En gren, en sten, ett träd i guld och ett hus gånger två.

Ja ibland är det svårt att hitta på en vettig rubrik.....

Utforskning av skärpedjup och oskärpa med gammalt manuellt objeektiv.

...och något liknande här men ljuset fick också vara med.

Guld(?)träd i Kista och oskärpa i bakgrunden.

Men sedan blev det en ny självfokuserande vidvinkel för det moderna huset.

.

Från gårdagens höstpromenad

Fortsätter med min plåtburk...

... den som innehåller gamla bilder, små kort, kontaktkopior från  Anno dazumal, mest med människor som motiv. Jag kommer inte ihåg  vare sig bilder eller burk från min uppväxt vilket för mig är ett mysterium, men av de bilder jag hittills lyckats gissa motiv eller plats på tyder på att det är en Åkerlundsk burk. Jag kan inte se någon annan minsta gemensam nämnare. Det kanske passar bra med lite detektivarbete och gissningslekar, nu när höstmörkret faller på.

En inscannad  kontaktkopia  6x 9. (går att förstora.)

Barfota i snön eller ljus sand? Jag gissar på sand. Men var?

Som en del fotobutiker gjorde på den tiden är bilden stämlad på baksidan, och jag kan urskilja bokstäver som stämmer in med Härnösand, vilket i sin tur stämmer med min vetskap om att min far tillbringade några år där. Däremot vet jag inte exakt när, men det bör vara på 30-talet. Vilket i sin tur innebär att bilden  är över 70 år gammal.

Däremot kan jag inte läsa butikens namn, de bokstäverna är mer utsmetade.  Kanske dyker det senare upp en bild med tydligare stämpel.

Det jag är säker på är dock att det är min far till vänster i bilden.

.

Nästa bild

.

En inscannad kontaktkopia 4 x 4. Anonym baksida

Första scanningsförsöket blev inte så lyckat (ovan) så jag ändrade scannerinställningen och vände bilden rätt. Jag har ju bara skannat dia (mest) och negativ förut, så det ger lite ny scannerkännedom på köpet.

Men här (går att förstora) är nu frågan: Var är de och vem är damen.

Välskräddad herre? Han har säkert sytt kostymen själv.

Det är lite spännande med de här gamla bilderna!

Jag hittade ett gammalt plåtskrin och när jag öppnade locket, fanns därunder fullt med bilder.

En liten plåtask var det snarare. Den har stått hemma hos mig ett tag och jag har kastat en liten blick i den ibland, men mest sett människor jag inte känt igen. Dessutom är innehållet så pass gammalt, så att de som skulle känna igen bilderna troligen inte är i livet längre.

Idag tog jag mig tid och tittade lite närmare på den lilla plåtasken , och började kunna identifiera några ansikten och eftersom jag haft scannern igång av andra skäl la jag dit en av bilderna och provscannade.

Det verkar vara kontaktkopior och jag mätte bildytan  till ungefär 8 cm x 5.5 cm. Har det funnits ett sådant format? Bilden blir alltså  större på datorns skärm än i original.

När jag kommit så långt börjar detektivarbetet. Att jag fastnade för den här bilden beror på att jag är ganska säker på att mannen i mitten är min far. Men frågan är när och var bilden är tagen. På bildens baksida kan jag se att fotopapperet är Gefvert och urskilja Härnösand i stämpeln på baksidan. Då vet jag att bilden är över 70 år.

Jag ska nog gräva mer i den där asken.

Flanerande foto, förträffligt fridsam företeelse

I förra blogginlägget skildes vi åt vid ett svartvitt träd, men nu låter jag det framstå även i sin fulla prakt, påhejat av eftermiddagssolens långa strålar. I övrigt exakt samma bild.

En del försöker locka till sig intresse genom formen, andra vräker i stället på med färg.

Och vilken färg sedan.

Visserligen finns här vackra gulgröna solsfläckar, men det var grenarnas korsande mönster som  fick mig att ta bilden.

Det viktiga för mig med de här bilderna är inte de perfekta utsnitten och de genomtänkta kompositionerna, utan det spontana intrycket när jag sakta flanerar  stigen framåt. Ibland stannar jag till, njuter  och ser eller ser och njuter och fortsätter, ibland lägger jag till en bild till upplevelsen.

Ibland stannar jag inte ens, men njuter ändå, men det får inte gå för fort så att jag missar upplevelsen.

Andra står och njuter på annat sätt.

Viss skönhet kan bara anas genom naturens egna gallergrindar

Men går man en bit till kanske den visar sig mer obeslöjad.

Det finns annat fika än fotofika men man kan fota även på sådant fika

Det går att fika med gamla kompisar från 70-talet.

.

.

Två något yngre gäster

Men nu har alla gått.

Sedan tog jag en promenad, men det är en annan historia.

.