Efteråt eller bara en fortsättning på ett annat berg

Jag hade lämnat höjderna i Mosebacke Monarki bakom mig och återvänt till fosterlandet igen, utan passkontroll. Det är skönt med den rörliga friheten, även om den begränsas i de här trakterna av byggen, byggen och byggen samt ytterligare några avspärrningar och Umleitungen. För att inte tala om snö, is och modd.

En barndomsvy, men då fanns en trätrappa här som man kunde krypa in under, i alla fall om man var i småpojksstorlek. Även hundarna gillade att krypa in här. Det var väl något med doften.

Trädet vid Pustegränd, än en gång (har fotat och visat det förr) men nu i dagsljus. Den duger som motiv även då.

Dessutom ger ju bilden en liten glutt ner mot Slussen.

Även här förvarar bilägarna sin egendom under mjuka vita täcken.

.

Där jag gick i skumrasket för några dagar sedan

En tanke med att fortsätta promenaden hit (egentligen hade jag väl promenerat nog redan och mer än jag tänkt mig) var att återvända, inte till brottsplatsen, men till fotomiljön där jag tog några hyfsade bilder i halvmörkret några dagar tidigare. Jag var helt enkelt nyfiken på hur det skulle  vara utan skuggornas döljande dunkel. Dessutom måste jag ha något att dämpa bloggens glupande aptit med.

Alltså gick jag in i gyttret av hus med olika ålder och sökte dagsljusvinklar. Det är ju inte säkert att det som fungerar på kvällen fungerar på dagen. Däremot behövde jag inte bekymra mig för var solen stod, för den hade gömt sig  bortom det kompakta molntäcket.

Helt annorlunda än att fota om aftonen, alltså. Men det gick ju att finna motiv och vinklar nu med. Snön, från vitaste vitt till skitigaste  gråbrunt ,  fick stå för nyanserna och kontrasterna

Ungefär samma vy som ovan.

I porten till vänster i bilden bodde en kille, något äldre än jag  (Nu talar vi 50-tal). Vi lekte några enstaka gånger, och en gång fick jag följa honom in. De hade piano. Det var nog första gången jag såg  ett livs levande piano. Långt senare såg jag honom på TV, men då spelade han något annat.

Den här vyn såg ganska tam ut i dagsljus, medan skymning och gatljus gjorde den spännande.

Bilen därnere hade uppenbara svårigheter att ta sig därifrån. Föraren hade behövt en kurs  i halkkörning.

Av spåren att döma var det andra som behärskade tekniken bättre.

Slut för den här gången!

-

Det tog två blogginlägg att ta mig dit jag skulle, men nu var jag där

Tillbaks till Söders höjder.

Där  man bäddar in bilarna ordentligt verkar det som.

.

Där det fortfarande finns en  telefonkiosk för rikssamtal.

Där det finns fina  utsiktsplatser.

Där jag tittade på utsikten i snövädret.

Där jag tittade  ner.

Där jag spanade ut mot Slussens röra.

Där jag tog  en panoramabild.  I det här vädret? Ja tydligen. Varför inte.

Där jag till slut lämnade  den upphöjda snöiga världen.

Då blev bilden i färg, men det var 2,8 som krävde det.

Och jag  gick  vidare...

Är man litterär om man passerar ett bibliotek och hur går det för ungdommarna som dansar nakna i snön?

Ännu en natt har nytt vitt  fallit ner från himlen och pudrat omgivningarna, men jag dröjer mig kvar vid gårdagen när jag stilla vandrade genom staden och försökte undvika de hala fläckarna. Detsamma gjorde andra, men det var nästan  bara jag som hade kamera. Så vitt jag såg.

En litterär passage. Stockholms Stadsbibliotek.

Men jag spanade in de dansande ungdomarna  där nere i snön.

Frusen dans?

Det fanns påklädda ungdomar också.

.

Inga  vilade i sofforna invid dammen...

... men det fanns de som vilade på annat sätt.

Själv försvann jag ner i underjorden och transformerade mig till en annan stadsdel.

Det var så skoj, Jag var tvungen att sticka dit igen (preludium)

Det var gårdagens promenad hem från tandläkaren som gav mig  blodad tand(!) att göra om det igen, promenera  med kamera på Söder. Jag satte mig alltså på pendeln som den värsta pendlare och åkte  in mot  den stora staden. Någonstans där på vägen återkom tanken om att det måste ju gå att plåta även i andra stadsdelar, så jag klev av.

Och genast kom kameran fram.

Och jag tog en bild.

Ja, jag tog två.

Jag hade bestämt mig för att använda den simpla kit-zoomen som följde med när jag köpte min första m4/3-kamera för snart fem år sedan (vad tiden går) , ett objektiv som jag knappt använt. Skälet var mina gårdagsupplevelser av att  ha fel brännvidd ett antal gånger. Jag är van att köra med fast brännvidd och det brukar inte besvära mig, men något i går fick mig att söka motiv  på ett annat sätt och det ledde till dagens  zoom-beslut. Inte för att jag tror det märks i mina motiv  och bilder, men det gör skillnad för mig när jag går där.

Hur hittar man cykeln?

De här två husen/tornen fotade jag nyligen med teleperspektiv, långt sådant, ett billigt Tradera-fynd.

Idag blev det  med kit-zoomen. Dessutom med snö!

Jag vandrade vidare.

Jag såg den röda soffan som stack upp ur snön. Det gav bilden. Och jag komponerade med  zoomen och slapp komponera med fötterna,

104.

Varför jag tog bilden? Ja, jag har aldrig fotograferat 104 förut! Sen var det nog något mer också, de två gula ljuspunkterna till exempel.

Här är det bara nostalgi.

Här låg det en fotoaffär en gång i tiden (om jag inte tar alldeles fel på tvärgata). Där köpte jag min första Olympus OM-1, någon gång på hösten 1973.

Mest bara snö.

Sedan gick jag in  i parken...

... och är jag inte kvar där kommer det en fortsättning. Jag är ju fortfarande långt från Söder.

När stan blev vit av snö ... och nu har den säkert blivit ännu vitare.

Det snöade igår, det har säkert de flesta märkt, och i natt har det snöat ännu mer, i alla fall i den nordsida av staden där jag vistas. Morgontidningen var tunn, det brukar den vara numera när det inte är feta annonsbilagor, men den hade tagit sig fram till min brevlåda utan att lämna något spår efter sig i snön. Ja alla spår av gårdagen verkade försvunna  under det kompakta snötäcket.

Gårdagens snö på södermalm

Jag håller mig kvar i gårdagen innan jag ger mig i kast med nuet.

Staden blev med enkelhet svartvit och inte många silhuetter var ute och rörde på sig.

.

Kyrkan tonar bort i snövädret i fjärran och en ensam barnvagn är ute och rör på sig.

Bilarna har dragit på sig vita täcken och står där och sover.

Endast en kylslagen mamma var vaken.

Det var halt och moddigt för bilarna redan igår...

...undrar hur det blir idag?