Bilder med ruter i.
Oansenliga bilder med oansenlig kamera med oansenligt objektiv en oansenlig morgon

Egentligen ska det väl stå rutor, men med stockholmskt uttal blir det ruter. Det handlar alltså vare sig om spelkort eller någon med ruter i utan bara om banala rutor som motiv.

På den första bilden syns knappt rutorna, men stängslet är ju fullt av dem, ståltrådsrutor...

Jag sneddade över planen i går morse innan den hade vaknat och plötsligt slog tanken mig att ett staket som detta skulle kunna fungera för att pröva ett objektiv, lika väl som en tegelvägg. I nästa ögonblick slog mig nästa tanke: det kanske till och med går att göra några rutiga bilder.

Sagt och gjort, jag plåtade.

I färg också. Även om jag drog ner färgmättnaden i den här bilden.

Vad tanken var med det här utsnittet kommer jag inte ihåg. Varför fick inte hela målet vara med?

Här var det nog morgonsolens ljussättning som var intressant, förutom rutorna.

Det fanns en väg ut också.

Om man riktig ska se ruterna rutorna, ska man nog gå nära.

Fångat på en liten fotbollsplan i går morse med Sigma 30 mm/2.8 på m4/3-kamera

.

Tråkigt att vänta på tåg?

Då kan man ju alltid passa på att ta några bilder.

Kanske går tiden lite fortare då.

Även om inte väntan  var så lång, verkar perrongen vara det.

Ett passerande Veolia-tåg kanske ger lite omväxling.

Roligare än så blev det inte idag.

I skydd av motorvägens brus tar jag mina bilder

Ja, någon rubrik ska man ha och för de här bilderna stämmer det. Bruset i alla fall.

Någonstans där uppe i ljuset går den sex-filiga  motorvägen och sänder ut sitt morgonbrus över den smala remsan av skogsrester.  Skogen är risig, men de vertikala stammarna ger bilden en viss stadga.

Jag hade 14 mm-objektivet på kameran och försökte se hur skärpedjupet var på full glugg. Jag var nog lite nyfiken på bakgrunden också.

Solen lyste upp en glänta.

Sedan klev jag ut på asfalten.

Då var jag inte ensam längre.

Och fler kom det...

de bara dök upp bredvid mig...

med allehanda fordon

Och en del till fots...

En som redan jobbat några timmar och en på väg till jobbet.

Lumix G2 med 14 mm/2.5. Jag börjar gilla gluggen

.

Bilder av det som är?
Eller bara foton med 14 mm?

Bilder av det som är. Några av orden har jag lånat från Affes blogg: "av det som är".

Jag tycker att de små orden fångar in mycket av det som jag just nu tycker är essensen i mitt fotograferande,just bilder av sådant som jag ser just då, upplevelsen av det som är i  just det ögonblicket. Kanske har jag då också fångat något av just det som är.

Kanske finns det lite av zen i det tänkandet, fokuserandet på nuet som en väg, där själva nuet är viktigare än resultatet, även om resultatet är beroende på närvaron i ögonblicket.

Det som är, det är.

Jag tycker det finns en underbar enkelhet i orden "bilder av det som är", en  enkelhet som fångade mig direkt när jag läste dem. Jag tror att det är vad jag vill göra, ta bilder av det som är, även om jag  förut inte haft tillgång till just de orden. Tack för dem Affe, även om jag har brutit ur dem ur sitt sammanhang och gett dem min egen tolkning. Men är det inte så man bygger upp sin visdom, man hittar ett frö här och ett frö där, och smälter ihop det till något eget.

Jag är inte så mycket för färdigsmälta sanningar utan vill gärna forma mina egna (när det inte gäller ren logik, förstås).

"The power of now" skrev Eckhart Tolle om jag inte minns fel. När jag är där är fotograferingen som skönast. Förhoppningsvis leder det då också till bilder som är hyfsade, kanske bilder av det som är.

De flesta av mina bilder nuförtiden är nog ett försök att avbilda något jag ser eller upplever just då, i nuet, men tiden kan jag ju inte fånga. Finns då ögonblicket kvar i mina bilder, blir det bilder av det som är, eller är det bara en blek avbild av något som var?

