Om man tycker vintern är för mörk och grå och tråkig, varför inte sätta lite färg på den?

Man kan  ju ge sig ut en gråmulen och trist svartvit dag med kameran,  och fånga svart och vitt  och kontraster och tycka det ser bra ut

Man kan ju också ge sig ut en annan dag när snön ligger kvar och allt  är ljust och fint och till och med färggrant, fast det är nästan samma motiv.

Vi tar det en gång till, men en liten bit därifrån och en annan dag:

Ganska så ljust, men utan färg.

Så varför inte lysa upp även det motivet med lite färg?

Det lokala fiket - - Det händer visst något. Och på biblioteket hittade jag också något.

Det lokala fiket

Det var visst något på gång. Tur att jag hade stoppat ner kompaktkameran i fickan.

Hm, dansskor...

Färdigtextat.

Tittade in på biblioteket  också. De har inte bara böcker.

God afton!

En morgon som jag inte gick spårlöst förbi

Det var en morgon för några veckor sedan, medan nysnön fortfarande hade nyhetens behag. Jag gick ut på morgonen  innan så många hade gått i snön , för att se om jag kunde hitta spår som inte redan var söndertrampade av  andra spår.

Det var nog  en lördag.

Längs gångstråket där det "alltid" går mycket folk såg jag inte en käft.

Jag vek av från stora stråket och då dök de upp, bakom ryggen på mig.

Jag hittade nya spår när jag avvikit från den breda vägen.

Ett udda par som gått här?

Spår av snö syntes överallt

Och ett litet spår av mänskligt liv i fjärran.

Snön satte sina spår överallt.

Nu  har det gått några veckor och snön har inte samma nyhetsbehag längre. Men just nu snöar det inte. Hur det är, när och där du läser vet jag inte.

På väg? På väg! Ett lakoniskt inlägg.

.

.

Snön var kallare än en kram på det lokala fiket, besvikelse när de inte hade några spadar och en björk til en galen mas

En promenad i den nyfallna snön. Hur många sådana har jag gjort nu när det faller snö hela tiden? Och än har det inte slutat, det dalar ännu lite lätt från himlen. Och  när tröttnar jag på att fotografera snö?

Jag får väl fortsätta så länge den  ligger  kvar, för den döljer ju allt annat.

När jag såg den här björken kom jag att tänka på Peter som tjatade om sina björkar och minns att det tjatet fick mig att plåta just den här björken, bilder från den tiden jag passerade här  till och från  jobbet, onyttiga bilder som nu ligger  gömda någonstans i min nu rätt omfattande blogg.

Lite kall och kylig var världen  (och jag)också när jag passerade  här.

Men då visste jag att värmen var nära.

På det lokala fiket var stämningen som alltid varm

.

Ja så var det spadarna också...

Det var när jag var liten pojk och vi fortfarande bodde på Hornsgatspuckeln och pappa hade pratat om att var ett flottbesök  nere i hamnen, ett fartyg med skottar. Döm om min besvikelse när skottarna inte hade några spadar...