En Jessica med en Yashica

Jag får se många fotograferande människor i mitt jobb på M/S Gustaf Wasa. De flesta fotograferar numera med mobiltelefon men jag ser alla varianter av riktiga kameror också, allt från billiga kompakter till fullformatare med jätteobjektiv.

En dag i somras hade vi en kufisk kvinna som fotograferade med en analog kompaktkamera. Med tanke tanke på hennes klädsel och övrig utrusning, bland annat en ryggsäck som såg ut att vara från 60-talet, tror jag hon hörde till typen "det var en bra kamera när jag köpte den 1981, då är det en bra kamera nu också". Troligen äger hon inga digitala prylar alls, inte ens en gammal Nokiatelefon. Hemma har hon en svartvit TV och hon betalar helst sina inköp med en knippe hemodlade morötter.

Tjejen på fotona var en helt annan kategori. Hon har nog fotograferat med moderna kameror i många år men ville gärna prova att ta några bilder med morfars gamla kamera. Hon visste nog exakt vad hon gjorde med den gamla Yashican. Dessutom var hon jättefin med den blommiga klänningen och den gamla kameran. Om hon verkligen heter Jessica har jag ingen aning om, men det blev en bra rubrik.

Thailand 2016: 10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.

Måndag 15/2

En snabb och tidig hotellfrukost. 07.15 blev jag hämtad. Faktiskt exakt på den tid som sagts. Minibuss norrut igen. I utkanten av Khao Lak blev det en kort kaffepaus på ett fik med fin utsikt. Nästa stopp bara några kilometer senare, vid den berömda polisbåten i Khao Lak, där vi fick information om tsunamin och hur den drabbade området.

Den här utsikten skulle jag gärna se oftare.

Den ligger fortfarande exakt där den hamnade när tsunamivågorna drog in på annandagen 2004. 1800 meter från havet.

Vi hade gott om tid så det blev ett extrastopp vid ett tempel en bit norr om Khao Lak.

Vi åkte vidare till en elefantpark där vi fick åka elefantrygg och mata dem med bananer.
Jag är rätt kluven till det här med elefanttrekking för turister. Elefanterna måste ju dresseras till det, vilket troligen inte sker på något snällt vis, men när de väl är färdigutbildade har de nog ändå ett rätt behagligt liv. Ungefär som hästar i vår del av världen. Och vad skulle hända om turisterna slutade komma? Jag är rätt säker på att dessa elefanter bara skulle "försvinna", troligen i någon gryta. Det bästa vore nog om intresset sakta avtog så de fanns jobb för de elefanter som bär turister nu, men det skulle inte vara lönt att dressera nya. Elefanttrekking är heller ingen speciellt intressant upplevelse. Jag hade nog hellre stått bredvid och fotograferat. (Jag såg en väldigt färggrann Kingfisher på nära håll, men en skumpig elefantrygg är nog den sämsta fotoplats man kan tänka sig. Det blev inget foto på den fina fågeln.) Däremot tyckte jag att det var väldigt intressant att mata dem med bananer. Det är helt otroligt med vilken precision de kan hantera alla musklerna i snabeln!

Det här är vad man ser av elefanten från sadeln eller vad den nu kallas, bänken som man sitter på. Väldigt skumpigt är det också.

Det blev en halvtimmes traskande vid den här lilla floden.

Skötarna passade på att blaska lite vatten på sina djur.

Nästa stopp blev vid ett tempel till apornas ära."Don't feed the monkeys" sa vår guide, men några valde att inte förstå engelska just då.

Long Tailed Makak. Dom ser snälla ut och är det oftast också, men de är inga tämjda husdjur och kan bitas ordentligt. Bett som lätt blir infekterade, så det är direkt till doktorn som gäller om man blir biten.

En fransman i gruppen delade med sig av sitt vatten.

Kex är gott, men just nu är det mer spännande att titta i rumpan.

Det blev också ett kort fotograferingsstopp på en parkeringsplats med fantastisk utsikt över djungeln i Khao Soks nationalpark.

Vår guide tog det här fotot på mig.

