Krampfast ooch snurrigt

Krampaktigt ståndfast höll det sig kvar i trädet, det minst sagt övermogna äpplet, fastän alla kompisarna redan gett upp för länge sedan och låtit sig falla till marken.

Som kontrast till det krampaktiga beslöt jag mig för att få lite fart och rörelse i världen utanför mina fönster och snurrade till det litet.

Det var morgon vid den tiden då många är på väg till eller ifrån.

Olika fort gick det...

En del valde att röra sig i en svartvit värld.

Såhär, några dagar senare kan jag konstatera att äpplet tappat taget, det är puts väck!

En dubbel dos vid Södra station, sen fick det bära av hemåt

Det tar tid att ta sig hem från fikat, i alla fall i bloggen. Det var i onsdags jag gick från fiket, och idag fredag är jag kvar utanför pendeltågsstationen med min kamera

Skynda långsamt?

Snarare handlar det om att portionera ut bilderna i lagom portioner, för att få sammanhållna blogginlägg, som inte är längre än inspirationen  (hos skribenten) räcker. Blir det längre blir det både tråkigt och jobbigt, och det är inte meningen, det  ska vara ett nöje. Socialstyrelsen rekommenderar en lagom dos blogg per dag. Jasså, inte det? Då får jag väl rekommendera mig själv det, då.

Det var fäggrannt   där, så vi blev stående  en stund, jag och mitt sällskap, och vi både fotograferade och samtalade  där i det böta mörkret.

Färgranna  blir bilderna med bromsande bussar.

.

Människorna rörde sig kors och tvärs.

.

Ibland blev det ett vimmel.

.

Kanske har ni anat att några av bilderna är dubbelexponerade. En kamera som man kan dubbelexponera med, utan tjuvknep har jag önskat mig i flera decennier. Nu har jag en.

Strax därefter tog vi varsitt tåg hem.

Efteråt var det mörkt, när vi gick på Söders gator, men det gick bra det med.

Tänk att man hinner glömma under den långa ljusa tiden hur snabbt det plötsligt blir mörkt så här års, men tänk å andra sidan på hur tråkigt det skulle vara om det vore lika jämt. Och fotografiskt sett är ju den här tiden spännande, även om det är något jag inte ägnat mig så mycket åt. Höstarna har oftast varit fulla av annat som ska göras, men nu...

Hornsgatspuckeln, med Tårtan (fiket) bakom ryggen på fotografen.

Oftast har jag ju sett mörkret som ett hinder och problem när jag fotograferat, men rör man sig i den urbana miljön är det ju inte så, då finns det oftast mycket ljus när det är mörkt, vilket kan låta som en motsägelse, men kan vara en välsignelse för fotografen.

Vid Bellmansgatan.

Jag körde med Panasonics lilla pannkaka 14 mm/2.5  (motsvarande 28 mm på småbild) utan att egentligen ha en aning om dess mörker- och motljus egenskaper. Hur många små regnstänk som hamnade på frontlinsen såg jag inte heller i mörkret. Men jag fotade. Så jag kunde inte ha kameran under västen hela tiden för att skydda den.

Mariatorget, eller  Adolf Fredriks Torg, som det hette är jag bodde där. Eller Marijuana-torget som det döptes till i folkmun lite senare.

.

Det här borde vara S:t Paulsgatan om jag minns rätt.

Och här var vi framme vid målet, innan vi tog oss ner i underjorden, för att ta oss dit vi hörde hemma. Men först stod vi kvar en stund för  att utnyttja ljuset. Kanske blev det något av det med...

Det blöta ljuset.

.

Fika hos Ellen var det visst idag

Men det var länge sedan Ellen var där, även om jag har svaga  minnen av henne från den tiden det begav sig, och jag satt idag där mjölkdisken fanns en gång i tiden, och från den utsiktspunkten  blev det några bilder tagna.

Jag låter människorna vara anonyma så att bilderna får tala för sig själva.

Jag använde tre olika objektiv , medan jag satt där...

... ett modernt kort tele och ett gammalt manuellt från 7o-talet...

...vilket möjligen förklarar bildernas olika karaktär.

En modern vidvinkel var också med i leken...

Det var förstås inte bara fika, det var snack också...

... med och utan gester...

.. och i olika konstellationer.

.

Men bildmässigt var det kanske bilderna före och efter som var roligast, men det är en annan femma.

Efteråt.

Blöt fortsättning

Jag vandrade vidare från förra inlägget,  det med speglingar i asfalten och det speglade sig även när asfalten tog slut. Med kapuschongen på och kameran innanför västen, klarade vi oss bra.

Jag fortsatte jaga speglingar...

... och lade in en förgrund som fick bli motivet.

Hittade ett spännande hörn med Kista Science Tower i bakgrunden

Bussen till Spånga

.

Fotografen

.

Två på väg.

Ännu en buss till Spånga.

KISTA CENTRUM  i går, med kort tele.