Längesen sist

Jag skrev något i min blogg. Har funderat på om jag ska lägga ner. Det har hänt mycket och jag bär på en del. Det är något som håller det inom mig. Kanske inte klar än. Måste bearbeta lite till. Lägga om kursen efter att planlöst guppat omkring ett tag. Finna nya mål.

Lite ruggigt nu på eftermiddagen

denna sista dag i mars månad.

Tänkte ett tag att jag ska köpa en burfågel, dvärgpapegoja eller något liknande men det flesta jag nämnt detta för har sagt, nej, gör inte det. Själv har jag tänkt att det skulle vara ett trevligt sällskap. Jag gillar ju dessutom fåglar.Vi har inga husdjur längre, vi hade hund till för ett par tre år sedan. En hund kräver  dock mycket så det är för närvarande uteslutet men jag gillar hundar och har  några hundkompisar som jag träffar då och då.

Men så idag tänkte jag att det där med fågel är nog inte något jag egentligen behöver. Jag har faktiskt en fågelkompis som kraxar till mig varje dag och har så gjort i ca fyra år. Får väl kalla den hen eftersom jag inte vet vilket kön den har men hen ställer ofta upp som modell för mig.

Det är otroligt trevligt att betrakta och de har en del roliga saker för sig.

För lite mer än ett år sedan var det en författare som hörde av sig och frågade om hon kunde använda en bild på kråkan i sin kommande bok, där en kråka skulle figurera. Självklart fick hon det. Har dock ej sett resultatet än.

Gammal kärlek rotar aldrig...

Vem har gått med alla dessa skor?

Det kan man undra? Gick en runda längs stranden i dag med en vännina. Det börjar kännas vår i Hörvik. I år har jag sluppit snö, tillbringade två veckor i januari i Mexico. Under dessa två veckor var det vinter och kraftiga vindar i Hörvik. Havet har bråkat och det såg jag idag. Massa skräp har belägrat stranden. På ett ställe har havet trängt upp ovanligt mycket. Vi stod där och betraktade en stund och helt plötsligt såg vi skosulor både här och där. Vi plockade upp dem och la dem på ett ställe. Alla dessa på bilden plockade vi ihop på en radie på ca två meter.

Jag blir lika förundrad och betänksam när jag ser detta som när jag ser övergivna platser .

Vilka har gått med dessa skor och varför har de hamnat i havet?

Somliga går med trasiga skor

andra har inga alls. Mina är nu lite trasiga efter att trampat omkring i rasande fart och försökt hålla i gång en verksamhet som dessvärre inte blev så bra som jag hoppats. Jag har säkert gjort en del felbedömningar. Men en sak vet jag säkert och det är att viljan fanns och jag trodde verkligen att det skulle ge bättre resultat. Men...

Som jag har grubblat och vänt och vridit på allt och undrat varför och vad det var som hände. Någonstans har jag glömt mig själv och jag har kämpat. Alla dessa människor jag mött och allt ansvar jag haft.

Jag ville verkligen och jag trodde. Men nu är jag ett projekt rikare, en erfarenhet rikare. Nu är jag på väg in en ny fas igen. Först lite återhämtning.

Sen går jag kanske rak i ryggen igen. Jag ska inte skämmas inte anklaga mig själv.

Jag har alltid tyckt att det är viktigt att följa sitt hjärta men just nu önskar jag att hjärtat hade varit lite mer konstruktiv.

Har upplevt så mycket positiv men mycket ruttet också.

Men jag lever.

Blicka framåt eller bakåt?

Det är frågan det? I bland infinner sig stunder eller tom perioder av eftertänksamhet. Livet rullar på men så händer något som får en att stanna upp. Eller har det kanske med åldern att göra? Jag har nu snart rusat på i ett års tid. Jag valde att ge mig in i en värld där jag aldrig tidigare befunnit mig rent yrkesmässigt. Jag har gjort många upptäckter som ibland gjort mig förvånad och jag har även tänkt och känt att jag nog varit ganska naiv många gånger förr, nästan känt mig lite dum över det. Men jag har också upptäckt vilken styrka man kan besitta då man är tvungen och då man inte kan lasta över på någon annan. När mycket hänger på mig.

I stunder av eftertänksamhet försöker jag att hitta en röd tråd genom mitt liv, vad är det som driver mig, vad är jag för person egentligen. Hur uppfattar andra mig och hur uppfattar jag mig själv. Är den bilden samstämmig? Spelar det någon roll?

Vad är viktigt för mig? Ska hjärtat få bestämma eller ska hjärnan få styra ? Eller är en balans det bästa? Många frågor.

Ska jag se ljuset och morgondagen som en utmaning? Gå framåt och blicka framåt men ibland vända blicken bakåt för att konstatera att jag faktiskt skapat min egen historia och den är min egen.

Är