Folk och färg på stan

Jag var ju in till staden igår och då blev det en promenad också, i en stad som klätt sig i vårfärger. En skolklass på vandring kan uppvisa samma färgrikedom som vårträden, och ingen av dem har tänkt på det här med färgkoordination, och då  kan det bli så här.

"Can you take my phot0?"

En asiatisk turist som behövde dokumentera var han varit, så han kan visa upp för sina vänner när han kommer hem. . När jag var klar dokumenterade jag honom med min  egen kamera också, så jag kan visa upp för mina vänner nu när jag  är hemma. Han hade ju gröna byxor, så han passa under rubriken  "folk och färg". Tyvärr har han inga fötter...

Det tjorvade till sig när jag skulle över till Helgeandsholmen. Gatuarbete och trångt med  folk med färg.

.

Färgstark, om än enfärgad var mannen i hörnet som roade en skolklass.

.

Han var värd både två bilder och ett handslag.

.

Blev det inget svartvitt?

Jo, jag tror det, det kanske blir ett eget inlägg om det.

.

Någon frågade efter fler fjällbilder, så jag scannade lite från första fjällvandringen...

En solig augustidag 1971 vid Abisko östra började den första fjällvandringen. Med tiden skulle det bli många fler.

På fotofikat i dag fick jag önskemål om flera fjällbilder och negativen var enkla att hitta, de sitter kronologiskt i en pärm. Jag var ordentlig på den tiden, i alla fall när det gällde vissa saker. Diabilderna är det inte samma ordning på, man sätter ju inte direkt  in diamagasin i en pärm, men jag hittade faktiskt dem också.

Jag fotograferade alltså både i svartvitt och färg, men inte samtidigt, jag hade bara ett kamerahus med mig. En film i taget alltså, så vissa dagar blev svartvita och vissa dagar blev i färg. Tydligen började  jag med svartvitt. Tri-x.

Det första målet  skymtar bakom björkarna: Lapporten. Tjuonavagge stod det på kartan, med dåtidens stavning.

Det var varmt och soligt. När vi klev in i sovvagnen på Stockholms Central kvällen innan visade termometern i kupén 40 grader. Vagnen hade stått i solen under dagen och värmts upp. Det blev inte mycket sova den natten. Dessutom var det ju spännande och pirrigt med resan.

Rast? Eller är vi framme vid första tältplatsen? Hur ska jag komma ihåg det?

Nej, jag har inte tonat bilden. Det gör skannern och här lät jag den tonen vara kvar.

Landskapet. Och allt vitt är inte snö.  Jag orkade inte klona bort allt skräp.

Första natten med nya tältet.

Morgon?

Motljus? Det verkar så på reflexen.

forts...

Tårtbilder, eller ska vi säga Tårtanbilder. En svartvit kavalkad från dagens begivenhet på puckeln.

Ni förstår säkert vad det handlar om, magister Bengt hade kallat till fika på Hornsgatspuckeln. Jag låter övriga besökare vara anonyma, så avslöjar jag inte mitt dåliga minne för namn. Ni får titta på bilderna och försöka avgöra om vi hade trevligt.

Med fokus på kameran.

Med fokus på fotografen.

Med emfas...

Bäddra

Prova kameror.

Och en färgbild som avslutning för att visa att den äkta Tårtan-bilden är svartvit.

En sväng på landet blev det idag när bilen ändå var ute och rullade, men det var inga märkvärdiga motiv jag hittade

Vårmönster

En ladugård, det får väl sägas vara lantligt.

Men som ett filspån som dras till magneten hamnade  jag här igen, i Markim.

Fantasilöst? Ja kanske, men vad gör man när inspiration och fantasi tryter. Återvänder till säkra kort eller inser att det är hopplöst? Jag tog i alla fall några bilder innan jag gav upp.

Ljuset var tråkigt, men med en grann buske som motiv kan det kvitta hur tråkigt det är i fjärran.

Eller så hittar man en konstig bildvinkel.

Sista utvägen kanske, fönstertitterier.

Jag blev lite blasé och gav mig av hemåt

Jag låter kanske onödigt gnällig och negativ i texten, men det var så jag kände det när jag gick där och försökte fotografera, det tände aldrig till, blev aldrig riktigt roligt, även om jag nu efteråt ser att det faktiskt blev några användbara bilder.

Jag tog inte heller särskilt många fler bilder än de jag visar här, och de övriga var mest alternativexponeringar och små justeringar av utsnitt. Jag kanske håller på att lära mig att inte ta de onödiga bilderna, att hoppa över dem redan i fotoögonblicket och slippa sortera bort dem senare.

.

En annan sorts skuggor

När jag hade kommit ut från skogens skuggor hade jag ju kommit igång att fotografera, så det var ju bara att fortsätta, även om det blir en abrupt skillnad i ljus, motiv och miljön, när jag kliver direkt ut ur  skogen och ut på bron.

Det var mycket enklare inne i skogen än ute i det här brutala ljuset. Skuggor kändes som det enda jag kunde fotografera.

En liten skugga som är ute och går.

Människorna blir som synes små i det här perspektivet, det är nästan som att placera ut en schackpjäs på ett bräde, det gäller att ställa den på rätt ruta om det ska bli något. Problemet är bara att de här pjäserna rör på sig hela tiden.

Här till exempel, här blev det krock med gränsröset. Schack matt eller bara pannkaka, eller vad ni vill kalla det.

Här hamnade pjäserna bättre på brädet.

Men om det handlar om schackpjäser, ska inte bilden vara svartvit då?

Här står vits kung i förgrunden (eller är det en cykelburen löpare), medan svart dam gömmer sig i bakgrunden.

Eller ska man hålla sig till färg för att visa hur grönt och fint det är där ute just nu. Fast just nu regnar det, medan bilderna är från igår, så det stämde inte det heller.

Så småningom gav jag upp!

Kände mig som en usel fotograf och lommade  hem.

Men efter en natts sömn, frukost, lite rejäla beskärningar och några konverteringar till svartvitt blev det ju användbart i alla fall.

Egentligen hade jag funderat på om det inte var dags att skriva ett intelligent blogginlägg idag, men det var för jobbigt. Jag fortsätter med att söka efter min stil i stället och göra det som roar mig (Läs: Håller mig vid liv).

.