Från Mashavet och andra vatten
Fler ulliga små fågelbarn

Min favorit, den lilla hackspetten, var på besök idag också.

Liten, pigg och kvick. Han ska nog bli blåmes när han blir stor.

En pilfink kommer nog detta att bli.

En välbesökt fågelrestaurang. Utan nätet tömmer kajorna den på två timmar.
Den lilla hackspetten lär sig fort
Idag äter den jordnötter alldeles själv.

Uh! Tappade taget. Men nu ska med, dumma nöt!

Är det samma sort längre ner, tro?
Strax efter att jag tog fotot ovan blev den lilla sparven lite väl närgången. Spetten nöp tag i fjäderdräkten och ryckte ut en rejäl duntuss. Det så så roligt ut så jag kunde inte hålla mig för skratt.

Jävla typ! Komma här och sparva sig!

Usch så trött jag blir av sånt där. Jag sover en stund.

Men... Där är ju han, den där fotografen igen. Ska han alltid stå och glo på mig?
Det här var andra dagen i rad som den lilla hackspetten blev huvudperson i en liten fotoberättelse. Den första finns här.
Det grönskar. Och blånar och gulnar. Och Nisse övervakar allt.
Så här såg det ut hos mig i förra veckan.
Mina chiliplantor i krukor är Hot Lemon, Chiluacle Negro, Jamaican Bell, vanlig chili som man köper i livsmedelsaffär i Sverige och Thaichili. De två senare sorterna från fröer ur frukter jag har köpt för att äta, de förra från köpta fröer. Nu står de inomhus för att inte frysa ihjäl. Svensk högsommar!
Ölandstokar (växterna alltså) är bland det fulaste man kan ha i en trädgård ungefär 10 månader om året, men när de blommar skarpt gult ser de rätt skapliga ut.
Nisses kattmynta har blivit väldigt stor och fin i år. En härlig blåfärg!
Nisse låg och höll koll på allt så länge det var varmt och skönt. Nu håller han helst till inomhus.
Det luktar väldigt gott, fast bara när det är mörkt.
Jag har ingen aning om vad för slags träd eller buske det här är. Förra husägaren har planterat det i trädgården. Kanske någon slags syren. Det luktar i alla fall mycket gott. Lite sött, en blandning av honung och vanilj. Men märkligt nog känns det bara när det är mörkt.
Kroatiska djur
Under en rundvandring på stadsmuren i Dubrovnik fick jag syn på denna härliga torklina. Tyvärr hade jag lite för bråttom, fotona blev inte speciellt lyckade. Jag tycker dock att motivet är så bra så bilderna är ändå värda att visas.
Om jag bara hade lagt ner lite tid på att leta rätt vinklar, fokusera ordentligt, testat lite olika skärpedjup...