Så var vi äntligen framme vid målet för resan, nationalparken Khao Sok. Vi började med att bli paddlade i kanot på Khao Sok River. Vacker natur, lugnt och skönt utom vid något tillfälle då floden gick nära en trafikerad väg. Jag halvlåg bekvämt i kanoten med kameran redo. Tyvärr var det inte mycket djurliv. Det mest spännande var nog en Mangrove Snake som låg hopringlad i ett träd rakt över där vi paddlade fram. Enligt guiden ligger de så och lurar på fisk. De kan bli upp till 2,5 m, men det var svårt att avgöra längden på just den här. Mot slutet fick jag syn på en stor ödla. Annars mest fjärilar och fåglar, dock ingen färggrann Kingfisher som jag hade hoppats på att få se igen.

För att komma till startplatsen för flodfärden fick vi gå genom en lång grotta.

Varmt och skönt, solen skiner, jag sitter skönt tillbakalutad i en kanot och blir sakta paddlad fram på en flod genom djungeln. Livet är allt bra skönt!

Ett mäktigt landskap!

Efter ett tag smalnade floden av och djungeln kom tätare inpå.

En Mangrove Snake låg i ett träd ovanför floden och lurade. Bara lite giftig, enligt guiden.

Det franska paret fotograferar ormen.

En James-Bond-ö fast på land.

Möjligen en Monitor Lizard.

Totalt varade flodfärden över en timme. Vi blev hämtade av minibussen och fortsatte till en liten bergstopp. Vägen upp var extremt brant trots att den slingrade sig runt berget. Där flyttade vi in i våra djungelhyddor, som egentligen var stora tält på plattformar. Full ståhöjd i hela tältet, och det var möblerat med riktiga möbler. Dusch och riktig toalett i en liten hydda bakom varje tält. Till och med AC fanns. Allt mycket rent och snyggt. Jag hade ett helt sånt tält för mig själv.
Gemensam middag i "receptionen" medan det mörknade.

Mitt tält. Brant, som synes.

Dubbelsäng, AC, sminkbord, fläkt, barskåp, handdukar vikta som elefanter och en dusch/toa på baksidan. Vad kan man mer behöva i ett tält?

Utsikten var det inget fel på.

En gecko satte sig på utsidan av fönstret medan vi åt. Intressant att se lite av greppmönstret på fötterna.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Kinesisk bröllopsmiddag ombord

I söndags kväll var M/S Gustaf Wasa chartrad för en bröllopsmiddag. Brudparet och de flesta av gästerna var av kinesiskt ursprung. Språket ombord var till största delen mandarin, även om många av dem pratade utmärkt svenska. Maten var dock från vår vanliga meny.

Att vi har bröllopsfester ombord är inget ovanligt. Det brukar vara trevliga tillställningar med vackra och glada människor som trivs och har roligt, men efter att ha sett den här kinesiska bröllopsfesten undrar man om svenskar egentligen tillåter sig att ha så roligt. Här verkade alla vara vackrare, gladare och ha roligare på ett helt okonstlat sätt.

Jag var ju på jobbet, så fotografering fick det bli när jag inte behövde min uppmärksamhet till att köra båt. Några skapliga bilder blev det i alla fall.

Fint dukat med förrätterna på borden strax innan gästerna anländer.

Ett ganska bra interiörfoto, men f-n vad det stör mig att jag inte rättade till lampskärmen innan jag tog fotot!

Gamle Gustaf Wasa var smyckad med massor av ballonger och och en blomsterportal.

En specialbeställd banderoll och fler ballonger. Bruden har anlänt.

Proffsfotografer fanns givetvis på plats.

Den andra fotografen. Jag gillar den vävda kameraremmen! Tjejen hade en likadan.

Bra ljus behövs. Bagagetaggen på stativet gör att jag tror att de faktiskt har kommit
från Kina för detta fotouppdrag!

Även andra fotograferade flitigt.

Bruden.

Det här fotot är nog det jag blev mest nöjd med själv.

Ett tag låg vi stilla med stoppade maskiner för att får riktigt tyst i båten. Det gav mig tillfälle att ta några foton nere i salongen.

