Om man nu ska tågluffa hur ska man då bestämma rutten?

Mycket har ju ändrats sedan då när tågluffandet var nytt, Interrail-biljetterna har moderniserats och tågresandet  och tågrutterna har ändrats. Natt-tågen till kontinenten har försvunnit. man kan  inte längre sätta sig på natttåget Nobel i Stockholm och vakna upp i Tyskland vid frukostdags, ej heller  kan man åka nattåg via Trelleborg och bekvämt  hamna i Berlin  och söderöver. båda vägarna har jag prövat  en gång i tiden, med skilda upplevelser längs vägen.

Vi fick alltså ändra strategi, vad gällde planeringen. Vi vände på steken helt  enkelt, och ställde oss frågan "vart vill vi åka? vilka städer vill vi se?" Och går det att få in dem i en resrutt? Det gick.

Men vi tog flyget till hjälp. Vi flög till en stad, och hem från en annan, och åkte tåg däremellan. Och var borta en månad.

Sju städer blev det om jag räknat rätt (rätta mig om jag har fel), med några övernattningar i var och en.

Jag bestämde  mig för att köra med minsta möjliga fotoutrustning, så jag tog bara med min lilla  Panasonic, GM5 med kitzoomen. Jag gjorde ju resan för att uppleva och  för att umgås med dottern, inte för att fota, ta bra bilder  eller dokumentera. Jag plåtade bara för att det var roligt just då. och för att jag vet om att jag har bilder när jag kommer hem så kan jag blogga och ha roligt en gång till.

Bilderna är från första staden.

Nu var det ett tag sedan sist i bloggen, men jag och dottern hade aldrig tågluffat, så vi tog oss en tripp. (INTRO)

Två gånger var jag tre månader för gammal att tågluffa med interrailkort. jag ä r född i början av oktober och när korten  kom kunde de som var födda i januari Interraila. Tre år senare höjdes åldersgränsen för korten med tre år och åter var jag tre år för gammal. Det innebär ju inte att jag inte har åkt tåg, men då fick jag förstås köpa riktiga biljetter.

Så när dottern föreslog att vi skulle tågluffa, behövde jag inte tänka länge innan för att gilla idén, när hon kunde tänka sig att ta hand om sin  Alzheimervirriga pappa.

Så vi gav oss ut på okända vägar.

En okänd  gångtunnel i en främmande stad. Främmande, även om jag hade varit där  förut, men på  37 år hinner mycket hända, bland annat östblockets sönderfall. Gångtunneln var jag ju tvungen att fotografera, gamal gångtunnelfotograf  som jag är (eller har varit) i bloggen.

Jag bestämde mig på ett tidigt stadium, ja kanske redan innan vi åkte hemifrån, att inte försöka ta  bra bilder, eller att  dokumentera resan kronologiskt i följetongsform som jag gjort många gånger förut, utan bara ta bilder som var roliga att ta. Allt annat är för ansträngande för hjärnan att  hantera.

Med varsin stråhatt på huvudet, gav vi oss iväg på äventyr i sommarvärmen.

De sista resterna från jpg-experimentet (del3)

På perongen

Väntar

(höftskott, inte min specialitet).

På väg ut

bättre höftskott.

Snedskott?

Och nu  är nog experimentbilderna  slut.

Fortsatt gårdagslunk i jpg-takt med liten kamera och bättre förutsättningar än i förra inägget

1.

Motiv och bilder som jag valt i förra inlägget var bitvis lite udda och knepigare än det  kanske är  vid normalfotografering.Jag är övertygad om att  flera  av bilderna hade kunnat bli bättre om jag valt råformat , med de större marginaler som finns då.

Men jag tog ju också jpg- bilder under  mer normala förhållanden, kanske för att förvissa mig om att det går. Fast det vet jag ju att  det gör. Innan jag stötte på Lightroom och  rå-format  satt  jag och kämpade  med jpg-filer, men det var när jag var yngre och fingerfärdigare. De första fem bilderna här har bara  fått en liten touch av exponerings- och kontrastreglagen, innan de  hamnade i bloggen.

2.

3.

4.

5.

Den här är liiite mer bearbetad i och med att den tappat färgen, men den var OK även med.

Här blev det  dock tuffare. Är övertygad om att en rå-fil kunnat ge bättre resultat, inte minst mer detaljer  i det mörka. men lite bild blev det kvar, trots rejäl beskärning

Den här lät jag passera Efex-pro för att bli presentabel.

Och varför gör jag då såhär om jag redan  är övertygad  om att raw är bäst, enklast  och bekvämast?

Jpeg, fungerar det också i den nya kameran? Var tvungen att kolla.

Nu har jag ju haft den nya lillkameran några månader och har   använt den i ljus och mörker, i regn och och blåst  och  sol,  i stad och i skog.Men jag har hela tiden tagit gör givet att jag ska köra med råformat. Det  har jag ju nästan uteslutande gjort sedan jag började  med det. Inte i första hand för bildkvaliten utan av ren  bekvämlighet. Det är enklare,  tycker jag. Och i går kväll tog jag några bilder, med kameran inställd på jpg, när det egentligen  började bli för mörkt och jag behövde  vrida upp ISO:t.  

Syrener  sedda från balkongen blev det. Såg lite dassigt och tråkigt ut så första bilden  fick bli svartvit

Den andra fick passera EfexPro för att se lite gammal och  blekt  ut.

Den tredje som var plåtad i en annan vinkel, fick makeup genom färgmättad.

Övriga bilder överlevde inte.

Men idag

Ja, idag var jag in till staden, för att hälsa på  hos tandläkaren, och jpg-försöken fortsatte.

Någorlunda direkt  ur kameran

Och den här också.

Gatans fragment.  Har bara förstärkt färgerna en aning,

Några vettiga bilder då?

Den här kanske?

Lite förstärkta blomfärger, jämfört  med   kamerans smak.

Kameran är Alltså  min Panasonic GM5, med kitzoomen.