Jag är en säkerhets risk...

Några år har gått sedan jag återskapade mitt facebook konto… Var aldrig något fan av plattformen, men hade nytta på grund av mina akvareller. Skaffade ganska många kontakter och var aktiv i olika akvarellgrupper. Ja, på sistone var jag även glad att logga in och se mitt flöde… Mitt första konto blev avstängt av facebook för att jag var en säkerhetrisk? Jag undrade då vad som hände, men struntade i det. Det var mer än tio år tillbaka. Jag saknade inte det. Men när Akvarellsälskapet och andra föreningar började vara tillgängliga bara via Facebook skapade jag konto på nytt för ungefär fyra, fem år sen. Kommer inte riktig ihåg. För att undvika gamla misstag kopplade jag det till helt ny mailadress och var försiktig med delningar och lösenord, men ändå hände det. På midsommar fick jag meddelande på kinesiska. Fattade ingenting och bara slängde det. Men senare vid försök att logga in på fejjan blev det varning, mina uppgifter stämmer inte överens… Jag blev kallt. Tog paddan där jag var inloggad tidigare och lyckades återställa konto, men plötsligt allt ändrades till kinesiska och vips jag har inget konto längre… Lyckades ta bort det från hackare och kontot är kopplat tillbaka till mitt mail, men jag kan inte logga in. Facebook tillåter inte för att de måste skydda mitt konto??? Jag blev utestängd igen???

Ja, jag ska inte tråka ur er längre om facebook. Detta är, tror jag, klart för evigt. Jag är färdig med det. Kommer sakna en del akvarellvänner, men det var ändå bara via internet så jag överlever. De riktiga vänner når man som vanligt…

Egentligen skulle jag skriva om Midsommar som var underbar i år. Jag gillar Midsommar väldigt mycket och det är en av de få högtider jag gillar att fira. I år under de fina varma dagarna fick jag även lust att leka med makro och dök ner i mina rabatter och bland lupiner vid vägkanten. Det var roligt att utmana Olympus igen. Jag är glad att jag kan ta Olympus och gå ut eller ta pensel och glömma bort all bedrövelse. Mat på något sätt är också en extra hobby utom att det är nödvändigt att äta. Jag njuter av att laga mat, prova olika saker och smaker, därför kan jag räkna matlagning till nöje och hobby också. Och trädgård… Som ni ser jag behöver inte mycket internet och facebook minst… hahaha

På bilderna lite färger och former… från omgivningen.

Glad Midsommar!

uppochner...

Jag var väldigt glad med vårens återkomst och såg fram emot ljuset och värmen. Till och med var inställd på att fotografera mera och blogga oftare. Vad hände då? Ja, livet hände, det vill säga att det var  inte bara väder som ställde till i min vardag och andra planer.  Hade planerade resor och akvarellkurser och andra äventyr, men plötsligt vändes allt det uppochner av oväntat sjukdomsfall i familjen... Sen dess tog det en tid att vänja sig vid den nya verkligheten...

Min resa till Gdańsk i april gick av stapeln. Staden är väldigt vacker och jag träffade några vänner. Besökte bärnstensmuseum och var på en fin vernissage och underbar utställning av en polsk konstnärinna i hotell Mercury. I samma hotell i september i år ska jag visa mina akvareller. Allt är under planering, men vernissage blir förmodligen den första torsdag, men exakta datumet kan jag skriva sen. Det kändes som jag har varit i två olika världar ett tag, i den glada med roliga arrangemang och i den andra där mycket kändes tungt och svårt.

Hårt omtumlad av dåliga nyheter åkte jag till Andalusien på min kurs. Det var inte som jag förväntade mig och där var plötsligt alldeles för varmt. Måleri gav ingen tröst och det var första gången jag kom hem från akvarellkursen utan någon inspiration eller glädjande målningar. Men som man brukar säga show must go on... och livet går vidare. Tack och lov har vi i Sverige underbar sjukvård, fantastiska läkare och medicin, så livet kan rulla på utan dramatiska ändringar. Fler piller bara... och det går bra!

Som jag skrev jag ska ha en utställning! Trodde inte själv och behövde nypa mig när jag fick förfrågan. Jag brukar strunta i sådana event, deltar sällan i tävlingar och bryr mig väldigt lite om vad andra tycker om mina skapelser... Jag fotograferar och målar för att jag gillar det och det är roligt. Publicerar något här och där på nätet och det glädjer mig tillräckligt.  Naturligtvis det kunde varit roligt att göra något mer och få uppskattning, men att skicka bilder för olika granskningar av jury i olika tävlingar slutar ofta med samma resultat. Inbördes beundranskara väljer sina egna kompisar... och vi andra står för kostnader, för att det brukar kosta att ha akvareller granskade av så kallad jury. Dessutom hur mäter man och jämför konst, bilder och målningar, som är omätbar och ojämförlig... Därutöver tycker jag också att antal foto i Galleri gör mig inte till bättre fotograf likaså antal utställningar hjälper inte att måla bättre... 

