För första gången på länge...

Det var länge sedan jag gick den "vanliga" vägen till jobbet nu, någon gång i höstas, men i morse kändes det plösligt så bra  så jag vek inte av mot bussarna utan i en annan riktning, den uttjatade traditionella. Jag har haft ont både i fötter och knän, så jag har ransonerat mitt promenerande, och har det inte varit benen så har det varit hosta och liknande. Men i morse, när det var 15 grader kallt kändes det plötsligt rätt att gå. Så jag gick. Märkligt.

Kameran var ju förstås med, det ska den ju vara, så jag fångade åter några gamla välkända motiv.

Jag tror något hänt på den här väggsnutten, minns inte att det såg ut så här.

Min mest fotograferade gångtunnel måste ju få vara med.

Det är sällan, eller aldrig, som jag fångat den så här, med inte bara båda tunnlarna utan också båda broarna synliga i bild. Lite rörigt med alla linjer blir det.

Andra tunneln i klassisk vy.

Sofforna i lekparken blir snyggt frilagda när mycket av det gröna är borta. Inga lekande barn heller, vars föräldrar undrar vad det är för skäggig typ som smyger omkring i buskarna med kamera.

Sådan hund, sådan husse.

Längs en byväg om våren, sjöng man väl om en gång i tiden. Duger det lika bra med en gånväg om vintern?

Så småningom dök ett välkänt hotell upp över hustaken och då visste jag att jag närmade mig målet.

Jag lovar att inte gå här varje dag, till och med jag börjar tröttna på motivfattigdomen. Det är ju heller inte något gatufoto-stråk, det är inte många man möter. Samtidigt kan det vara en spännande utmaning att hitta bilder varje gång.

För den tekniskt intresserade: Lumix G2+Hexanon 28mm/3,5 hade jag idag. Faktiskt en riktigt behaglig kombination.

Människor på väg - en septett blandade fynd

.

Jag satt och tittade på gårdagens bildskörd, dvs de bilder som jag inte använde i gårdagens text, och då upptäckte jag bland annat den här, som var den första jag tog när jag klivit av bussen. Morgonljus och strukturer fångade min blick och jag halade upp kameran ur jackfickan. Det är det som är bra med en liten kamera, den kan ligga där och vara tillgänglig, även när man inte vill ha den dinglande runt halsen eller ha den i handen för att händerna är upptagna med annat.

.

Morgonljuset skapade ljusa geometrier på de hårda ytorna, och det var bara att vänta på någon som var på väg, så att jag kunde ta bilden.

När jag hittat de här två bilderna slog det mig att de har något gemensamt: människor som är på väg någonstans. Även att sitta kan ju innebära att man är på väg, man väntar bara på att bussen ska komma så att färden kan fortsätta.

Det födde nya tankar, har inte jag fler bilder på människor som är på väg? Det måste jag ha, och dessutom bilder som jag inte har använt i något annat inlägg. Alltså satte jag mig och bläddrade (eller vad man gör på datorn) igenom den senaste tidens alster, närmare bestämt januaris bilder. Och visst hittade jag ett antal, och några få valde jag ut.

De bästa? Vet inte, slutade bläddra när jag hittat några jag ville visa. Dessutom har jag svårt för att avgöra vad som är bäst, och jag tycker inte det är intressant- Jag vill njuta eller uppleva bilderna som de är, inte rannsaka eller bedöma dem.

.

En del är på väg genom skogen.

Andra är på väg till eller ifrån någonting.

På väg utomlands eller bara på väg hem med hunden?

På väg norrut.

På väg ut i stora världen?

Kanske kan man använda även halvt misslyckade bilder som inte klarar sig som solister, om man petar in dem i ett sammanhang, som här.

Från sol till skymning och ett torn i Kista
schyssta bilder med sjyst liten kamera
och juste objektiv?

Jag tycker det är en bra liten kamera jag har, den tar så bra bilder. Titta bara vilket fint solsken den fixade på den här bilden utanför köptemplet i Kista, en sådan där jätteanläggning som utarmar de små lokala butikerna. Undrar om det är Mammon själv som har satt upp sin begynnelsebokstsv där.

Luften var kall, men färgerna varmare.

Senare på dagen (i dag alltså, färska bilder) hade jag fortfarande min kompetenta lilla kamera med mig när  eftermiddagsljuset började tona mer i blått och jag fångade en uppstickare bland husen.

Kista Science Tower och mer anonyma Kista-hus.

Jag hittade en trappa jag aldrig tänkt på tidigare, så jag gick nerför den och begav mig ut på upptäcktsfärd bland lägre nivåer i samhällsbygget.

