En rulle svartvit 6x6 direkt i kameran, eller vad man ska kalla det, men det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig...

Jag har ju prövat det förut, när kameran var ganska ny och jag experimenterade med dess finesser, men sedan har jag "glömt" bort det, eller kanske haft annat för mig. När jag i morse läste Martin Hertsius´ inlägg om en Hasselblads-simulator blev jag inspirerad att pröva igen. Inte på hans  noggrant utforskande sätt, utan mer på mitt ytligt prövande vis. Jag använde också ett simplare verktyg, min  gamla (ja i den digitala världen blir ju saker gamla, redan när de är ganska unga) Olympus ep-1:a.

Det handlade alltså om att göra kvadratiska svartvita  jpg-bilder direkt i kameran, och inte genom att använda råfiler som man efteråt gör svartvita och  beskär i datorn. Nu lyckades jag bara halvvägs den här gången. Det gick bättre senast jag prövade. Det som hände nu var att jag inte såg upp med kamerans inställningar, ep-1:an levererar inte  jpg- och rawfiler samtidigt, och det hade jag glömt bort. Man får välja antingen eller, och det gjorde jag, utan att veta om det.

Det som hände blev att jag fick kvadratiska Raw-filer i färg. Hälften blev rätt, eller kanske inget alls, beroende på hur man ser på saken. Efter ett par år vet jag ännu inte hur kameran fungerar! Eller handlar det om att gamla gubbar glömmer och gör fel (för ibland känner jag mig som en gammal förvirrad sådan). Bättre lycka nästa gång, hoppas jag.

Det jag gjorde var att jag lät Lightroom göra bilderna svartvita, inte med individuell behandling av varje bild utan med en standardinställning som jag återanvände på alla bilder. Någon gång gjorde jag en liten efterjustering, men det mesta är likformigt behandlat.Tyckte det var det smidigaste substitutet för det jag hade tänkt mig. Kamerans kvadrater och LR:s svartvitifiering.

Motiven är ju delvis bekanta för den som brukar följa min blogg, de finns längs den kortaste promenadvägen till jobbet. Bilderna är alltså tagna i morse.

Min absolut mest fotograferade vattenpöl. En nästan stationär pöl.

Det är inte så ofta den fastnar på bild numera, men i början av mitt bloggande fanns den ofta med i mina blogginlägg, och jag följde de ofta dagliga variationerna, så egentligen är det ett slutbehandlat motiv, men ibland snubblar jag på den igen.

Vet inte om den varit kvadratisk någon gång.

Stenig fyrkant!

Det här med kvadratiska bilder är ju en rejäl omväxling till de avlånga bilder som jag ägnat mig åt i de sanate inläggen. Längre än så här kan man väl inte komma från det avlånga?

Känd byggnad med förgrundsträd.

.

Förvriden busshållplats?

.

På något sätt ska man sluta...

... tex. så här...

Nu återstår bara att göra om och göra rätt!

.

Två gryningspanorama i all enkelhet

Två bilder från andra våningen, tagna alldeles nyss.

Bara en vanlig novembermorgon.

Ha en bra dag!

Tre från foten av ett torn blev det också.

Tre avlånga till, bjuder jag på, från foten av det höga huset. Blåsten svepte isande kall som den brukar göra där, gatan fungerar som en vindtunnel vid sådant väder. Det gjorde att jag bara tog några snabba innan jag fortsatte i lä.

På lite håll.

.

Genom de nyplanterade träden.

.

På nära håll.

Trevlig helg.

.

Först tog jag bort det mesta från bilderna, sedan tog jag bort de flesta bilderna, men något och några blev kvar

Tur var det att det blev något kvar, annars hade det inte blivit något blogginlägg.

Jag har skrivit så mycket om beskärning i de senaste blogginläggen, så här blir det inget sådant.

Bara några beskurna bilder från gårdagsmorgonens promenad.

Jag beskar också  blogginlägget. Hälften av bilderna plockade jag bort.

Kvar blev ett lagom sparsmakat inlägg.

.

Beskära ännu mer? Tack för tipset! Det här är ju roligt, ju!

Jag fick tipset att beskära mer i mitt förra inlägg om avlånga bilder, så jag dök ner i gårdagens bildskörd en gång till.  Återanvändning kanske, men också några opublicerade  bilder som plötsligt blev dugliga.

Den här bilden är återanvänd, men den har blivit av med lite störande asfalt och känns nu mer koncentrerad. Tack Peter.

.

Den här däremot blev plötsligt användbar när innehållet koncentrerades så att den sköna linjeföringen hos gatan blir tydligare.

Går man så här genom villaområdena, nästan samma rutt varje gång, lär man så småningom känna vägen ganska väl, och för att fortsatt kunna njuta av vandringen gäller det att ta vara på de små skönhetsvärden som finns, med eller utan kamera.

Det är lite som skolvägen när man var liten, detaljerna längs vägen blev välbekanta. Hornsgatans norra sida, från Hornsgatspuckeln till Ringvägen, lärde jag känna ganska väl, när jag gick i första klass. På samma sätt känner jag numera  en del vägar i Sollentuna, medan andra är helt obekanta. Och längs de bekanta vägarna vet jag precis var och vad jag  kan fotografera.

Snacka om att köra fast! Eller är det upprepningens sköna konst?

Upprepat och nu beskuret motiv. Förnyelse? Fan tro't.

Allt kan ju inte lyckas!

.

Tunnan och trädet.

Det är lite spännande att angripa ett typiskt höjdformatsmotiv med liggande format, och än mer ett brett sådant.  Här tycker jag faktiskt att det gav en bild som bättre motsvarar känslan när man går där.

I morse var ljuset ett annat (och roligare) än på dessa grådaskigt höstblöta gårdagsbilder, så jag har samlat på mig en bunt nya bilder att beskära till långsmalt format. Kan inte låta bli, för det här är roligt just nu!

Lumix G2+55 mm manuell Takumar.

.