Glimmingehus

Vår Österlenresa fortsatte i lördags vid den medeltida borgen Glimmingehus, bara 5 minuter från vårt boende. Där gick vi en guidad tur och fick höra historien bakom borgen och alla inbyggda hemskheter och fällor som finns.

På den tiden var borgen ointaglig och hade en vallgrav runt med en klaffbro. Kom man ändå över och in på borggården så väntade nästa problem för de attackerande styrkorna och så vidare.

Guiden var väldigt bra och berättade allt med stor inlevelse.

Hustrun hamnade i skampålen, men enbart vid fotograferingen. Jag släppte loss henne strax efter.

Kåseberga

I fredags åkte vi på en liten semesterweekend till Österlen med vänner. Vi hade bokat var sitt rum i en skånelänga precis utanför Hammenhög. Rummet vi bodde i var ett ombyggt stall, men vad gör det. Vi skall ändå inte sitta på rummet under vår vistelse. 

Kåseberga har länge varit på min Bucketlist och nu har jag äntligen varit där i solnedgången.

Magiskt vackert att se och uppleva solnedgången vid skeppssättningen, Ale Stenar.

Kvällen avslutade vi på en pizzeria i Kivik.

Fridens Gårdskrog, annorlunda, mysigt och god mat. Tur vi hade en privat guide med oss som hade bokat bord. Vi hade nog aldrig tänkt på eller hittat till detta ställe om vi åkt själva.

Tången, Mollösund

Vi avslutade vår semester vid havet denna helg med sköna bad och en fin solnedgång. 

Vi hoppas på ytterligare några helger med bra väder innan höstrusket infaller.

Hildesheim

Julmarknad nr 2, första marknaden var på hemmaplan.

Vi gjorde ett besök i Hildesheim Tyskland i helgen. Först gick vi en guidad tur bland korsvirkeshusen. Nedan ser ni Knochenhauer Amtshaus. 

Tänk att allt var sönderbombat 1945 men har nu återuppbyggts. 

Tant på väg från Hildesheim Domkyrka.

Det var riktigt mysigt att gå runt bland alla stånden och sedan sätta sig med en kopp glühwein mit schuss. Det var lätt att fördriva tiden, väl värt ett besök.

På kvällen återkom vi och då var det fullt av folk på torget som roade sig. Vi fick möjligheten att prova deras Zimtlikör och grädde vilken smakade som flytande kanelbulle. Vår kväll avslutade vi i skjulet Hildesheim Schihütte med öl, Williams birnenschnaps och god stämning. Hildesheimer hütte finns i Österrikes Sölden och är troligtvis större än här.

Vandring i Andorra, dag 4.

Det har gått en dag sedan vi vandrade sist, vilodagen tillbringade vi på Thermalbadet Caldea i Andorra la Vella. Häftigt ställe med flera olika pooler inne och ute där man kunde relaxa.

Sedan förra vandringen har jag laddat för att försöka vara med den tuffa gruppen och bestiga en topp. Idag bestämde jag mig för att komma upp på Alt del Griu på 2874 m.

Vandringen började i skidområdet Grandvalira, Grau Roig på 2050 meter.

Vi började vandringen genom att gå upp i en skidbacke och förbi lösa kor innan vi kom in i skog med en brant slingrande stig. Vi var ganska så möra när vi kom upp till första sjön ca 100 m stighöjd, där vi fick en chans att pusta ut. Från sjön kunde vi se berget som skulle bestigas idag. Toppen längst till höger på bilden skall vi upp på.

För varje sjö vi gick upp till tog vi kanske 50-100 höjdmeter. Nedan bild är från den andra sjön och i fjärran ser ni skidområdet vi lämnat bakom oss.

Nu har vi börjat närma oss berget men det är fortfarande några sjöar att passera innan den stora stigningen.

Nu har vi kommit till sjön där vi efter bestigningen skall gå tillbaka till för att äta vår matsäck. Flera deltagare lämnade kvar maten där för att slippa bära med sig den extra tyngden upp till toppen.

Nu började den riktiga stigningen, det tog ca en timma att gå en serpentinstig upp till bergskammen till höger i bilden. Sparkade man till en sten löpte de som gick nedanför en stor risk att få den på sig. Här gäller det att vara fokuserad. Guiden sa att han inte kommer att stanna någon gång under den sista biten utan man måste försöka hitta sitt eget tempo att gå.

Nedan bild är tagen i början av serpentinstigen innan det blev som brantast att gå. Till vänster ser ni några som går nedanför oss.

Helt utpumpad och förmodligen maxpuls så var jag till slut uppe på bergskammen. härifrån är det ”bara” 15-20 minuter till toppen.

Vår guide väntar på de sista i gruppen. Den andra sjön i bilden är där några lämnade sin mat.

Med mycket vilja så gjorde jag det. Här står jag äntligen på toppen 2874 meter upp. En sådan känsla det var att ta ut sig så mycket för att nå hit. Men nu rusar det i kroppen av adrenalin. Så nöjd!

Har man varit på toppen så måste man ner igen. Ca tre-fyra timmar senare kunde vi vända oss om vid en av de många sjöarna och se toppen bakom oss. ”Knallen” till höger i bilden är vår topp.

En kall öl gjorde gott efter denna vandring och adrenalinruset fortsätter. En jäkligt häftig känsla. Detta var vår sista vandringsdag men nu vill man vandra snart igen. Mycket bra avslutning på vår resa. Imorgon bär det iväg till Barcelona.