Nuet är här och det är bara att hoppas att vi också är det, men det förflutna (dået ?) försvinner i våra minnens töcken och oskärpa.

Bilder från gårdagen, till och från jobbet, med Panasonic 14 mm (nyinskaffad), så kanske var det bara objektivtest och inte bilder av det som är, eller var det kanske bara bilder av något som var just då? Det kan vara svårt att veta för fotografierna är ju ändå alltid bara en blek avbild av verkligheten och som måste tolkas.

Ibland är det skönt att tänka lite...

.

Jag gick där jag gått allt för ofta och redan tagit för många bilder, så det var tur jag hade nytt objektiv att testa

Glad i hågen traskade jag iväg i morse och gladde mig åt att det inte regnade och noterade att det fanns lite spännande morgonljus att ta rätt på. På kameran satt gårdagens nyförväv och det kändes lite spännande att testa det på välkända motiv.

Det började trots det med en vy jag knappt ägnat intresse förut, ett tråkigt sophus (eller heter det återvinningshus eller något annat fint numera). Nu föll dock ljuset fint på det annars dystra huset och jag måttade in kompositionen och tryckte av.

Nog duger det väl? Objektivet alltså. Jag tycker det verkar klart användbart. Fokuserar snällt och och tecknar fint. Ändå är det ett lågbudgetobjektiv, Sigmas 30 mm/2.8 för m4/3-formatet. Jag anade att resultatet skulle bli något i den här stilen, eftersom jag sett bilder  tagna med motsvarande objektiv av andra bloggare (i alla fall en från Uppsala), även om de var tagna med en NEX. Jag kan inte säga att jag är direkt missnöjd (en sådan där svensk formulering som innebär att det är bra).

Att plåta tegelväggar är ju ett gammalt beprövat sätt att testa objektiv och efetersom det finns lite tegel på ovanstående bild har jag klarat av det.

I lekparken lekte morgonskuggorna och barnen var  på något annat ställe, så jag kunde ostört fånga dem. (Skuggorna alltså, inte barnen.) Det ser kanske lite snett och vint ut, men det är inte objektivet som ställer till det, det var så även i verkligheten.

Jag slösade en bild till i lekparken, inte för jag behövde för att testa objektivet utan för att jag ägnade mig åt mitt vanliga triviala längs-vägen-fotograferande. Det är nog en av de saker jag tycker är roligast med fotograferandet, att hitta de små obetydliga motiven som egentligen finns där jämt.

Men är det inte så man ska testa? Använda objektivet som man själv normalt brukar använda objektiv. Det är väl det enda intressanta, tycker jag i alla fall, att få veta om det kommer att fungera tillfredsställande för mig själv. Gör det så är det bra, även om det kanske inte är bra för någon annan. Jag fick ju en första test redan i går, på hemväg från fotoaffären, och redan den promenaden gav en fingervisning om att jag valt rätt, om det nu finns något absolut rätt. Låt säga istället att jag fick en fingervisning om att jag skulle kunna bli nöjd.

Ett litet stilleben i morgonsolen.

Då, igår, satt objektivet på min Olympus PEN Ep-1 där jag måste använda skärmen på kameran för komponerandet, enklare ibland, svårare ibland när ljuset ställer till  besvär och gör det svårt att se. Ibland känns det som att ett sådant där svart skynke som äldre tiders porträttfotografer använde,inte skulle sitta i vägen.

Idag hade jag istället Lumix G2:an med mig, och den har ju inbyggd sökare. Trevligt. Det blev nästan för lättjobbat.

På den här väggen har jag testat objektiv förut, så jag tog en bild idag med. ISO100,  bl 8, 1/640, fri hand (och Sigma 30 mm förstås). Undrar om det går att läsa texten på skylten?

Jag gjorde en delförstoring av ovanstående bild.

I den närbelägna gångtunneln fångade jag ett i mina ögon mer poetiskt motiv (även om det mest är sten och betong.

Senare under promenaden, när jag närmade mig jobbet (för det var förstås dit jag var på väg) kombinerade jag morgonskuggorna med morgonsolen och med ett välbekant (?) torn i fonden.

Kontrasttest eller bara en morgonbild?

Jag tror att jag kan bli god vän med det här objektivet.

.