Eftersom både jag och kameran återhämtat oss från Dagny vågade vi oss ut idag igen för att se vad vi skulle hitta

Vi var ju tvungna  att gå ut för att kolla läget på hösten, kameran och jag, inifrån kan man ju inte se allt, möjligen några soluppgångar från balkongen, och hur länge kan man leva på det? Alltså: ut för att stilla vår höst- och bildhunger. Kanske är vi bildmissbrukare...

Det var ju i alla fall inte lönnlöst att gå ut.

Dagens fråga: Hur många färger kan ett lönnlöv ha?

För det är ju färgen som är lönnlövets  främsta egenskap, eller hur?

Tittar fram...

Titta en bro...

Går över från lönn till betong...

... och ljus och pelare och rörelse och annat som behövs i en bild.

Plötsligt hörde jag mullret ovanför huvudet, och jag  hann ta ett par steg bakåt och lyfta på kameran.

Kameran hann också med. Uppsalatåget.

När mullret rullat förbi  fick det bli ett lugnare motiv.

Och mera färg!

Men det här trädet var nog änd färgstarkast.

Det är roligt att gå ut med kameran, man vet aldrig vad man hittar.

Morgnar och hur olika de kan vara

Det var den där morgonen  när jag skulle åka till Uppsala och fika, och när jag tittade ut genom fönstret såg det ut så här. Kanske ett banalt motiv, men väldigt vackert var det.

Dagen efter såg det  ut så här.

Och i morse såg det ut så här.

Det är trevligt med variation.

SLUT OCH TACK

...för den här gången alltså.

Tack Rauni för ett fint fika med preludium

Nu är det slut

Men om väntan blir för lång...

.

Långt fotofika ger (onödigt) många bilder men också många (inte onödiga) samtal

Det är ju trevligt när ett fotofika drar ut på tiden, men när man inte har någon begränsning av att filmen tar slut (som på den gamla "goda" tiden), av att man glömt minneskortet hemma, som jag hade gjort vid det allra första Dagny-fikat på samma lokal som igår,  eller av sin egensjälvbevarelsedrift, blir det alldeles för många bilder, så nu sitter jag här, förvirrad, och undrar vilka bilder jag ska välja.

Det är väl samtalen som är det viktiga. Fågelsången heter kvarteret och nog kan ett gäng fotografer ge ett sorl som av en flock fåglar när de kommit i gång.

Peter och Ewa i varsitt samtal.

Samtal med servitrisen

Lena. Profilen till höger kan jag inte identifiera.

Skilda ansiktsuttryck.

Olle, Claes, Torbjörn, Kurt.

Trångt på bordet.

Är kaffet eller kamerorna viktigast?

Ommöblering därborta? Plats för fler fotografer?

Anna och Nic beskådar.

Rena röran??

Bäst att folk får vara annonyma.

Onödigt nära?

Lena och Danne.

Nu håller de sig lugna.

Tittar på bilder.

Otten hann faktiskt dit.

Det verkar han glad för.

Inget fotofika utan kameror?

Danne har greppet redo...

.

SLUT.

Det hände visst något i Uppsala idag

Först gäller det att ta sig till Uppsala ...

... promenera längs stadens gator

... i fotspåren efter det färgglada gänget i fjärran

... som var i full verksamhet

...åbäkar sig med sina kameror

... på allehanda sätt

... jagar sina motiv

... kör med grova artilleriet

... går omkring i oskärpan

... kämpar sig upp på kullen

Det var visst fotofika!

.