Kan ett nytt objektiv sätta liv i en gammal kamera? Kanske bäst att köpa två.

Det kändes om det var dags nu. För några veckor sedan provfotade jag med olika brännvidder  på m4/3-kamera i  mina blogginlägg, ,  i form av gamla manuella objektiv, mest för att känna efter hur det kändes med de olika bildvinklarna. Som vanligt gjorde jag inga stort upplagda exakta  tester utan prövade lite mer på måfå. Jag kände mig inte obekväm med någon av brännvidderna, så utgången på sikt var nog given...

Det jag saknade då var mest autofokus. Gubbögon med glas framför är inte alltid det bästa redskapet för exakt fokusering och känslan i att använda de gamla objektiven kompenserar inte för det. Blir det oskarpt så blir det. Tar det för lång tid så gör det så. Inte för att jag har bråttom, men motivet kanske har.

Så idag, när det blev för tråkigt på jobbet drog jag in till stan och letade upp fotobutiken och efter att ha klättrat på stegar och försvunnit ner i källarmörkret ett tag lyckades de hitta ett par objektiv åt mig. Sprillans nya. Fast brännvidd. Autofokus.  Glad  i hågen travade jag ut på stan med nyinvesteringen.

Första bilden med nytt objektiv, inte långt från fotobutiken.

Jag hade tagit med mig min gamla Olympus PEN E-P1 och monterade ett av objektiven på den. Gammal och gammal förresten, den är bara drygt två år, men det kanske är gammalt i dagens värld och inte minst i m4/3-världen som är ganska ung. Jag valde den eftersom det är med den, som det är svårast att fokusera manuellt, då den bara har display och ingen sökare (och ingen möjlighet till komplettering med elektronisk sökare).

Andra bilden med nytt objektiv, något längre från fotobutiken.

Ep-1:an blir ganska smidig med små objektiv på, fickstorlek med hyfsat stora fickor, och klarar man sig med skärmen som sökare är den rätt trevlig att ha med sig, så jag tänkte den kunde få vara med lite mer nu, när den fått nya självfokuserande ögon. Men givetvis kommer objektiven även att få sitta på Panasonicen,  G2:an.

Jag har genomgående kört med bländare 3.2 på de här bilderna för att se hur objektiven klarar sig  utan nämnvärd nerbländning. Största bländare är 2.5-2.8 på dem.

På de första bilderrna är brännvidden 14 mm, men nedan kommer 30 mm-bilder.

30 mm motsvarar ju 60 mm på småbild/fullformat (som fortfarande är min referens, fast det är ett antal år sedan jag plåtade något i det formatet). Det innebär att det är en "något för lång" normal, men jag tyckte utsnitten blev ganska behagliga  där jag sökte mig tillbaks över Söders höjder.

Kvaliteten på bilderna tycker jag också duger av det lilla jag hittills hunnit se, men jag ska givetvis fortsätta att pröva.

Jag funderade på att dra till med även ett tele när jag ändå var i farten, men sansade mig. Det får inte bli för mycket på en gång. Jag kommer säkert att ha roligt med de här ett tag framåt.

Objektiven är ju också små och lätta och det gillar jag. Ett av objektivet var till och med så lätt när jag fick det i handen att jag nästan undrade om de inte glömt att montera linserna. Men uppenbarligen var de med, det gick ju att fotografera med objektivet. Och lätt utrustning gillar jag, ända sedan 1973 när jag köpte min första Olympus OM-1:a. De här småttingarna  passar bra in i den traditionen. Sedan får jag se om det blir G2:an eller PEN:en som får äran att bära dem.

Min tes är att det ska vara roligt att fotografera, det är hela syftet, och de här kan nog göra det ännu roligare.

Objektiven då?

Panasonic 14 mm och Sigma 30 mm.

Bilderna då?

RAW + Lightroom

.

Jag trodde det var slut på bilderna, men så var det inte....

Tur var väl det, att det inte var slut  på bilderna, för då fick jag chansen att skriva ett blogginlägg till. Eller så får jag skylla på glömskan, att jag inte kom ihåg den här promenaden, längs den lilla vägen.

Jag vandrade längs vägen medan dottern var på jobbet, vägen som går in där hon bor för närvarande, en väg som ser helt lantlig ut, men som går i ett område som verkar hålla på att bli förort till Bergen. I det bergiga och kuperade landskapet sträcker storstaden ut sina tentakler långt.

Men här syns ännu inte spåren av expansionen och jag fortsätter vägen uppåt kullarna...

... tills vägen tar slut och det bara är skog och kulle

På vägen ner fångar jag några andra motiv än bara väg.

I gräset finns kvarglömda redskap...

... och där står åldrade byggnader.

Här på sista bilden kan vi se hur omvandlingen påbörjats

Ett par dagar tidigare var detta ett grönt gärde, men nu breder fyllnadsmassorna ut sig.

.

Ska vi ta en runda på stan?

Utsikter i all ära, men låt oss ge oss ner i staden i stället.

Det fanns turister där med

och fotografer

och bilar (och förstås en båt som sticker upp, vi är ju i Bergen)

och någon som hängde i hamnen

Det fanns hus också, men här försökte jag samtidigt fånga regnet som drog in

Det fick bli ett tak också

Tog de också en runda?

Anspråkslöst fångade intryck med kompaktkamera, Samsung EX1. Det finns fortfarande sådana till rea-priser har jag sett. Jag tycker jag fick mycket för pengarna.

.

