Riva del Garda

Semester - då kommer kameran fram.

Efter en lång resa med en övernattning i Berlin respektive en i Innsbruck så passerade vi den Österrikiska gränsen in i Italien och på vårt andra stopp i Italien hamnade vi vid Gardasjön. Riva del Garda ligger på nordvästra hörnet av Gardasjön och staden ligger vid södra kanten av italienska Alperna , nära Dolomiterna.

Staden domineras av Mount Rocchettas bergväggar, nedan ser ni tre kolossalt turbinrör med fallhöjd på 520 m.

La Rocca di Riva är en medeltida fästning som ligger på en konstgjord ö vid stranden för att övervaka hamnen. Byggnaden är idag ett museum.

I närheten av Piazza III Novembre åt vi en god lunch som bestod av primi piatta som oftast är pasta eller risotto.  Från vårt bord hade vi utsikt över hamnen och klockstapeln Torre Apponale som det finns uppgifter om att den redan fanns innan år 1253 men ändrades år 1555 då den tornet höjdes till 34 meter.

Samtidigt som tornet byggdes runt år 1253 härskade Jarl Birger Magnusson i Sverige, då den nyblivna svenska kungen Valdemar var omyndig. Birger försökte lösa markbitarna runt Göta Älv med både Norge och Danmark för att förbättra sjöfarten till och från Lödöse.

Julmarknad i Berlin.

Vi har gjort ett besökt i Berlin, förutom alla sevärdheter, ölstugor och god mat, besökte vi även flera julmarknader. Detta är julmarknaden vid Gendarmenmarkt i stadsdelen Stadtmitte på kvällen med båda kyrkorna och konserthuset i mitten.

Det var uppträdande och musik under kristallbollen och runt omkring lagades det mat. Marknaden var fylld med glada människor och det fanns många "Knallar" som sålde olika hantverk.

Det fanns även julgodis och goda drycker, glühwein, äggtoddy, champagne och även öl.

Goda feer och mistel fanns också i vimlet.

Fasadbelysningarna var tända och skiftade i olika färger, ovan ser ni Französicher Dom. Får ni chansen, åk dit. Kostade bara en € att besöka marknaden.

57-47,54N 11-39,38E (Flatorna).

Vår första riktiga semesterdag tillbringade vi ute på havet, genom att vara fripassagerare på kompisarnas segelbåt. Det är jag som vinkar :-) Tre härliga veckor skall vi ha.

I fem knop tog vi oss från Björlanda Kile till Flatorna där vi ankrade. En vacker ö nära Rörö och Björkö med gäss som skränar och bajsar ner och får som betar bort sly. Jag passade på att ta lite kort utan att störa djurlivet, vill ju inte ha ett får efter mig. Att bli jagad barfota på klipporna var inget jag ville prova på, det löste sig bra utan incidenter.

Färden till hemmahamnen gick långsammare, i snitt 3-4 knop, men det brydde vi oss inte om då vi har semester och ingen tid att passa.

Aberfeldy & Edradour.

Vår resa fortsatte efter Oban österut på väg A85 mot Perth för att kika på ytterligare två destillerier samt att vi skulle få njuta av landskapet. Vi körde A85 en bit sedan svängde vi lite nordost på väg A827 och hamnade till slut i en by som heter Killin.

Floden Dochart kan man säga faller igenom byn och under en gammal stenbro och mynnar till slut ut i Loch Tey.

Här finns en fortfarande en kvarn som heter St Fillan's Mill från år 1840.

Dochart bron byggdes första gången år 1760 men delar av bron spolades bort av vattenmängderna så man byggde upp den igen år 1831. En ö i mitten av floden på nedströmssidan av bron kallas Innis Bhuidhe och sägs vara en begravningsplats för klanen MacNab från 1700-talet.

Resan gick vidare efter en fika på slingriga vägar med höga berg.

Vet inte vad dessa berg heter men troligtvis Meall Garbh eller Beinn Ghlas?Ibland tog det bara stopp, "saker" på vägen.

Till slut kom vi till Kenmore och då var det inte långt kvar till Aberfeldy.

Aberfeldy Distillery är från år 1898 och besökscentret ligger i en av de ursprungliga byggnaderna. Ombyggnaden har gjorts med största omsorg för att behålla många av de traditionella inslagen i denna historiska byggnad. Tyvärr var det stängt när vi kom dit men vi gick en promenad i omgivningarna.

Enligt historien så destillerade man whisky även här i hemlighet frö skattmasen. Förändringar i lagstiftningen i den första halvan av artonhundratalet gjorde laglig destillering mer attraktivt, vilket lede till fler lagliga destillerier. Aberfeldy grundades år 1896 och använder vatten från bergen i söder. Aberfeldy Distillery byggdes ut under 1960 och 1970-talet och idag är det hem till Dewars World of Whisky, en populär turistattraktion. Se deras hemsida.

