snö idag

Jag tittade ut genom fönstret och såg att det snöade.

Det måste jag ju göra något åt, ta fram kameran till exempel.

Och gå ut och titta.

Där såg jag spår av snö...

Och jag tog några bilder.

.

Men alla lyckades inte, här blandade sig vanten  i leken.

Men jag tyckte det gav ett intryck av snöoväder.

Det snöar fortfarande, så jag skulle säkert kunna gå ut och ta fler bilder i mörker och blåst, men  har ingen lust. Har jag blivit för gammal och bekväm?

Ja här har flanören hamnat varenda gång, kanske dags att leda hem honom så han får vara ifred

Vid slutet av bron hamnar man här

Sedan gäller det bara att ta sig ner och ta sig dit bort.

Hit alltså, ett vältrafikerat hörn vid foten av klockan.

I svartvitt och regn...

I färg medan marken fortfarande var vit

Vänder man sig åt höger...

... ser man kiosken.

Går man vidare passerar man ett cafe...

...kanske som här i skymningen...

... värma sig med  lite kaffe om man blivit kall under promenaden.

Innan man fortsätter vandringen mellan husen...

Hemåt mellan husen.

   Jag tror flanören försvann därborta i mörkret för evigt, men jag har hans kamera kvar, så möjligen  kan jag förvalta arvet.

När flanören flanerade över bron och mörkret sänkte sig över världen

Eller kanske var det i förrgår

Jag kan inte riktigt hålla reda på flanörens alla promenader men det är nog inte så viktigt  när det var. Jag vet ju inte ens om han verkligen finns. Och hur det hamnar bilder i min kamera.

En bro,

något rött

och ett kyrktorn (faktiskt).

Men något händer i skumrasket...

Verkligheten avspeglas i glaset när mörkret faller

Bilden blir grumlig och det är svårt att veta vad som händer.

Men ibland klarnar bilden.

För att åter mörkna och avspegla en dyster värld.

Kanske en allegori.

flanörens tredje resa

Flanören har varit ute och flanerat igen, en resa som likt de föregående skett till fots,  med droppande näsa, i närområdet. givetvis ned kamera, men med olika objektiv varje gång. Successivt ökande bildvinkel varje gång men för den skull inte nödvändigtvis mer vidsynt.

Den här gången tog jag kroken förbi lokala näringsstället på väg mot jaktmarkerna.

Där vek jag av åt öster och såg detta.

Bilden kan tas son en fixeringsbild om man så vill. Precis som i de två föregående inläggen finns nämligen ett kyrktorn i bilden (samma torn som förut), men här är det verkligen en fixeringsbild, spiran är liten! Mer  vidvinkel och längre avstånd än förut.

Ungefär här låg på medeltiden en by med namnet Bagare by (har inget med någon bagare att göra), och idag finns en gata som heter Bygatan och dessutom Bagarbyvägen.

Motivet och bilden  i färg också.

Jag gillar att komponera in sådana där så detaljer i bilden, som ljusen i fönstret till höger, men då behövdes det färg här, för att synas.

I somras syntes folk på det gamla gravfältet

Fotografen  flanerade sedan  (i nutid)till vänster i bilden, förbi  gravfältet  och ner från kullen och hamnade i nutida sörja och pölar.

En liten  spegling fick också locka till en bild.

Huset i helfigur.

Den orangegula butiken har  ju varit med förut, mer i närbild, men får vara med som en röd tråd som inte är en röd tråd.

Det röda blir det mer av i nästa bild, så det behöver vi inte sakna.

Miljonprogrammets grå mot det nybyggda röda. Och en korsning som flanören tydligen fastnat för.

Bron fick inte plats i det här inlägget, så den får vi vänta på. Men  den måste vi över.

stadsflanören har varit ute igen

Jag var  stadsflanerare i förra inlägget.

I går  flanerade jag en gång till, ungefär samma väg som då.

Började som då med ett lutande träd. Men inte samma träd.

Fortsätter som då att snedda över grusplanen.

Men nu hade det snöat (och idag är det vita borta igen).

Och tog bilden som jag tog förra gången, men utan uppstickande huvud denna gång.

Rött och uppstickande kyrktorn handlade det också om förra gången. Men då stod jag på bron därborta. Dit kom jag även denna gång.

Från kommunens nyurbana hörn.

Äntligen!

Ja, äntligen är huset avklätt, det har varit insvept i vitt täckelse á la Christo ganska länge nu.

Den här butiken fick agera motiv även idag.

Blev också lite mer närgången.

Och så var det bron. En flanerande dam bidrog  med det röda.