Det var lugnare inne på Kulturhuset än utanför, så jag gick in med nya kameran

Det har redan hunnit bli i förrgår som jag passerade Kulturhuset, men jag hoppas att bilderna inte hunnit bli gammaldags trots det.

Högt uppe under taket hängde Hillersbergs bilder i lugn och ro, medan kulturen var högljudd utanför. Kulturfestival.

Här kunde man stillsamt betrakta.

.

Utsikt med gardinfilter. Äkta gardiner alltså, inte något kamerafilter.

Plankkultur med kulturplankor?

.

Sedan åkte jag hem.

Jag hamnade visst i Kungsan efter den underjordiska färden i förra inägget

Och där var det fullt med folk, mest yngre, det var något ungdomsjippo.

Jag plöjde mig genom vimlet med kameran framför mig och tryckte då och då på avtryckaren.

Jag kryssade inte runt och tittade mig omkring utan gick bara kortaste vägen genom parken.

Testade bara kameran och tog då och då en bild.

Jag lyfte inte kameran till ögat eller sköt från höften, det var snarare magbilder. Plötsligt förstod jag hur genomtänkt vinklingen av den vinklingsbara displayen var.

Eftersom jag gick raskt  rakt på var jag strax ute på Hamngatan

Jag gick mot ljuset vid Sergels torg.

Där var det trångt så den lilla statyn hade fått sällskap.

Men jag flydde in på Kulturhuset och där var det gott om plats.

Det kommer garanterat en fortsättning.

Olympus OM-D + 14 mm/2.5

Plötsligt var jag någonannanstans på äventyr med nya kameran

Jag var på en tunnelbanestation.

Andra väntade precis som jag.

Men plötsligt...

...hamnade  jag i underjorden

mäktiga bergasalar

Maskiner som lyfte upp mig

Och så var jag i en annan värld...

Tänk vad en kamera kan göra...

Olympus OM-D, 14 mm/2.5

Första rullen, eller nästan som förra gången, eller det går ju så bra, eller nästan för enkelt med nya kameran

Glad i hågen gav jag mig ut i förmiddags för att pröva min nya leksak testa min nya kamera, som inte var riktigt ny, bara lätt begagnad och för mig ny, en Olympus OM-D. För ungefär  fyrtio år sedan gjorde jag detsamma, gick ut och prövade en ny Olympus OM, men OM-1 den gången. Jubileum alltså senare i höst. Den gången gick jag ut med ett kort tele på kameran, övriga objektiv jag ville ha hade inte hunnit till Sverige ännu.

Men allra första gången jag fotade  med en OM-1:a var faktiskt på pricken 40 år sedan, nu i dagarna. På stationen i Kiruna stod i August 1973 en japan med en OM-1:a och undrade om jag kunde ta en bild av honom. Självklart ville jag det och i samma ögonblick insåg jag att min Minolta SRT 101 behövde en ersättare.

Nu började jag på samma sätt, med en OM-D och ett kort tele, inte på grund av objektivbrist, utan för att jag ville pröva att använda sökaren med manuell optik och manuell fokusering.

Spegeln var visst lite skitig där jag placerade nyllet.

Jag testade ett snett staket också.

OM-D + Hexanon 40 mm/2.8

Ett välbekant (?)  hotelltorn fick vara med på ett hörn.

Det var skönt att ha en klar och tydlig sökare när jag fokuserade manuellt, det har ju varit lite trixigt med mina tidigare försök med m4/3 och gammal optik. Det är ju inte som en spegelsökare, men en bit på väg.

Och när jag gått en bit till på min väg såg jag flera moln. Det var präktiga men inte hotande moln och jag tog dem som ursäkt för att fokusera (manuellt) på skorstenen. Svartvit blev bilden senare i Lightroom. Tack vare de tips jag fick i bloggen igår kan jag nu konvertera rå-filerna från kameran så att mitt LR kan svälja dem. Sedan är bara frågan om det är rå-filerna eller dng-filerna som skall sparas för framtiden.

.

En plats som ser lite annorlunda ut.

Sedan bytte jag perspektiv och satte på Panasonics 14 mm 2.5 och då lämnade jag den gamla tiden med manuellt fokuserande och överlät det jobbet åt kameran och höll bara ögonen på att det inte blev allt för tokigt.

Ja, men titta, där är ju tornet igen!

Gammalt och nytt i Kista.

Efter att ha käkat lunch med en f.d.  arbetskompis (men egentligen är det väl jag som är f.d. för han jobbar fortfarande) begav jag mig till T-banan för att pröva kameran i annan miljö.

Men redan innan jag hunnit till den miljön hade jag börjat bli förtjust i kameran. Den e´ju bra ju!

.

Häromdagen stod plötsligt en man utanför min dörr och det förändrade mitt liv.

Han satte sig ner vid bordet utanför  dörren och jag mittemot och där var det skönt, och där satt vi och pratade. Fotografi bland annat.

Stephan, en sådan där fotofikabekant.

Bilden har jag tagit med hans kamera som numera är min.

Vi pratade ganska länge, inte bara om kameror.

När han åkt vidare var solen på väg ner, och jag kunde  pröva kameran.

Jag fotade med jpg, för mitt Lightroom klarar inte Raw- filerna. "Tänkte inte på det". Men det är ett senare problem, man kan lära sig kameran även med jpg.

Och nu har ni nog förstått att det är mitt fotografiska liv som har ändrats.