Bortglömd svartvit sand

Claes skrev om  rester och då kom jag ihåg att jag hade gamla rester liggande som jag inte gjort något åt.

Tack Claes!

Jag letade därför rätt på dem någonstans  i glömskans regioner, men särskilt långt ner låg de inte, det var ju bara förra månaden. Sand på strand handlar det om, i svartvitt

Stranden.

Ska vi kalla det konferensfynd? Eller pausunderhållning? Det var ju i pauserna jag fotograferade. Tur att det var nära till s anden.

Kornigheten får man på köpet.

Inramad sand på strand.

.

Struktur och mönster.

Vattnet som skulptör.

.

Det var mina gamla rester.

.

En andningpaus en dag som innebar mest släpande och borttappade nödvändigheter

Idag är jag trött. Det blev en lång söndag igår med mycket släpande. Ok, då morgonen var lugn, men sedan...

När jag kom till Sala skulle jag tanka, men jag hade ingen plånbok, men sonen hade pengar så det löste sig. Men var var plånboken? Det hjälpte inte att jag vände bilen ut och in, höll den upp-och-ner och skakade. Ut föll ingen plånbok.

Sedan lyfte vi på en släpkärra på min krok (Ja , den sitter därbak på bilen).  Men först var vi tvungen att hitta ... ja jag har glömt vad det var vi inte hittade då.

Sedan åkte vi mest bil.

Så småningom hamnade vi här

Vi skulle flytta sonens sista tillhörigheter från lägenheten i Sala till nya bostaden i Linköping, där han bestämt sig för att bo efter att ha pluggat två år i Växjö, för att det "ligger mitt i". Jobbmässigt alltså.  Men det var ingen bekväm gård kring huset han valt att bo i, inte för bil med släp i alla fall. Det blev mycket trixande och backande och armviftande för den som stod utanför, och efter lite letande hittade vi också några nödvändiga nycklar någonstans i bilen. Och vi fick in sakerna i lägenheten. Bekvämt lägenhetsval! Vi slapp bära i trappor, rakt in på nedervåningen. Tack för det. Ett bra val.

Nej det är inte min son.  Men han var också ute med sin pappa. Oemotståndlig där han gick så självsäkert.

När vi trixat in och trixat ut bilen parkerade vi den på torget utanför. Om man tar upp två parkeringsplatser, måste man då ha två parkeringslappar på bilen? Vi bestämde oss för en.

Vi hann med en liten andningspaus innan jag skulle åter till Sala. Kärran skulle ju återlämnas på OK före kl 22, när de stängde. Jag var där kvart i!  Och jag hittade nyckeln till låset på kärran. I Linköping var den borta. Och när jag skulle betala kaffet på macken (måste ju hålla mig vaken tillbaks till Sollentuna), hittade jag den borttappade nyckeln till Calles gamla lägenhet i Sala. Den (nyckeln alltså) låg i myntfickan på mina jeans (som jag haft på mig hela tiden). Kunde alltså hämta blommorna som var kvar där, och ta med mig hem.

Linköpings domkyrka, fri hand, 1/5 sekund, men det fanns pelare att ha som stöd.

Vi var överens om att vi måste gå dit igen, när vi har mer tid. Nu blev andningspausen allt för kort.

När jag kom hem låg plånboken på köksbordet.

Och, som sagt, jag är trött idag.

Det blev bilder i färg också...
(forts. som det kallas för)

Ja, det är förstås min färgvariant på gårdagens fotofika i Uppsala, den första delen valde jag att göra i svartvitt.

Det kan vara problem med blommor på bordet.

Av flera skäl kan blommorna vara problematiska: Man tappar kontakten med dem som sitter på andra sidan, de försvårar fotograferandet, de blir tråkigt grå (som i gårdagens svart-vita blogginlägg) och de står i vägen. För att göra något positivt av situationen kan man istället försöka inkludera dem i fotograferandet.

Tittut, Christer!

Mer kurragömma.

En dalkulla från Östergötland, kanske en Säterjänta...

Dalkullans make var också där

Peter Engman från Säter, idag i färg.

.

Lena kom senare, som hon förvarnat om, och då var hon glad! Fotografering är roligt, eller var det något annat?

Lyssnar intresserat...

... men tittar de inte på två olika personer? Två samtal samtidigt?

.

Lika roligt är det att räkna fingrarna: Tummetott, slickepott...

Martin ska väl få komma med i färg också, trots att han satt där han satt, i dålig fotovinkel.

Svartvitt Dagny Boströms-fika med celebra gäster en kylig regndag

Plus tre grader och envist regnande (för att inte tala om att det blåste), en dag som gjord för fika, men först såg det inte ut att bli något. När jag kom till Boströms (fiket alltså) såg jag inte ett enda obekant ansikte, och då var klockan ändå en halv timme efter fikatiden. Hade jag missuppfattat något, tid, plats datum? Nä,  allt stämde. Hade inte Uppsala-folket vågat sig ut i regnet? Efter en stund kom någon som verkade bekant, men det var en annan tillrest stockholmare, Christer.

Så småningom dök dock fler upp, så det blev en trevlig liten samling kring det vanliga runda bordet. Tidig (fast sen!) som jag var kunde jag denna gång sätta mig med motljuset i ryggen.

Eftersom det kom celebert besök från Dalarna börjar jag med en bild på herr Engman  som hade provutskrifter på blivande utställningsbilder. Eftersom bilderna var i svartvitt hakar jag på och gör det här inlägget svartvitt.

Peter Engman pratar om sina bilder från Säter...

...och så tittade han på mig

En flitig fikabesökare från Sveriges näst bästa kommun var också där.

Torbjörn.

Samtal.

Vi var inte de enda besökarna.

Törstig?

Kom lite senare...

Lena.

Förnöjd...

Christer Hurve, tillrest stockholmare.

De satt mitt emot, så de var enkla att fotografera.

Martin satt bredvid mig så han var svårare att fånga.

Herr Ztenlund?

Snacket gick runt bordet och vargar, lador, sikfiske, östtyska  kaserner, tjeckisk passkontroll, norska flyktingar, östgötska ladugårdar, ilskna tjurar, maskar, ormar, havsörnar, överlastade mobilnät och bästa vägen till Fagersta var bara några av de livsviktiga spörsmål som avhandlades.

Det är roligt att fika och det var fortfarande bara tre grader när jag gick därifrån...

Kanske blir det färgbilder också om andan faller på.

.

Ett överblivet blogginlägg som tydligen aldrig blev publicerat
Kan kanske lysa upp idag i regnet

Det blev aldrig någon text skriven, så det var nog därför jag aldrig tryckte på publicera-knappen

Bilderna är kvar från de där dagarna när jag jagade blommor man inte ska glömma bort och sådana en del inte gillar i gräsmattan.

.

Maskros plåtad med förgätmigejfilter

Närgången förgätmigej-titt.

.

Blev visst en viva med besökare också.

Hm, ska man våga sig ut idag?