blandade känslor

En blandning av sensommarinsekter och oktoberdimmor.

Idag, i regnet och mörkret passade det bra att sortera några bilder tagna förra året.  Fyllde några minneskort under pandemin och sen hade jag ingen lust att framkalla bilderna eller bara sortera de och det blev en salig blandning av allt möjligt. Mest makro. Som jag skrev tidigare i mitt fall blir det alltid mycket makro.

Det visade sig att några flugor och andra insekter poserade fint bland de sista blommorna på sensommaren och på hösten. Oktober 2020 bjöd på mycket dimmor vid sjön i Småland och det blev många bilder.

Och nu är det höst igen... De två senaste åren försvann i corona dimman.

Jag har inte lidit särskilt mycket av begränsningar, tvärtom, ibland kändes det nästan skönt att skippa människor i närheten, men idag blev det påtagligt att allt är annorlunda och att även en liten spontan fotoutflykt måste planeras utifrån pandemin... Det är inte längre bara att ta bilen och dra... Inte för mig i alla fall...

grönskan avtar

Det gör ont när knoppar brister, men

det är tungt när grönskan försvinner…

Kravlar i min trädgård efter regnet för att fånga de sista gröna nyanserna innan höstens tunga täcke tar över…

Det blir lite upprymt och vemodigt på samma gång.

havet blev till guld

Efter några regniga och blåsiga dagar kom lugnet... ett gyllene sådant, med härlig lyster över havet. Nästan vindstilla, behaglig temperatur och ljuset så vackert att jag knappt kunde tro mina ögon! Letade efter olika mönster...

Kände mig lite vilse och osäker med mitt skapande ett tag och anmälde mig till kursen här på FS med Jan Peter Lahall. Tyckte att det kan bli intressant och givande att få feedback och vägledning från en professionell fotograf.

En av uppgifterna var att hitta mönster i naturen. Till synes lätt kan man tycka. Det finns mönster överallt, på stenarna, på träden, växtligheter bildar roliga mönster och det finns oändligt att hitta på stranden..., men det som vi ser blir inte alltid bra på bild eller det blir ingen bild överhuvudtaget. Så det tog lite tid innan jag hittade lite mönster och kunde leka med...

Samtidigt som jag skrev, var ljuset magiskt så jag fick byta objektiven lite fram och tillbaka för att ha möjlighet att fånga det fina havet och dela min upplevelse med er.

Jag hittade lite olika mönster men främst var jag häpen över att havet blev till guld :-)

om och om igen...

Vackra vyer från Tasmanien eller Shetlands vilda kust, det kunde varit något...

Men jag kan inte fotografera i Tasmanien och  Shetlandsöarna är ouppnåeliga med...

Men jag kan ofta åka till en liten sjö några mil bort och glädjas av naturens dynamik och fotografera olika speglingar till exempel. Om och om igen.

Det regnar nu igen så det blev en liten stund vid datorn och några bilder blev klara för att visas på bloggen.

Det kliar i resekänslor, men det tar lite tid till innan jag vågar dra någonstans... Inte nödvändig till Tasmanien.

Vad är detta?…

Ibland undra man vad det är för fel på folk… eller år det jag som saknar något?

Fick på mail ett erbjudande att betala 250 kronor för att visa mina bilder på någons fotosajt… Vad? Första reaktion var att slänga mailet och inget mer med det, men det stod Hej igen! Och jag blev först fundersam om jag missade något, slängde någons mail utan att svara?

Nej…

Och när jag googlade närmare då kom det fram mer info och inte särskilt smickrande om den där fotokonstsajten.

Fattar fortfarande ingenting och undrar varför folk tror att jag är naiv?

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta… ska jag känna mig hedrad eller förnedrad?

Jag väljer att strunta i det… 

Du gör fantastiska bilder skrev han… undrar om han såg någon bild överhuvudtaget….