Kattens dag!

I mörka novemberdagar kan det vara mysigt att ha katten i närheten som spinner och ger värme. Fast Maluszek är mer för att leka, härja ute och krångla lite med det ena och det andra. Senast fick jag fina tassavtryck på en målning… Det skulle bara torka lite medan jag gjorde något annat. Utnyttjar de korta stunder med dagsljus att måla och Maluszek tycker inte om det. Han vill ha mig i leken.

Idag fick han tårta och blev mycket nöjd. Kattårta naturligtvis med fisksmak och god sås. Det gillar han och vi skämmer bort honom då och då… Inte bara på Kattens dag,

Men nog om katten. Han har det bra nu och blivit stor och stark.

November passerade som en blixt. Jag är glad för det. Den tiden på året vill jag bara hamna i dvala och vakna som björnar någon gång när solen börjar stråla värme igen…

Årets november bjöd på resor och roliga träffar och det var därför månaden kändes kortvarig. Först var jag en vecka i Gdańsk och sen en vecka i Göteborg, som kattvakt.. Några polska vänner hade fotoutställning och jag fick inbjudan till vernissage… Först tänkte jag, november! Och nej, mörkt och kallt och vad ska jag göra på dagarna? Dessutom det var länge sen jag var i Polen. Och i Gdańsk 20 år sen… Jag tackade nej, men väninna ville inte släppa och pratade omkull mig. Det var bara hoppa på flyget… och vet ni vad? Det var bästa spontan beslut jag tagit på länge. För det första fotoutställning var magnifik. Tema var Broar och det var flera fotografer som tolkade teman på olika sätt. Mycket inspirerande! För det andra Gdańsk bjöd på myyycket. Vädret var underbart, termometer visade bra över tio grader och solen sken alla dagar. I november! Så jag fick många långa promenader och fick många härliga stunder med vänner, god mat och blev väldigt väldig glad. Under de åren jag bor i Sverige mycket ändrades i mitt gamla land, men i Gdańsk kände jag igen mig. Men det är en stad där alla är välkomna och det var många turister även nu… och hotellet fullsatt. Kändes härligt.

Det bästa med resan var ändå att jag fick fotolust tillbaka och besökte olika konstgallerier och bokade redan nytt besök!

På bilderna som vanligt en blandning, men denna gång är alla bilderna nya ;-)

höst...

Vinden fick trädgården i rörelse idag. Vet inte om det är en höstdans eller ett kaos. Det är ostyrigt och vackert samtidigt. Jag gillar höst, det vackra gyllene ljus, färger och dofter… Häromdagen plockade jag svampar och funderade över sommaren som passerade. Den var händelserik, men min Olympus hade lååång semester och det var inte många fototillfällen. Fototillfällen i min mening, för att det fotades konstant och på minneskort i mobilen fastnade de ena och det andra, men det kallar jag inte foto… Bara ibland… Min mobil är i och för sig ny och har en fantastisk kamera. Testade olika lägen och inställningar och resultatet blir oftast lika bra som med en bra kamera. Lite justeringar i bildbehandling och man kan knappt se skillnaden. Det blir bra bilder helt enkelt. För mina behov.

Men med höstfärger kom fotolust igen och jag satte batterierna på laddning och skaffade ett stort minneskort. Det kliar i fotofingrarna och vem vet, kanske även Olympus vaknar... och jag får anledning att fortsätta blogga…

De senaste månaderna min andra hobby tog mer plats, det vill säga jag målade och målade och ...målade akvareller. Var på kurser och olika workshops och lekte med olika tekniker nästan varje dag. Det blev jättemånga målningar. Det är nästan som jag blev besatt av akvarell i somras… En del av mina skapelser kommer att synas på Instagram och en del publicerar jag i grupper på Fb. Fick en jättefin respons och är mycket glad över det.

En av kurserna var i Andalusien och det var magisk upplevelse igen. Jag är en stor beundrare av Marianne Gross akvareller och gillar hennes kurser så vi träffades igen i de vackra spanska miljöerna och jag fick enormt mycket av denna vistelse. Lärde mig nya saker, fick nya vänner, men mest blev det många målningar.

