VÅÅÅÅR!

Äntligen! Fast i morse var det lite på minus sidan och vitt över gräsmattan… Men ändå är dagarna ljusare och så fort solen visar sig försöker jag vara ute och pyssla i trädgården. Plockar torra pinnar, klipper gamla vissna blommor, krattar rester och försöker glömma omvärlden. Orkar inte läsa mer om störda gamla män som tror sig vara för evigt. Vill inte veta mer vem som kramar vem och varför. Stoppar händerna i jorden, oj vad kallt. Men det gör inget, det är skönt att plocka första ogräs och rensa fram första krokusar. Det är alltid de ljusa gula och några vita som tittar upp först. De är gamla gamla, (har de minst tjugo år), och spred sig lite här och där och gör mig glad.

Nu är det vår!

Fick radera och göra om bloggen, hade något problem med uppladdning av bilder. 

Det finns hopp...

Internet svämmar över av olika goda råd hur jag som människa skall vara. Det är åsikter hit och dit om det ena och det andra. I början, det vill säga när jag publicerade mina första fotografier eller delade med mig min hobbyglädje, var jag känslig för de åsikterna. Jag var lätt att påverka helt enkelt. Särskilt när jag håll på att lära mig fotografera. När jag började måla akvareller blev jag starkare och idag kan jag skratta åt det, men om kommentarerna i början var sådär små elaka är idag tonen på sociala medier mycket hårdare och grövre på något sätt. Ibland till och med hotfulla.

Jag tar det inte åt mig på samma sätt som tidigare, men förundras över människor som sitter och scrollar dagligen enormt mycket och är elaka mot varandra över ingenting. Om det varit satir? Men det är det inte. Bara rå grymhet. Om allt, oavsett om de själva har någon kunskap eller erfarenhet. Det hårdnar speciellt vid politiska åsikter, som om världen var delad… på en sida det ända rätta och på andra bara fel, fel fel… Samma mönster från båda håll.

Allt oftare hör jag också, fundera inte för mycket, håll dig till sitt, när jag försöker ta upp diskussionen och förstå, hitta någon mötespunkt, för att världen inte är svart eller vit. Att vi har olika åsikter eller tillhör olika grupper är helt naturlig, men vi behöver inte vara fiender för det. Ingen av oss har rätt eller fel.

Jag tror att vi alla skulle må bättre om vi bara kunde stanna en stund, glömma tillhörigheter, delade åsikter och bara se en stund i tystnad med en ända frågan: vart är vi på väg…? Många vägar korsas, men egentligen är målet detsamma när det gäller oss flesta, men påverkade av just delade media, olika intresse sfärer gjorde vi olika val som om det var på liv och död och fastnade i det utan att även försöka förstå…

Intressesfärer, innebords beundrar grupper, slutna sällskap, de utvalda, föreningar, samlingar av alla slag från topp till tå över hela samhället.

Det spelar ingen roll om det handlar om politik, sport eller hobby, mönster är detsamma. Den utvalde av de utvalda är den enda rätta. Bygger vi Nordkorea? Men jag vet ingenting om Nordkorea så det kanske bara vara ord som svåger politik, diktatur eller bedrägeri.

Och KRIG… så många spillda liv…

Jag är trött och ledsen och har svårt att se framtid med glada ögon. Jag håller mig till mitt, för att det är farligt idag att ha en åsikt eller synpunkt...

I år var det OS och konståkning och jag konstaterade att något händer i sportvärlden, något som fick mig att le och hjärtat blev alldeles varmt. Ni som följde tävlingarna förstår vad jag menar, om inte googla bara på. Årets konståkning var ovanlig, mycket vacker och speciell.

Så det finns hopp…

GOTT NYTT ÅR!

Med ljuset...

Äntligen knackar vintern på dörren. Det blev en fin frostig morgon. Kallt men ljusare. På något sätt gladare. Jag blev gladare i alla fall. Häromdagen var det lite sol på flera ställen i landet och i sociala medier ”exploderade” det av glada rop om ljuset. Många publicerade bilder på ett soligt landskap och annat ljusskimmer. Även tv-nyheterna gav solen utrymme. Så lite ljus hade vi de sista veckorna.

Jag själv utnyttjade det lilla av dagsljuset att måla. Året 2025 var för mig verkligen ett akvarellår. Det finns bara få dagar i kalender som jag inte hade en pensel i handen. Det blev många övningar, många nya målningar, kurser, workshop och en del frustrationer, som det brukar när man skapar något. Men mest mycket glädje. Skaparglädje och tillfredsställelse av resultatet. Som ni förstår Olympus var lite övergiven i skåpet och batterierna laddades ur… men det blev några fotostunder och jag tror att det blir fler snart. Olympus är en trogen vän och vi hittar till ljuset snart.

Nu är det stora helger. Mycket firande och många träffar. Jag hoppas att Ni har det bra, varmt och mysigt och julbordet är rikt.

God Jul!

och några akvareller...

God jul!