Grå betong i färg eller svartvitt och vad gör man med det röda? En stadsflanerares funderingar

Jodå, det står rätt i rubriken; stadsflanerare  inte stadsplanerare, men det kunde jag mycket väl ha blivit om jag skrivit alternativen i en annan ordning när jag sökte till högre studier efter  gymnasiet

Nu får jag nöja mig med att vara flanör med kamera och det är inte fy skam det heller. Bloggande flanör eller flanerande bloggare? Bara en lek med ord.

Grå betong?

Ja vad ska man kalla färgen, är den riktigt grå?

En bild till, men samma bild.

Så här lite von oben (även om jag inte känner mig så) kan man få lite översikt över den relativt nya gatukorsningen som ser ut som i en stad med trottoarer och allt. Förortskommunen urbaniseras?

Nu var det ju inte betongfärg som gjorde att jag tog bilden, utan geometrierna, de kvadratiska och de rektangulära, den lagoma mängden bilar och åtminstone en människa.

Sedan flyttades mitt intresse till det röda

Jag stod ju  redan uppe på bron. Jag gick upp dit för att få von oben-perspektivet, men däruppe fanns även andra perspektiv. Man ser ju kyrktornet till exempel som jag gärna lite Hokusai-inspirerat inkluderar i mina bilder. Jag inväntade en bil för  att få en förgrund i bilden och vips var det röda där.

Nu var det rött som intresserade mig.

Rött nere till höger, invänta bilen till vänster. Klick, en bild.

Och så tar vi andra hållet, andra hållet...

Men den bilden fick  bli svartvit. Det röda räckte inte till.

Visst är det roligt att gå ut med kameran utan att veta varför, eller vart man ska gå eller vad man ska fotografera

Men går man där man gått så ofta förr, med eller utan kamera är det kanske inte så roligt att ta samma bild gång på  gång. Eller så är det det som är roligt. Det blir ju ändå bara nästan samma bild.

Som här. Här har jag fotat förr. Ett antal gånger.

Idag blev det då bilden "snölös januari"  fångad med hjälp av ett träd för att få  i alla fall någon  komposition i bilden. Jag visste att den skulle bli dålig och just därför tog jag bilden, för att se hur pass bra (eller dålig) en dålig  bild kan bli.

Men trädet i den första bilden väckte också tanken att fånga  promenad och intryck med hjälp av träd som inte i sig själva var motivet.

Den idén höll i en bild till: "Björken  och stängslet", som jag också tog som en sorts revansch för jag visste att första bilden inte skulle bli bra.

En annan idé när jag gick ut var att se hur mycket av vintern jag kunde finna, den där som försvann lika fort som den kom.

"lite snö kvar på fotbollsplanen"

Men jag anade  mer skräp borta på planen

"Nyårsrester"

Sedan kom jag in bland husen. Jag tänkte ta en folktom bild, eftersom det var så få ute.

"Stack upp huvudet precis när jag tryckte på knappen"

Ja, då var det väl meningen att det skulle bli en nästan helt  folktom bild. Kanske en fixeringsbild?

Plötsligt stod jag framför en färggrann inrättning. Den får tala för sig själv.

Jag skulle ju tillbaks till bilen också...

...men de här gick åt andra hållet

... och här gick ingen alls

...men solen gav en litterär spegling, borta vid biblioteket...

... och den fick mig  att välja en annan väg.

Det verkade nästan som att trädet tävlade med domkyrkan i höjd...

Men det är förstås bara fotografens fantasi som spökar

och här är det ljuset som spökar för fotografen och lurar honom att ta en bild.

Men lite  färg ville jag ha kvar i bilden.

Och snipp, snapp, snut, så var sagan slut.

Var på väg... längs vägen såg jag ljuset, och väl framme såg jag skillnaden mellan manlig och kvinnlig fotostil!

Jag är på väg till fikat... hoppas inte kaffet har  kallnat innan jag kommer fram ... eller tagit slut.  Lite kylslaget är det, men det sköna ljuset värmer fotosjälen. Eller förvirrar?

I alla fall är jag tvungen att ta en bild, ja faktiskt flera, av det förskönande ljuset på Gammelmajas hemvist.

Ljuset på katedralen I

Tornen i hela dess höjd ville jag ha med.

Den långa grenen som slingrar,

Damerna i hörnet likaså

Resten följde med på köpet

Ljuset på katedralen II

Jag ville också ha den ljus, som jag upplevde den

så då fick den bli så, bilden

med lagom lite fasader

i nederkant

Ljuset på katedralen III

M en

jag ville också ha den

ungefär som den (kanske) såg ut.

Då i Går.

.

.

Manlig fotostil

Kvinnlig fotostil

Var var jag idag då? På väg någonstans?

Jag gick här och solen sken och vinden var inte så ettrig inne bland husen. Dessutom  tyckte jag det var  fint här, så fint att jag absolut var tvungen att ta fram kameran.

Vad är det då som gör att jag tycker det är så fint att jag måste ta en bild? Det går inte att förklara, det är känslan när jag går där. Det är inte igenkännande eller nostalgi, som ju kan leda till att man tar en bild, jag har aldrig gått här förut vad jag vet. Ljuset däremot lockar mig ofta till att ta en bild, men det måste finnas något mer. Är det månne något kollektivt medvetande som spökar. Vårkänslor kan det ju inte vara redan, väl?

Samma scen, färglös. Gillar den synen också, så det kan inte vara färgen som gör det.

Jag går vidare. Att stå still är lie kyligt i blåsten.

Kan det vara här någonstans man dansade rumba. Skulle kanske ha värmt idag, men nu blev det bara rumba med kameran.
 

Svartvitt? Ja det kändes självklart för mig, rätta uttrycket, inga förvillande färger som drar till sig intresset och förstör motivet.

Svartvitt likaså här.

Ljus, svärta , silhuetter, figurer, kontraster. Klassiskt motiv, klassiskt uttryck.

För att bevisa att jag var där, blev det en sorts skuggselfie också.

Men på andra sidan gatan behövdes färg i motivet.

Det är ju färgen som "gör huset" därnere och därmed även bilden. Observera cyklisten! På väg till Dagnyfika!