Det är en bra kamera för den är liten och en liten kamera är enkel att ha med sig, och har man kameran med sig kan man ta bilder. Den kamera man har med sig är den bästa, för den tar man bilder med. Alltså är min kamera bäst. Eller hur var det...

Under den vältrafikerade bron finns andra miljöer där kameran nyfiket sticker in nosen och sniffar rätt på motiv.

Går man några steg till kan man se tornet i dess helhet. Nästan i alla fall, toppen är visst klippt.

Vi har lämnat fotgängarstråken och kommit ner på bilnivån. Trafikseparering.

Vänder jag på mig hittar kameran ett annat gudsförgätet hörn.

Därifrån kan vi se hur både fåglar  och människor flyttar på sig inför aftonens intåg.

Titta, det var ett torn där med! Med topp!

Den lilla kompetenta kameran: Lumix G2
Och objektivet var ett Hexanon 28mm/3.5

.

Varför hålla på och larva sig med små fippliga kameror när man har en stor och bra. Tankar och bilder en kylig morgon.

Minus tolv och jag har inte bråttom ut, inte för att det är kallt, men jag har ingen tid att passa, så jag kan njuta av vintermorgonens ljus, och jag kan gå ut på balkongen och fånga morgonen.

Jag tog fram stora kameran för en gångs skull. Den har ju fått ligga i träda ett bra tag, medan jag roat mig med små m4/3-kameror. Det första jag känner är ju att den är större och tyngre, van som jag blivit med småkameror. Det andra jag märker är att den är mer lättarbetad när det både är lite mörkt och lite kyligt. Ergonomin är klart bättre och jag ser tydligare vad jag gör. Att göra manuella inställningar med småkamerornas menyer i kyla och halvmörker och besvärligt ljus är lite av ett vågspel, som att köpa en lott och hopas på vinst. Allt för ofta blir det en nitlott, speciellt om det är bråttom.

Jag stod på min balkong och fångade morgonljuset, med min Canon 40D. Det är fortfarande en bra och kompetent kamera, fast den har några år på nacken. Kanske borde jag använda den lite mer, men till vardags är det ju skönare att ha en liten m4/3:a i fickan än att ha en tyngre och betydligt större klump hängade runt halsen.

Jag tog de första två bilderna med vidvinkelzoomen 10-22 mm, för den råkade sitta på kameran när jag såg den sköna morgonhimlen utanför fönstret. Sedan bytte jag objektiv och tog en bild med normalen 50 mm/1.4.

Det var fortfarande för mörkt att fotografera utan stöd, och mitt stora tunga stativ kan jag inte använda, för att snabbfästet till kameran är borta. Putz weg! Det finns ett räcke på balkongen som man kan ha som stöd, så det använde jag, men det kan man inte ta med sig om man vill  fotografera någon annanstans. Undrar var man kan hitta ett nytt fäste. Och undrar ännu mer vart det tagit vägen.

En stund senare hade ljuset ändrat sig, nu var det lika kallt som vädret. Dessutom var det ljusare, så frihandsfoto var möjligt.

På väg...

Ännu ljusare

Ytterligare en stund senare blev det förstås ännu ljusare och jag tog några bilder till, fortfarande bilder från andra våningen. Jag bytte dock kamera, nu blev det Olympus PEN med 17 mm pannkaka och då blir förstås husen skeva om man inte håller kameran rakt. Ja, hörnen kan bli riktigt illasinnade.

Ljuset har blivit blåare, men några trädtoppar lyser ännu som guld av solens strålar.

Riktar jag kameran åt ett annat håll reser sig Malmvägens hyreshusmur  500 meter bort.

I vänsterkant kan ni också se räcket som fungerade som stöd för de första bilderna

Tittar vi åt andra hållet ser morgonen (förmiddagen) ut så här, också lite sned och vind.

Det är ungefär två timmar mellan första och sista bilden. Idag.

Sens moral, eller slutsatser? Det var roligt!

.

Kort morgondrama: Vanten, kommer bussen, jo den kommer...

Det var kallt i morse. Ja relativt kallt då, jämfört med mildvintern hittills.  -15 utanför min dörr. Och motljus dessutom, solen gick lågt, men tre ynka bilder hann jag pressa ur kameran i alla fall.

Kall om handen? Che gelida manina... Finnes här någon bohem?

Var tvungen att gå över gatan för att parera den låga solen, så det riktiga motljuset blev det inte.  Annars blir den isbelagda kuren vacker av motljus.

Bussen kommer...

... vilken tur.