Nu är det höst, dagarna blir kortare och jag gillar inte måla i konstljus, färgerna stämmer inte, så det blir fler tillfällen för Olympus på en promenad… för att hälsopromenader fortsätter som vanligt, annars mitt hjärta klarar inte av länge till… Livet har sina sidor, men just nu är det färgglatt.

Bildmässigt en blandning, som jag brukar ha… min blogg är verkligen lång ifrån regelbundenhet och lite kaotiskt tidsmässigt, som vindarna utanför…

och akvareller från Analusien... 

Det var länge sen…

Ja, det var ett tag sen jag var här… Hade inte mycket att skriva om och jag tillhör de som är oförmögna att skryta om sig själv. Häromdagen snubblade jag över Ingers blogg och blev glad och ledsen samtidigt. Glad för att jag inte är ensam med sådana tankar och ledsen för att just ämnet hon tog upp är deprimerande…

Ofta känns det som att vi människor tappade förståndet, men samtidigt skapade vi sådana miljöer och behov att det är nästan omöjligt att fungera utan att förstöra… naturen… djurens miljö… barnens framtid… inte bara på grund av alla de förfärliga krig och utsläppta gifter, men även på grund av våra dagliga vanor…

Vi vill leva La dolce vita! Och det få ”kosta vad det kosta vill”…

Jag vill inte skapa någon tråd för att diskutera detta, jag vill inte heller läxa upp någon eller bikta själv, nej, det är som det är och jag är för liten och har ingen möjlighet att påverka. Jag kan bara sköta mitt med så lite negativ påverkan som möjligt, men det är svårt. Jag måste äta, köpa kläder och vissa prylar för att fungera. Det är ingen ursäkt utan konstaterande. Vi hamnade i ond cirkel…

Samtidigt vill jag inte tänka att det är orättvist att jag lever. I den onda cirkeln hittade någon på kemoterapi, vacciner och hjärtmedicin så jag likt många andra kan leva… Tungt ibland…

Från den mörka sidan min majmånad var väldigt syndig och från den ljusa sidan var jag på en fantastisk akvarellkurs i Norrtelje samt på en mycket spännande resa genom Tyskland… Hur ska vi tänka nu? Avgaser från bilen, även om den är modern och klassad som miljövänlig, inte särskilt grönt akvarellpapper och färger och så vidare… tungt… och hotellnätter, kamera, mat och andra små inköp… Hur ska jag skriva att jag fick mycket glädje som gjorde ont?

Om lösningen var att stanna hemma och äta gröt resten av livet, jag kanske skulle gjort det, men jag vet inte vad som krävs…

I all fall var jag i Norrtälje. Vilket härligt ställe att bo i. Underbar stämning och vackra gamla byggnader runt forsande vatten. Trevliga människor och mycket god mat på de ställena vi fick äta på. Allt gav glädje och belåtenhet för oss båda, mig och min man, som egentligen bara körde mig till akvarellkurs med Stefan Gadnell… (för nyfikna klicka på namnet så hamnar ni på konstnärens hemsida).

Två intensiva dagar med helt annat motiv än jag brukar måla. Spännande och nytt för mig, men så lärorikt! Vi målade hus och stadsmiljöer med cyklar och bilar. Även om jag själv ser mina alster som rena rama katastrofen, så lärde jag mig oerhört mycket. Stefan var väldigt generös med tips och goda råd…

Kort efter besökte vi Bremen. Lite som tre gånger gillt. Innan pandemi besökte vi staden, men det var en hemsk upplevelse. Just den gången verkade det som att deras avloppsystem kollapsade och i hela staden luktade det illa… Omöjligt att göra något eller äta. Andra gången passerade vi staden på väg mot Holland. Tanken var att ta en paus just i Bremen, äta lunch och besöka den historiska delen… Vi hamnade mitt i något evenemang så det var trångt och ovänligt överallt.  Denna gång planerade vi resan till Bremen och med Bremen som huvudanledning… Det gick lite fifty-fifty, vi hade otur med vädret, men allt annat var mycket spännande. Fantastisk stad, hotell, härligt bemötande och underbar mat. Vi navigerade mellan åska och skurarna, men jag är nöjd med resan. Det blev några bilder med :-)

På bilderna en blandning med bilder från Norrtelje och Bremen (mest genom mobilen) och några kursskapelser.

