåt och ser upp  för järnvägsspåren. Upp sticker hus av skilda slag.

Han går i uppförsbacke.

Här uppe finns det hus. Eldh-hus.

Strindberg  sitter högt upp och har fin utsikt.

Blir han fikasugen finns det tydligen ett café däruppe.

Men det verkar inte vara någon rusning så här års.

Själv tar jag mig ner från berget och hamnar på flickskolans baksida.

Står där och funderar på om  jag ska följa den smala vägen.

.