Gult i hamnen, bilder mellan skurarna

Bergen utan hamnen är svårt att tänka sig och utan sjöfarten skulle inte staden inte ha blivit vad den är idag, och ett besök i Bergen utan att gå runt i hamnen är knappast komplett.

Jag upptäckte mycket i hamnen, bland annat det gula som fick ingå i några av mina kompositioner, dels som en ingrediens i några bilder, men också ibland som själva huvudmotivet.

Det är inte så mycket berättelse inbyggd i de här bilderna, utan är snarare bara observationer av vad som fanns och vad ögat upptäckte, så som mitt fotograferande ofta fungerar. Det är också då jag tycker fotograferandet är skönast, när jag inte har något mål med fotograferandet , eller någon avsikt, utan bara går där och ser. Och kanske bara går där och njuter. Och kanske tar en och annan bild.

Kanske blir det då som här, att jag upptäcker det gula och speglingen i vattnet och då blir plötsligt fotograferandet ett måste. Eller är det kanske en utmaning: går detta att fånga?

Nu är ju gult så pass lysande att det är svårt att undvika att fånga det, men det ska ju bli en bild också. Här fick jag hjälp av speglingarna i vattnet, både de gula och de svarta.

Här vred vidvinkeln i kombination med kamerans lutning till det hela, så att kajkanten inte ser riktigt rak ut.

Jag tog också en närbild för att få ett litet stilleben från kajkanten...

... men det blev också en rakare speglingsbild

Jag utnyttjade också det lysande gula som en ingrediens när jag tog överblicksbilder av staden och hamnen.

Är det förgrunden som är viktig, eller bakgrunden eller helheten? Det finns alltid frågor att ställa, både när man står där och efteråt när man ser bilderna.

Här blev dock det gula själva huvudmotivet, skulle jag vilja påstå, även om det finns ett litet uns Bergen i bakgrunden för att krydda bilden lite...

Här kan man nog säga att det är tvärtom, det gula är en krydda i förgrunden.

Just då regnade det inte.

Samsung EX1

Första bilden och sista bilden och några däremellan och lite om konsten att åka buss gratis i Norge

När jag klivit ur flygbussen vid Bergens brutalbetongterminal sökte jag mig mot lokalbussen som skulle ta mig vidare en bit på andra sidan staden. Samtidigt tog jag fram kameran för att ta den första bilden av staden, kanske en symbolisk handling för att hälsa på den.

Första bilden

Det var inte första gången jag var här, men det var 35 år sedan sist, och då sken solen och hela staden gungade. Jag hade just klivit av M/S Smýril som i styv kuling tagit mig hit från Färöarna och sjögång är inte min grej. Nu höll sig staden still.

Några dagar senare var det dags att åka hem och staden höll sig fortfarande still. Det gjorde den hela tiden. Morgonen var däremot regnig och jag hade just satt mig i flybussen (nej, det är inte felstavat, det var en norsk flygbuss), för att ta mig ut till flygplatsen. Då lyfte jag kameran och tog en bild genom den regniga framrutan. Var kanske det ockå en symbolisk handling?

Sista bilden.

Några bilder däremellan

Nu åkte jag inte bara dit och därifrån utan var kvar i trakten några dagar, så det blev bilder tagna även mellan första och sista bilden, så då visar jag några här som kanske inte platsar i något annat inlägg.

Motiv som bara är motiv, så att säga, bilder som inte passar i någon berättelse, men kanske kan bära en liten berättelse i sig själva, även utan ord, små fångster frå småöarna norr om Bergen, en skön lördag på utflykt.

Till exempel gamla dörrar som säkert upplevt mycket, som nu är glömt...

... och där tiden gått sedan någon trampade sist.

Så var det då detta med att åka buss

När jag köpte min bussbiljett på flygplatsen för att ta flygbussen in till staden påpekade busschauffören att jag skulle visa upp den om jag fortsatte med en annan buss inne i staden, för då skulle det bli billigare.

Sagt och gjort, det gjorde jag när jag klev på bussen för att komma fram till dottern. "Det skulle bli billigare om jag visade upp den här", sa jag. "Du slipper betala", sa hon (busschauffören alltså). "Då blev det mycket billigare", sa jag. Ja, nickade hon med ett leende.

När jag skulle åka hem klev jag på lokalbussen för att åka in till staden och flygbussen. Jag visade upp min flygbussbiljett (som var tur-och-retur) och sa "när jag åkte hit slapp jag betala när jag hade den här". "Du skulle ha betalt ti kroner", svarade busschauffören och nickade åt mig att gå och sätta mig.  Han verkade mer intresserad av att hålla tidtabellen än att ta betalt.

När jag kom till Åsane, där jag skulle byta buss, gick jag fram till chauffören för att fråga vilken perrong anslutningbussen skulle gå från. Jag behövde inte fråga, utan han pekade: "Skynda dig dit, så hinner du med direktbussen till stan.

Jag skyndade mig och hann. När jag klev på började jag dra upp biljetten ur fickan för att visa den, men även han nickade åt mig att sätta mig, och så drog vi iväg mot stan, den snabba vägen genon tunneln utan en massa stopp. Väl där klev jag på och tog den sista bilden häruppe.

Jag gillar norska busschaufförer! Eller tyckte de synd om mig för jag var svensk?

En tur till

Även om jag nu har visat sista bilden är det inte den sista bilden jag tänker visa från Bergen, det finns bilder från själva staden också som väntar på att bli visade. Även då åkte jag buss gratis.

.