En krokodil (eller nåt sånt)

Synlig över Rättvik i går kväll.

Classic Car Week 2015

Att ta sig genom Rättvik under Classic Car Week kan ta sin tid. Den tiden utnyttjas bäst till att titta på  fina åkdon. Att fotografera var dock inte så lätt när man ska köra bil samtidigt. Kön gick visserligen extremt långsamt, men det var sällan det blev helt stopp så det gick att fotografera utan att riskera att köra på bilen framför. Därför blev det inte så många foton.

Ford Crown Viktoria 1956. Ofta kallad Kromvicke.  Det ser ut att vara glastak framför krombågen.

Detta tror jag är en Oldsmobile Fiesta 1957.

Tredje generationens Dodge Charger. 1973? Då hade nya avgasregler i USA gjort det ganska glest mellan hästarna även i det som var muskelbilar bara ett par år tidigare. Fast sånt går ju att justera i efterhand... Denna verkar dock vara i fint originalskick. Gillar!

Anar man en andra generationens Charger här?

Dom här killarna verkar veta hur man gör det bekvämt för sig i en rondell när man kollar bilar.

Chevrolet 1958.

Den här Olds coupén från 1936 ser risig ut vid första blicken, men skenet bedrar. Under skalet finns något helt annat...

Den här Cadillac 58:an verkar vara äkta rishög rakt igenom.

Jag skulle gärna ha tillbringat flera timmar i Rättvik för att titta och fota under den här veckan, men med det i övrigt trevliga jobb jag har så går det inte.

Dagen då Siljan försvann

En julilördag för två år sen var det absolut vindstilla och lite fuktigt väder i Leksand. Vi lämnade kaj med M/S Gustaf Wasa och gick mot Rättvik.

Ute på vattnet var sikten någorlunda, men land såg man inte så mycket av.

Tjugholmen utanför Tällberg tittade fram ur dimman. Bakom finns hela Tällberg med 8 stycken stora hotell, men det såg man inget av.

När vi hade rundat Kärringbroudden utanför Tällberg och satte kurs in mot långbryggan i Rättvik försvann allt. 30-40 meter vatten runt båten var vad jag såg. Då var man glad för att vi har radar och elektroniskt sjökort med GPS! Försiktigt under största koncentration tog vi oss in mot Rättvik. Några hundra meter före långbryggan lättade dimman, så det var problemfritt att lägga till där.
Om möjligt ännu tätare dimma på tillbakavägen. Då skulle vi också in till ångbåtsbryggan i Laknäs för att hämta några passagerare. Sakta, sakta med blicken flaxande mellan radar, GPS och verkligheten smög vi in. Det var inte långt kvar när bryggan äntligen syntes, och vi kom precis rätt. Moderna navigationshjälpmedel är fantastiska.

Sakta glider vi in mot ångbåtsbryggan i Laknäs.

Det här var den enda gången under de 25 år jag har jobbat ombord på M/S Gustaf Wasa som jag har varit med om tät dimma sommartid.

Dykdalb som hopptorn

Wikipedia om dykdalb.

Den här dykdalben står vid långbryggan i Rättvik. Den är nog tänkt att fungera som ett stöd om man förtöjer med aktern mot land (måste prova någon gång), men i praktiken är den oftast ett redskap för vattenlek. En eller par ungar som klättrar i den ser man ofta, men det här var första gången jag har sett så här många. Det ser riktigt kul ut.

Hoppas bara att tråkig och hysterisk barnskyddsbyråkrat förstör nöjet.

Fotodrönare (heter det nog inte)

Strax innan vi lämnade långbryggan i Rättvik för att gå ut på lunchkryssning med M/S Gustaf Wasa kom en man med en märklig manick.

Det verkade vara lite mickel med att få iordning grejen.

Nåt slags UFO-liknande helikopter...

...med kamera under.

Den tog inte många sekunder innan den var högt upp.

Här blir jag nog med på bild.

Jag hade gärna fotograferat den mer, men när vi lämnar kaj behöver jag bägge händerna (minst) och hela min uppmärksamhet till att köra båt.

Jag hoppas att han på bilderna läser det här och lägger en länk till resultatet.