Brudparet sjöng en duett.

Gästerna lyssnade uppmärksamt.

Här nedan några foton jag tycker om, men som jag inte har kunnat komma på någon bra bildtext till.

Alanya del 4: Snorkling och parasailing

En snorkelutflykt är ett måste när man besöker varmare vatten. Jag följde med en av de mindre träfartygen (utan dödskallar) som organiserade snorkel- och dykturer. Magic Dive hette företaget. Låter stort...

Vi lämnade hamnen samtidigt som en av dödskalletöntarna. Det skulle vara spöstraff för sånt där!

Den lilla fina fyren på hamnpiren har de i alla fall inte förstört (än så länge).

Vi var rätt många ombord.

Min trogna lilla vattentäta Pentax var givetvis med, så jag kunde ta en selfie som inte liknar alla andra selfies. Vår båt i bakgrunden.

Några fiskar fanns det ju...

... till och med några med lite färg på.

Annars såg det mesta ut så här. Grått och brunt.

Det var roligare att titta på när dykarna matade fiskar. Då hade jag inte en tanke på att själv bli  dykare, men nu har jag blivit det.

Jag har pippi på att fotografera fotografer. Här fick jag en fotografbild av lite ovanligare sort.

Här nerifrån ser man hur svårintaglig borgen måste ha varit.

Parasailing har jag testat en gång tidigare och jag ville gärna upp i luften igen. Jag snackade med killen som sålde flygturerna, fick ett pris och gick till hotellet och bytte om till lämpligare klädsel. När jag kom tillbaka hade priset stigit en hel del, men då var jag så inställd på en flygtur så jag betalade i alla fall. Det hade naturligtvis den jäveln räknat ut. Hoppas han blev nedslagen och rånad på hemvägen!

Jag är på tur för nästa flygtur. Killen som ska sköta grejorna och borde hålla koll på skärmen verkar inte vara speciellt intresserad.

Här är jag på väg upp.

Nu börjar det likna nåt.

Folk på luftmadrasser är egentligen rätt små.

Utsikten över stranden och staden var rätt fin där uppifrån.

Någonstans mitt i bild ligger mitt hotell.

Här är jag på väg in till land i gummibåt. Nästa flygare är redan högt uppe.

< Alanya del 3 *** Alanya del 5 >

Alanya del 3: Borgen och Röda Tornet

Borgen på klippan byggdes redan under 1200-talet. Den ligger 250 meter över havet och muren är 7 km lång. Det ska ha varit hela 150 vakttorn, men jag vet inte hur många som finns kvar. Vägen upp slingrar sig 5 km. Taxi rekommenderas, i alla fall ena vägen.

Från toppen ser man delar av muren, nästan hela Alanya och Taurusbergen i bakgrunden.

Rester av ett av de många vakttornen.

Alanyas västra strand och några av de många träfartygen. Härifrån syntes inte så mycket av den vanprydande dödskalleutsmyckningen.

En liten egenhet jag har som fotograf är att jag har mani på att fotografera fotografer. Här fanns mängder av såna motiv!

Taxin stannade till halvvägs ner för fotografering. Röda Tornet till höger.

Röda Tornet måste givetvis också besökas. Det stod färdigt 1226, men jag tycker att man kan se att det har byggts på eller reparerats i flera omgångar.

Här tycker jag att det ser ut som tre olika generationers bygge.

Inne i Röda Tornet. Här fanns det fängelsehålor förr.

Det här tycker jag blev ett fint foto.

Man kunde gå långa sträckor i såna här gamla gångar. Troligen ända upp på klippan, men jag gick bara en bit.

Det var fin utsikt mot hamnen med alla träfartygen från Röda Tornet.

Lite äldre bebyggelse.

Några obebodda ruckel fanns också.

Det här rucklet ser lite bebott ut.

Här pågår nog skvaller om grannarna.

Uppifrån tornet syntes den här smala lilla stranden. Här var det nog bara ortsborna själva som badade.

Nere vid den lilla stranden tog jag det här härliga fotot på en badande kvinna och hennes barn (eller barnbarn).

< Alanya del 2 *** Alanya del 4 >