Nämnde Galleri eftersom min fina bild blev nyligen refuserad ;-). Glömde att någon gång i början på året skickade jag en bild. Det var den sista. Sammanlagt under alla de åren jag är med på Fs fick jag femtio procent bilder in, (skickade bara ibland) så det är kanske utmärkt resultat hahaha. 

Snart är det Midsommar och jag hoppas att vädergudarna blir lite snällare och man får äta jordgubbar och sillen ute...

Fotade ofta bara med mobilen på mina hälsopromenader till havet, så bilderna är väldigt blandade. 

och akvareller:

VÅÅÅÅR!

Äntligen! Fast i morse var det lite på minus sidan och vitt över gräsmattan… Men ändå är dagarna ljusare och så fort solen visar sig försöker jag vara ute och pyssla i trädgården. Plockar torra pinnar, klipper gamla vissna blommor, krattar rester och försöker glömma omvärlden. Orkar inte läsa mer om störda gamla män som tror sig vara för evigt. Vill inte veta mer vem som kramar vem och varför. Stoppar händerna i jorden, oj vad kallt. Men det gör inget, det är skönt att plocka första ogräs och rensa fram första krokusar. Det är alltid de ljusa gula och några vita som tittar upp först. De är gamla gamla, (har de minst tjugo år), och spred sig lite här och där och gör mig glad.

Nu är det vår!

Fick radera och göra om bloggen, hade något problem med uppladdning av bilder. 

Det finns hopp...

Internet svämmar över av olika goda råd hur jag som människa skall vara. Det är åsikter hit och dit om det ena och det andra. I början, det vill säga när jag publicerade mina första fotografier eller delade med mig min hobbyglädje, var jag känslig för de åsikterna. Jag var lätt att påverka helt enkelt. Särskilt när jag håll på att lära mig fotografera. När jag började måla akvareller blev jag starkare och idag kan jag skratta åt det, men om kommentarerna i början var sådär små elaka är idag tonen på sociala medier mycket hårdare och grövre på något sätt. Ibland till och med hotfulla.

Jag tar det inte åt mig på samma sätt som tidigare, men förundras över människor som sitter och scrollar dagligen enormt mycket och är elaka mot varandra över ingenting. Om det varit satir? Men det är det inte. Bara rå grymhet. Om allt, oavsett om de själva har någon kunskap eller erfarenhet. Det hårdnar speciellt vid politiska åsikter, som om världen var delad… på en sida det ända rätta och på andra bara fel, fel fel… Samma mönster från båda håll.

Allt oftare hör jag också, fundera inte för mycket, håll dig till sitt, när jag försöker ta upp diskussionen och förstå, hitta någon mötespunkt, för att världen inte är svart eller vit. Att vi har olika åsikter eller tillhör olika grupper är helt naturlig, men vi behöver inte vara fiender för det. Ingen av oss har rätt eller fel.

Jag tror att vi alla skulle må bättre om vi bara kunde stanna en stund, glömma tillhörigheter, delade åsikter och bara se en stund i tystnad med en ända frågan: vart är vi på väg…? Många vägar korsas, men egentligen är målet detsamma när det gäller oss flesta, men påverkade av just delade media, olika intresse sfärer gjorde vi olika val som om det var på liv och död och fastnade i det utan att även försöka förstå…

Intressesfärer, innebords beundrar grupper, slutna sällskap, de utvalda, föreningar, samlingar av alla slag från topp till tå över hela samhället.

Det spelar ingen roll om det handlar om politik, sport eller hobby, mönster är detsamma. Den utvalde av de utvalda är den enda rätta. Bygger vi Nordkorea? Men jag vet ingenting om Nordkorea så det kanske bara vara ord som svåger politik, diktatur eller bedrägeri.

Och KRIG… så många spillda liv…

Jag är trött och ledsen och har svårt att se framtid med glada ögon. Jag håller mig till mitt, för att det är farligt idag att ha en åsikt eller synpunkt...

I år var det OS och konståkning och jag konstaterade att något händer i sportvärlden, något som fick mig att le och hjärtat blev alldeles varmt. Ni som följde tävlingarna förstår vad jag menar, om inte googla bara på. Årets konståkning var ovanlig, mycket vacker och speciell.

Så det finns hopp…