Det hände visst något på Twang idag

Jag hade uppfattat locktonerna från Twang (man läser ju bloggarna på Fotosidan) och anade att det var dags. Årets första på något sätt. Så jag gav mig iväg.

Jag tog inte kortaste vägen, så minst fem öar passerade jag på vägen, samtidigt som jag rastade min 9-18 mm-glugg.

När man kommer inomhus blir perspektiven konstiga och skallformarna deformeras.

Dessutom blev det lite brusigt, så nu vet jag det.

Den DÄR skruven ...

.

Jag lämnade supervidvinkeln och övergick till en gammal manuell glugg, Rokkor 45 mm/2.0

Alf

Magistern är koncentrerad...

Bengt

.

Han har visst fått tag på ännu en Olympus, OM-40 den här gången.

Slut.

.

Gryning, spårsnö, 9 mm, "kill your darlings", blandljus och annat skitsnack...

I morse var det spårsnö även hemma hos mig och jag gick därför en onödig krokväg till bussen för att se om det fanns några spår av och i snön. Men det första jag snubblade på var något annat. Eller snarare var det väl ögonen som snubblade.

Ett tänkbart motiv, ett tanklöst morgonsnapshot eller bara en bild? Ta det för vad det är.

Det kanske är en sådan där bild som man måste publicera snabbt, medan man fortfarande kommer ihåg hur verkligheten var och tror att det är den man publicerar. En bild  som, likt många andra, borde ligga till sig innan man gör något åt den, så att man efter ett tag kan upptäcka att den var nog ganska tråkig. Kill your darlings alltså.

Men nu föredrar jag att vara spontan och färsk i mitt bloggande, så då visar jag bilden.

Titthål och blandljus. Då måste man ju stanna upp.

Spår var det också. Tur att det var spårsnö så att de syns.

Blandljuset så här på morgonen kan var både till besvär och till glädje, gryningens blåljus kan börja blanda sig med solens varamare toner, men framförallt lägger sig alla konstiga gatbelysningar i leken. Jag gillar att spela med i leken och låter alla konstiga färgtoner vara med, i alla fall inom rimliga gränser. Jag kämpar inte mot utan låter onaturligheterna få var med och bygga upp bilden. Kanske inte alltid, men den här morgonen var det så, jag gav upp inför övermakten.

På vissa fläckar faller visst inte snön.

Här är det väl egentligen alldeles för många färger i bilden... Kanske är det alldeles för många fotspår också och fel perspektiv, sneda hus, konstig komposition...

Men kanske var det så det såg ut. Vem vet.

Skolskjuts.

Rena turen att taxin hjälpte mig med kompositionen och ljuset. En liten obetydlig händelse en vanlig liten morgon, men ett ögonblick som var värt att uppleva, ett i mängden av alla små händelser som inte blir dokumenterade, och kanske inte ens blir upplevda för att ingen inte är vaken och öppen för vad som händer. Vad vore livet utan onödiga omvägar? Tråkigare tycker jag.

Det här kanske är en "kill your darling", men jag gillade att ta bilden.

Jag vet att snö är vit, men än se'n då. Det tyckte inte kameran, så då får den vara blå.

Det är något speciellt med det här huset

Det är nog kullen som är det speciella, det är den som ger kompositionerna.

Så närmade jag mig dagens första etappmål, busshållplatserna vid Sollentuna station.

Jag stod däruppe på bron och såg min buss köra fram. Om jag skyndade mig nerför trapporna skulle jag nog hinna med. Jag stod kvar. En gentleman springer inte efter bussen. Det kommer fler bussar.

Gjorde det inte det lär jag väl fortfarande stå kvar däruppe och frysa.

Olympus PEN, 9-18 mm.

En svartvit kavalkad
En station med pendeln, så hittade jag vintern

Det är märkvärdigt hur det kan vara, hemma hos mig var det bara frost på marken i morse och inget spår av att det skulle ha snöat.

Snöfritt.

Likaså här.

Tre minuters färd med pendeltåget och jag hamnade i ett vinterlandskap.

.

Vinter, eller hur?

Väntar på bussen.

Ute med hunden.

Dags att ta sig till grannkommunen. Den finns på andra sidan tunneln.

.

På begäran: Fler 9 mm-bilder från Arlanda.

Jag fick ett önskemål om att visa fler bilder från Arlanda, tagna med 9 mm brännvidd på m4/3-kamera (motsvarande 18 mm på fullformat/småbild). Jag är ju inte den som är den, så det ska väl gå att fixa.

Utsikten uppifrån tornet, för att visa hur mycket man får med. Det bruna i nederkanten är förstås en del av tornet. Jag har nog lutat kameran lite nedåt, för att inte få med för mycket  (tråkig) himmel. Allt blir ju förstås väldigt smått.

Här är det en bild ut genom fönstret i kontrollrummet, mot det nya hotellbygget. I högerkant av bilden det lilla stora Thai-planet som andra besökare har fångat så att det ser stort ut.

Nere på marken igen. En bild tagen åt andra hållet, med ryggen mot hotellbygget. Drygt 90 meter torn får plats i bilden, men lite sned är allt toppen.

Ljuset var inte nådigt, så de mörka kläderna har jag räddat från lågdagrarnas mörka värld. Inte en bild jag hade tänkt offentliggöra, det var mest ett prestandatest, men när nu frågan kom upp...

Ett motiv jag redan visat, men även andra fångat så att det går att jämföra, t.ex. Rauni.

Tornet sett inifrån kontoret.

Det här motivet har Rauni också fångat, men hon har bara fått med en bit av parkeringshuset och en del av tornet. Vidvinkeln är mycket mer frikostig, kanske för frikostig ibland. Och visst lutar tornet.

Men lutningen går ju att fixa om man drar lite i bilden.

Vips! Lite rakare torn. Lutande tornet på Arlanda är borta.

Jag slutar med en bild av väktaren som vaktar ingången till terminalen.

Olympus PEN ep-1, 9-18 mm .

Snö?
Idag?
Ja, tar man fram makrot syns den
Så blev det dagsfärska bilder i dag också

Folk visar bilder där det finns något vitt på marken. Det har vi inte begåvats med där jag bor, inte i någon större utsträckning, men när jag tittade ut genom fönstret anade jag att det fanns något vitt nere bland grässtråna. Sagt och gjort, jag grävde fram stora kameran ur glömskan och satte på makroobjektivet och så var det bara att lägga sig raklång på gräset och se vad det gick att hitta.

Lite kallt om magen var det, men jag gjorde i alla fall några fynd innan jag gav upp. Några spår av snö fanns det allt.

Handhållet och inte särskilt nerbländat, men någon liten skärpa finns det nog någonstans. I alla fall ett bevis. Det finns snö!

Ett bevis till!

Gräset är i alla fall grönt.

En liten översiktsbild och då är det ingen tvekan: Det finns snö. Vilket skulle bevisas!

.