Nedan hus skall enligt rykte vara skattmasens, man var tvungen att hålla husrum till dem tidigare. Sant eller falskt?

Vår resa fortsatte sedan via väg A9 till Perth och vidare mot Edinburgh, men innan vi var framme så ville Stefan ta en titt på Skottlands minsta destilleri. The Edradour, en jäkligt go whisky. Tyvärr så var det söndagsstängt hos Edradour så Stefan fick köpt en flaska på flygplatsen istället.

Vägen tillbaka mot väg A9 var inte alls ful och vi passerade även Bells whisky på vägen.

Vi kom fram sent till Edinburgh och här tog vår whiskyresa slut. Jag hoppas att ni som följt min blogg blivit inspirerade att göra en liknande resa. Nästa gång blir det kanske Highland eller Speyside?

Oban

Klockan åtta åt vi frukost och cirka nio satt vi i bilen för att färdas tillbaka till Edinburgh, men vi hade dagarna innan beslutat oss för att ta omvägen över Oban. Först skulle vi köra till Port Askaig för att ta färjan från Islay till Kennacraig.

Här stod jag och vinkade hejdå till Islay på ena sidan och Jura på andra. Färjan tog ca 2 timmar.

Under bilfärden till Oban satt jag och Stefan i baksätet och båda blev åksjuka men ingen sa någonting och försökte sova bort illamåendet. Det var en lättnad att gå ur bilen och känna stadig mark igen när vi väl kom fram.

Här såg destilleriet annorlunda ut jämfört med dem vi besökt på Islay, inte vitmålat alls. Destilleriet ligger mitt i staden som före 1793 inte var större än ett fiskeläger. Staden byggdes upp runt destilleriet. Oban 14 år ingår i serien the Six Classic Malts och naturligtvis skulle vi gå in och få vår gratis dram och en stämpel, då vi ju tidigare hade skaffat ett whiskypass på Lagavulin. Jag och Stefan var inte så förtjusta i tanken men vi följde ändå med.

Deras vattenkälla är Loch Gleann na Bearricdh som ligger ca 2-3 kilometer från destilleriet. Det är förövrigt samma vatten som invånarna i Oban har i sina kranar. Kornet tas lätt rökt från en anläggning utanför Elgin. De maler själva sin gröpe (grist) som alla de andra vi besökt. Vi valde att inte gå en visning då tiden inte riktigt räckte till.

Personalen var trevliga och ville gärna prata och dela med sig om Oban med mera även om vi inte gick en visning. Utöver frågor om whiskyn så frågade vi även om hon kunde rekommendera någonstans att äta, vi var sugna på Fish and chips. Hon hade flera tips och babblade vidare om hennes resa till Sverige och Dalarna. Hon kunde tänka sig att åka tillbaka igen och vi frågade henne om hon druckit Mackmyra men det hade hon inte. Hon visste nog knappt vad det var för något men var villig att besöka oss och lära sig mer.

Nåväl jag tog en dram till slut och kroppen började genast rätta till sig. Var det inte åksjuka, höll jag på att nyktra till eller var det bara att den kände igen Obansmaken? Oban är en favoritwhisky sedan tidigare.  Stefan fick vatten istället för whisky, som han kunde hälla i Samarin, sedan blev han nöjd också. Oban tjejen bara skrattade åt oss :-) . Därefter gick vi och åt vår fisk och livet kom tillbaka, trots regnet så gick vi en promenad i hamnen.

Det var ebb och om man tittar på kajkanterna så har det nästan sjunkit undan mellan 1,5-2 meter.

Oban var en mysig stad tyckte jag fastän vi egentligen bara var där en kort stund. Väl värd att besöka igen. Oban är gaeliska och betyder "Liten vik". Oban uttalas O-bn.

Fick visst lite regndroppar på linsen.

Oban har cirka 8500 bofasta och inofficiella huvudstaden i den västra högländerna - "Porten till öarna" - men det har på senare tid blivit mer känd som "The Seafood Capital of Scotland".

Vi fick prova vinkokta musslor, så fräscha har jag nog inte smakat tidigare. En annan fiskhandlare försökte sälja oss en jättestor hummer som han förvarade i en glastank men vi avstod då han bara hade en. Inga problem, ge mig 5 minuter bara så fixar jag en till, skojade han.

Det är denna panoramautsikt över berg, sjöar och öar som har fängslat konstnärer, författare, kompositörer och poeter i århundraden att komma hit. Vissa åker hit mer ståndsmässigt än andra.

Ja, hit måste man åka tillbaka till, någon gång för det finns mer att utforska än vad vi hann på ett par timmar. Vår väg till Edinburgh fortsätter, nu utan åksjuka.