jag vill bara måla

Olympus fick en betydlig konkurrent i form av fina penslar och bunt papper med små roliga färgfyllda tuber, akvarell alltså. Det går åt åtskilliga timmar med lekar på pappret. Jag glömmer mig bort och känner knappt hunger. Katter och min man börjar gnälla ;-) De sista dagarna är jag försen med maten och det behövs städa hahaha. Faktum är att efter kursen på Garden of Lemons blev jag så tagen av nya möjligheter och utforskar  akvarellen på olika sätt... oftast är jag frustrerad, men det går framåt och ibland blir det även målning...

Så Olympus var ledsen och jag fick avbryta mitt "kladderi" och fick honom ut på en sväng till havet och även "plågade" katten med liten fotosession. Ja, katten, den lille lort som vi kallar nu Maluszek ställer till då och då, men man kan inte vara arg på en så söt varelse. Han rullar sig charmigt på golvet och ger ifrån sig sådana ljud som är så avväpnande att ibland tycker jag att vi fick ett väsen i huset och ingen katt. Dessutom är han farligt smart och gillar åka bil... Ja, han gillar alla dumheter vi kan visa honom. Han blev riktigt fin, vuxit, fick muskler och strålar av lycka och glädje, samt spinner som en traktor och får oss att skratta...

Jag har en del bilder från sommaren, men de väntar fortfarande för framkallning så det blir lite hipp som happ av det senaste och jag vågar publicera även akvareller ;-)

Från mobilen:  ;-)

Samtidigt förlåt att jag var lite frånvarande, ska försöka bättra mig och surfa lite oftare, fast jag läste en del bloggar utan att kommentera. Ligger efter även i min artschool hos Jean Haines. Dags att skärpa mig. Men jag älskar att måla.... och målande tar tid... det går inte ha bråttom med penslar.

och ett litet makro:

Idag regnar det så det blir kanske mer tid för dator ;-)

inspiration

Fotomässigt är bilderna sisådär, för att min resa handlade inte om foto, utan jag var på akvarellkurs. Olympus följde bara med. Annars skulle jag vara arg på mig själv. Tog med mig allround zoom, men det mesta fångades ändå med mobilen eller inget alls. Valde att koncentrera mig på kursen och måleri. Fast själva resan gav mig mycket mer. Det blev några målningar och några foto att minnas eller inspireras... jag kom hem med två inspirerande böcker och massor av energi. Dessutom träffade många underbara människor med samma intresse och än så länge håller vi kontakt via sociala medier.

Min osociala själ fick en liten kick och verkade trivas på resan ;-)

En stund undrade jag om jag borde skämmas över att jag flög till Malaga... Borde jag avstå från resan? På något sätt var de tankarna som en liten skugga över mig..., men jag skäms inte och kommer inte göra några jämförelser eller förklaringar. Vårt liv på jorden är mer komplicerat än så och flygande bidrar till föroreningar, likaså allt annat som har med det moderna livet att göra...  Jag flög och flygplatser jag passerade var överfulla...

Varje dag köper människor massvis med prylar, som produceras inte så miljövänlig alla gånger... (som till exempel, kameror, penslar papper, färger, skrifter, utskrifter, väskor, böcker, porslin, gardiner, sängar, våra hus osv...) Varje dag slängs det tonvis med skräp, matsvinn, klädsvinn och många andra svinn... varje dag, varje människa...

I alla fall jag är glad över min resa, trots några skuggor och de inte ljusa tankarna.

Det verkar som att min kropp och själ behövde det.

(...och jag vill inte starta någon miljödebatt, ville bara markera att jag valde flyget fullt medvetet).

På bilderna utsikten jag hade från terrassen och en akvarell.

och Alhambra:

att landa...

Väldigt sällan åker jag bort under sommarmånaderna. Tycker mycket om svensk sommar och föredrar vara hemma, men i år var det skönt att stänga av allt i en hel vecka i Andalusien. Var där på akvarellkurs i Garden of Lemons med Marianne Gross, en underbar dansk akvarellist och mycket bra kursledare. Kursprogrammet var varierande och det fanns mycket tid för annat också, vi besökte bland annat Alhambra och vandrade runt i fina Granada, samt det var mycket att njuta av runt gården vi bodde i.

Vädret kunde varit en aning bättre, jag menar det var liiite för varmt för mig, särskilt vid besöket i Alhambra då temperaturen stigit över trettio grader och svett bara rann som floder över kroppen...

En vecka gick snabbt. Måleri, vandringar och härligt sällskap med gudomlig mat. Det var skönt att glömma bort omvärlden, alla nyheter och annat. Växlade bara några ord på kvällarna med min man och var som i en bubbla, överlycklig! Bland citronträd och olivträd fick jag fotolust och livsglädje tillbaka. Samt kom hem med två kokböcker med fina recept på citroner och tomater!  (Henrik Vilain och Ingo Schauser driver Garden of Lemons och gav ut fyra kokböcker, bland annat Citroner och Tomater.)

