Mina bekymmer
verkar rätt så obetydliga i alla fall om man tänker på vad som händer och har hänt i världen just nu. Tänker på alla familjer som lider, en del av att deras hem inte finns mer och på dem som kämpar för sin frihet.
Ja, då verkar mina bekymmer ganska obetydliga och ointressanta. Det är nästan så jag skäms om jag klagar. Men jag klagar inte, jag har kommit till insikt, tror jag, det är bara jag som kan förändra och påverka mitt liv, det är mina val som styr, jag kan välja att mönstra av, som min man gärna uttrycker det. Det mesta han säger har med båtliv och navigering att göra. Jag vill gärna sitta i samma båt som min älskade man
Jag mönstrar på i min skuta och den ska ta mig dit jag vill och för att jag vill, för det har jag bestämt.
Jag väljer kurs, jag navigerar om mot ett annat mål.
Jag har gjort mitt val och förhoppningsvis har jag valt rätt kurs. Jag är inte ensam för min älskling är med mig och behöver jag hjälp så ska jag fråga om hjälp och tacksamt ta emot det.
Ensam är inte stark.
Lanzarote dec 2010 en silkeshäger.