En promenad på Kungsholmen som blev en test av ett nytt (gammalt) objektiv från Söder.

I förrgår traskade jag runt på Söder och tog bilder men mitt egentliga  ärende var att hämta upp ett objektiv som jag ropat in på Tradera för en spottstyver. I går när jag åter skulle till Söder för att fika passade jag på att testa nyinköpet på vägen.

***

Jag  började i ingenmansland, på en av stadens broar, mittemellan två stadsdelar.

Utsikt från S:t Eriksbron.

Äventyret började redan före bron. En herre med hund stannade och pratade med mig när  han såg mig och kameran. Min Olympus drar tydligen ögonen till sig och jag får förklara att visst  är det en modern digital kamera, även om designen påminner om en gammal analog.Vi hann inte prata så mycket, för han var på väg till skolan för att hämta barn, men han bodde högt upp vid en av broändarnna och brukade fånga stadens ljus från sin upphöjda position.

Objektivet då?

Objektivet är ett Hexanon 135 mm. Två hundralappar och ett par tjugor. Det tyckte jag var rimligt. I fint skick dessutom. Och adapter hade jag redan.

135 mm, det blir som 270 på fullformat. Så långt tele  har jag aldrig haft, fåglar och djur tillhör inte mina motivområden, ej heller fotboll och liknande aktiviteter.

Men, nu kommer jag på mig själv med att ljuga (fy!).  Jag har ju faktiskt en telezoom till min Canon. Det är sällan jag använder den, sedan jag hamnat i m4/3-träsket och har svårt att ta mig  därifrån  för jag trivs där.

Det visade sig att det gick bra att flanera med långt tele också, men utsnittet minskar ju rejält så man får söka utsnitten på ett annat sätt, speciellt i stadsmiljö. För det är ju ju små utsnitt det blir.

Plötsligt slår det mig att det här kan bli fixeringsbilder av typen "Var är bilden tagen"

En fördel med objektivet är att det är förhållandevis kompakt så det väcker inte onödig uppmärksamhet. 

Nackdelar då?

Fokuseringen är manuell, så fotograferandet blir långsammare. Men det kan ju också skrivas in på pluskontot: långsam fotografering --- skön fotografering

Och, som sagt, utsnitten blir annorlunda. Men jag tror det kan passa mig just nu. Förnyelse genom  något gammalt.

Bilden av omgivningen förändras. (men det gör ju omgivningen också, så det är  väl så det ska vara.)

Här är det faktiskt en kyrka med i bilden.

En trippel färska bilder, det var några gubbar som fikade på Tårtan idag

Bild 1.

Bild 2.

Bild 3.

Det får bli så lakoniskt, men det var fler där.

Varför är det så lätt att fotografera på Södermalm? Eller är det bara självbedrägeri?

En fristående fortsättning på förra inlägget

Kanske är det bara nostalgi som gör det så lätt att fotografera på Söder, men nu är det det ju i alla fall drygt 35 år sedan jag bodde där senast, och sedan jag var liten grabb är det mer än ett halvsekel och när jag är där är jag bara en tillfällig besökare. Kanske har rivningsraseriet inte än tagit bort lika mycket fina kvarter som i andra delar av staden.

I alla fall tog jag några bilder igår när jag hade ett ärende dit.

Kanske är det fortfarande kvar tillräckligt mycket gammalt som tilltalar en nostalgiker. Smala gator, små prång, variation i stil och ålder. I Klara är det mesta sedan länge förstört, på Östermalm är det svårare att fotografera, är det kanske för storskaligt? Men Kungsholmen har en del fina delar...

Men det var ju på Söder jag var igår. Jag skulle hämta upp en fotopryl jag köpt på tradera. Då passerade jag här också, likt vad jag gjorde lite då och då på hemväg från skolan i första klass, innan vi flyttade.

Kommer inte ihåg vad det var för sorts skola då. Vet förstås inte heller vad det är  idag.

Passerar förbi.

Precis som mina minnen passerar han snabbt förbi.

.

Färgsektionen

Några gamla rester från ett tidigare besök på Söder, en kall, snöig och blåsig januaridag.

Ett snöigt gathörn som inte fick plats i något inlägg då.

Samma gathörn, men lite på håll.

Jag har inte fotat på några dagar men idag hamnade jag på Söder och då kunde jag ju inte låta bli i mörkret.

Det är något speciellt med Söder, vad det nu är. Jag  hade nyligen fyllt sju och gått ett tag i första klass när vi flyttade därifrån och visserligen gifte jag mig  så småningom med en söderböna, men så hemskt mycket tid har jag inte tillbringat där som vuxen. Ändå känns det speciellt. Det kanske är för att det är speciellt.

Det var redan mörkt, eller näst intill mörkt idag när jag var där i ett ärende, och mörkare blev det men så här var det när jag nyss klivit av tåget vid Södra station (södra uppgången).

Ibland passerade jag förbi här på hemväg från skolan men aldrig på ditvägen, då gick jag rakaste vägen.

Men här gick jag nog aldrig. Men idag gjorde jag det. Med min kamera, med ISO1600, bl 2.8 och handhållet, genomgående. Det gick bättre än jag trodde.

Det är ju alltid roligt, när man kommer hem och finner att bilderna är någorlunda lyckade, så man slipper känna sig misslyckad. Jag är också glad över att det gick så bra i mörkret, utan stöd, jag är ju inte så förtjust i att släpa med mig stativ eller att mixtra med dem, så därför kommer ni nog aldrig att se några "riktiga" natt- eller kvällsbilder  från mig.

Jag tror att det blev fler, minst lika bra bilder, under den fortsatta vandringen, så de dyker nog upp lite mer. Och så får jag tacka kameran för  gott samarbete, utan den hade det inte gått.

.

Ljus, is & vatten. Och en kamera och lite känsla förstås.

Ett bortglömt  blogginlägg som legat och väntat på sin tur några veckor, för att det kom  en massa andra inlägg  emellan

Men alla motiv behöver ju inte serveras dagsfärska.

De kanske tål att lagras lite.

De här har vilat i drygt tre veckor.

Kan det vara en lagom lagringstid?