Från Bremen:

Och skapelser från kursen ;-)

Vårens strapatser

Ingen av oss blir yngre, någonsin… men ändå har vi svårt att acceptera åldrandet och tidens gång. Jag har det i alla fall… Trots våren, fina långa dagar och ganska många ljusglimtar hamnade jag i en svacka. En djup sådan. Min vårstädning gick förvånansvärt bra och trädgården grönskar, men något smög sig på mig från mörkret och jag blev som förlamad… Började gråta över ”spillda mjölken” och det tog långa dagar innan jag blev någorlunda mig själv igen.

Känner att det blir jobbigare varje ny vår. Konstigt. Jag väntar och längtar så oändligt efter våren så fort sista löven faller, men konstaterar att med våren väcks något mörkt och betungande… Ålder? Svunna tider? Det man inte hunnit och som man aldrig kommer att hinna med? Ont i kroppen, sjukdomar och allmänna nyheter? Kriget i Ukraina? Den oroliga omvärlden? Biverkningar av medicinen (hjärsvikt)? Rädsla inför döden?

Jag tänker ofta på Ukraina… det gör ont. I mina barndomsminnen finns mormors berättelser om vackert landskap strax utanför Lviv, där hon föddes och där min mamma föddes.  Sen kom andra världskriget och allt förändrades och det är därför jag föddes i en annan del av Polen och i världen som delades i väst och öst. Min morfar klarade aldrig de sovjetiska och gick bort ung… Kvinnorna kämpade genom livet. Min fars historia är ännu mer komplicerad och mer blandad.

Jag sökte bara till friheten…

Min dröm om litet hus vid havet blev verklighet och jag har egentligen ingenting att klaga på.

Det blev lite nedstämd blogg, men solen skiner och jag hoppas att det blir lättare för varje dag som kommer. 

Ska svara på era fina kommentarer och surfa lite idag. Önskar er en ljuvlig fotovår. 

I mina bilder är det blandat från mars och april.

Vårstädning och vårtrötthet

Soliga varma dagar fick mig att vårstäda huset. Ordentligt! Vände upp och ner på halva huset och andra halvan får vänta lite… då kom lågtryck och ”livet gick ur mig”… Men det var skönt att damma av alla bokhyllor, rensa bort en del saker, vädra och tvätta fönster. Idag skulle jag fortsätta, men det regnar ute och städhumör försvann. Det blev lite tid för burken och foto istället. Mellan dammsugning och tvättning tog jag en liten runda till havet och strosade även med makro i trädgården. Det blev en del bilder att gå igenom. Till bloggen valde jag senaste från stranden och några gamla.

Det var en tid där paddor och grodor kravlade genom vår gräsmatta så man fick akta sig att inte trampa på några. När jag stoppade handen i dammen då klättrade hannar på mig som om min hand var en padda, en hona… det var roligt och de höll hårt. Jag hade roliga fotostunder med dem. Fick fotografera även yngel. Idag finns det inga kräldjur i närheten. Funderar ibland vad det var som hände att de bara försvann. Var det någon sjukdom som drabbade arten eller ändringarna i naturen? Mördarsniglar? I och för sig det var också några väldigt varma och torra år tätt på varandra… Jag saknar djuren i alla fall och dammen känns tom utan de… Jag saknar deras läte och plaskandet.

 Regndroppar dundrar på fönsterbrädor och jag känner mig lite vissen, men tycker faktiskt att regnet behövs nu. Snart sätter växtligheten i gång och de behöver mycket vatten. Det kändes torrt i rabatterna…

Oavsett väder våren är underbar. Vårblommor glädjer ögonen med sina starka, klara färger, fåglarna kvittrar och solstrålar värmer… Det skulle vara skönt att få lite mer glädjande nyheter från omvärlden. Men där ute ser allt fortfarande ganska mörkt ut…