Efter en sådan intensiv vecka hade jag svårt att landa... Det tog mig nästan hela veckan att samla mig tillbaka hahaha....

Igår tog jag en lååång sväng till havet, med Olympus!, och efter ca 8 tusen steg var jag hemma igen... borta bra men hemma bäst!

På bilderna "min" fina Haverdalsstrand och några akvareller.

och akvareller:

delad...

Sommaren var mycket händelserik och fylld av överraskningar av olika slag. De flesta positiva. De mindre glädjande händelser hade ändå bra slut så jag är glad. Synd bara att allt gick så fort. Och nu knackar hösten på dörren. Björkar börjar gulna och kvällarna är mörkare. Sommargäster lämnade sina stugor och bara enstaka turister vandrar på stranden... Sakta återvänder tystnad.

Jag gillar just den tiden på året väldigt mycket. Tycker om ljuset och det lite kyligare vädret.

Grupperar bilder och tankar för kommande bloggar. Först tänkte jag visa mina sommarblommor i alla regnbågsfärger, men ändrade mig och idag blir det om en akvarellkurs i vackra Andalusien på Garden of Lemons.

När jag anmälde mig fanns det inga platser kvar, men någon gång i mitten på sommaren fick jag meddelande om avbokning och fick bestämma mig snabbt. Hurra! skrek jag bara och den första vecka i september njöt jag av 30 graders värme bland olivträd. Det var som att hamna i paradiset. Jag är tillbaka nu, fysisk, men en del av mig är kvar i Andalusien...

Den resan gav mig inte bara akvarellkurs, men också spännande vyer och detaljer för fotografering, samt nya intressanta bekantskaper och oförglömliga matupplevelser. Som jag skrev, jag är lite splittrad nu och behöver organisera bilder och tankar... Mer om det hela kommer senare.

På bilderna utsikt från gården, en trappa och en mysig katt som heter Lulu. Och två nya akvareller :-)

och akvareller:

Lugnet efter stormen

För ett par dagar sedan skrev jag ett inlägg och just när jag skulle trycka på publiceringsknappen kom någonting emellan som jag var tvungen att tar hand om på en gång. När jag kom tillbaka och läste bloggen igen verkade allt lite deppigt och på gränsen till gnäll så jag ångrade mig och stängde dator. Någon gnällspik vill man inte vara här.

Det händer mycket, men inte så intressant fotografiskt så jag hade inte mycket att skriva om eller fotografera.

”Hans” förvandlade somardagarna till höst. Trädgårdsblommor och andra växter blev bruna av de hårda regndropparna och saltade vindbyar från havet. Vi blev skonade ändå, inga större skador. En ruta på mitt lilla växthus och några krukor blev sönderblåsta. Huset täcktes av en saltig gegga och alla fönster behövde tvättas, som vanligt när vindarna är kraftiga och kommer västerifrån. Ingenting att gnälla över med tanke på alla människor som drabbades av översvämningar och annat i samband med ovädret.

Men ”livet gick ur mig”…

Vi åkte till skogen och kom hem med många kilo kantareller. Kantarellerna bara exploderade och täckte marken gult på vissa ställen, Helt otroligt! Själva plockningen var inte rolig. Vi hade korgarna fulla på nolltid. Gillar när man går genom skogen och får ”söka” lite… Men, men jag ska inte klaga. Skörden var enormt och vi fick glädja grannar och familjen.

Olympus var i farten med katten och bland dahlior och även på fältet, men jag var inte på skaparhumör, för att det var lite håglöst med så många regniga och kyliga dagar. Ibland bara 11 grader och det är inte direkt sommarvärme.

Undrar ibland om sommaren bara är min vanföreställning…

Den lilla katten vi tog hand om har vuxit och hämtat sig fysisk, men han har svårt att anpassa sig och ”kommer inte överens” med våra gamlingar. Men det finns hopp. Han verkar smart och fattar snabbt, fast han lär sig den hårda vägen, dvs efter stryk från katter eller utskäll från mig… men han gör inte om sina misstag och är ovanlig fjäskig. Vi ser att han gick genom mycket och låter honom välja sina vägar. Han gillar mat och slutade äta våldsamt. Vi leker mycket med honom och han gillar att följa efter oss i trädgården. Katten hade svårt också att koppla av, men de senaste dagarna såg jag honom sova djupt och länge… det finns hopp…

Just nu förbereder jag mig för akvarellkurs i en magisk plats, men mer om detta lite senare. Olympus ska med för att det blir tid över för honom med ;-)

På bilderna lite blandat med lite vissen stämning…