500 exponeringar... ?
Det har varit ett praktfullt gräl i en näraliggande blogg här på Fotosidan. Dom som har råkat på den bloggen med sitt innehåll av verbala rallarsvingar, är inte precis att gratulera - saken är nämligen ytterst infekterad, och landar för det mesta i en tröttsam ja/nej-diskussion.
Vad handlar nu saken om? Jo - den moderna tekniken gör det möjligt att använda sig av ”kulsprutemetoden” - att rikta kameran lite hittan och dittan och bränna av en fruktansvärd mängd bilder i hopp att några kanske skall bli bra.
När tekniken gör sådant möjligt, så kommer metoden naturligtvis genast att användas i praktiken. Teknikhistorien lär oss att så fort en teknik finns tillgänglig, så blir den både brukad och missbrukad.
Hur skall man nu förhålla sig här? Det har visat sig vara ytterst brännbara saker. Skall man huka i blåsten? Det tror jag inte - bättre att analysera saken konkret.
Fungerar kulsprutemetoden? Det gör den naturligtvis i viss mån - även en blind höna hittar ibland ett korn. Kan man motivera sådan fotografi? Ja i viss mån - det vill säga ibland. Inom exempelvis sportfotografi eller när det gäller fåglar, kan det vara det enda sättet att i stunden få till användbara bilder - men då är det inte fotografen som har gestaltat bilden. Den har tillkommit genom en slumpmetod.
Det är här vi har pudelns kärna.
Dom som menar att det är fotografen som gestaltar sin bild, och att det är den gestaltningen som är det meningsfulla i hela saken, gillar naturligtvis inte kulsprutemetoden. En slumpmetod har ju inte mycket i medvetet bildskapande verksamhet att göra.
Gatufotografer av i dag hävdar att man kan bränna av 500 bilder under samma fotosejour samma dag, medan kritikerna menar att det är omöjligt att hålla en tillräcklig fokuseringsgrad under så många exponeringar. 500 bilder kan inte rimligen bli bra fotografiskt avvägda, utformade, och komponerade under en så massiv fotografering samma dag. Jag tror att den kritiken lätt finner stöd i modern neurologisk uppmärksamhetsforskning.
Vill man vara en fotograf som medvetet gestaltar sina motiv - då skall man nog göra just det.
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- Juni 2026
- Maj 2026
- April 2026
- Mars 2026
- Februari 2026
- Januari 2026
- December 2025
- November 2025
- Oktober 2025
- September 2025
- Augusti 2025
- Juni 2025
- Maj 2025
- April 2025
- Mars 2025
- Februari 2025
- Januari 2025
- December 2024
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
/per-erik
Tack för det Per-Erik.
Just ditt stöd i denna sak betyder mycket!
Jag anar nog att många tycker som vi - men det är inte alla som vågar framträda öppet.
Någon gång har jag försökt med lekande barn i rörelse , men det har inte lyckats. Förmodligen för att autofokus inte hinner med (på mina kameror).
Det paradoxala är att jag numera när jag kommer hem från en semesterresa oftast tagit ungefär lika många bilder som jag gjorde när jag var ute och reste på 70-telet. Ofta var det Kodachrome - och det var dyrt.
Jag tror det beror på att jag blivit bättre att förutse vilka motiv som verkligen blir något att spara..
/Tomas
Intressant att ditt bildantal inte har ökat. Det måste väl vara att du är en gestaltande fotograf, och som du säger - erfarenheten ökar med åren.
Tack för kommentaren Tomas.
https://www.fotosidan.se/blogs/ztenlund/bilder-per-km-och-tva-bilder.htm
Tack Martin.
Kul att se lite om läget år 2011. Nu är man ju enligt ryktet uppe på högre produktionskvantiteter - men betänkligheterna blir väl dom samma... :-)
Jag kan inte se att debatten var bara ja/nej heller, utan olika perspektiv delades, som man kan lära sig något av, om man vill.
Jag är inte heller säker på att jag förstår vad du menar med "gestaltande" i det här sammanhang.
Att prata om blinda hönor osv känns inte så konstruktivt, utan mest avfärdande och dömande.
Som jag varit inne på tidigare: om det blir många bilder tagna så beror det för mig ofta på att jag närmat mig ett flowtillstånd. Man svarar på situationer med ett blixtsnabbt och nästan undermedvetet komponerande. Ett härligt tillstånd. Oftare går det trögt, någon bild här och där. Då om något känner jag mig oengagerad och lite slö. Men uppenbarligen fungerar det för andra, och det är inget jag fäller något omsöme om.
I det här speciella fallet, med den famösa bloggen som jag refererar till, gjorde jag en kommentar om tredje pesons sätt att fotografera som utgjorde det första inlägget, och ett medhåll till bloggskrivarens text. Det var alltså helt naturligt i sammanhanget. Jag lämnade inga uppgifter som kunde identifiera denna person.
Med gestaltande menar jag precis som det låter – att fotografen medvetet skapar och bygger upp sin bild.
”Blinda hönor” är ett känt ordstäv – som jag finner mycket passande för folk som använder en slumpmetod i sin fotografi.
Vi är inte överens i dom här frågorna Mattias, helt uppenbart - men jag uttrycker bara min personliga åsikt.
Slump är en sak, men ju mer man tränar, desto mer tur har man, som någon skidåkare sa. Det handlar om att träna sitt seende så att man riktigt snabbt svarar på när allt stämmer. Jag vet att mina bilder är bättre i tider då jag fotograferar riktigt mycket. Det handlar om att man är så pass visuellt vältränad att man inte längre behöver fundera på exakt var man ska ställa sig för att kompositionen ska falla på plats. Den saken är teknikoberoende, och handlar inte alls om att ställa kameran på 20 bilder i sekunden och rikta den åt alla möjliga håll, som jag och många med mig försökt påpeka. Det som gör att diskussionen faller platt och blir en aning hetsig är att några tycks ha bestämt sig för att dagens fotografer är lata idioter och att ingen lyssnar på andras erfarenheter.
Tack för ett bra och nyanserat inlägg i en ganska infantil debatt, det är väl klart att man får ta en bild eller femhundra på en dag, det behöver ingen ha synpunkter på, lika lite som om man plåtar svartvitt, färgfilm, dia eller polaroid, eller för den delen halvformat,fullformat, mellanformat eller storformat,eller analogt eller digitalt.... Var och en använder vilken metod man själv känner fungerar, och det behöver ingen ha några synpunkter på.
Nej Glenn - ingen behöver ha några synpunkter enlig dig.
Nyligen kom det en undersökning från Göteborgs Universitet om svenska folkets attityder till sådana som har andra åsikter än dom själva. Det var en förskräckande läsning. I sammanfattningen av rapporten skrev forskarna sedan i klartext, att det verkade vara så att svenska folket inte vet vad demokrati är.
Sedan handlar ju detta inte på minsta sätt om att någon vill lägga sig i andras privata val - men generella synpunkter, det är tillåtet för alla att ha. Det skall man både skydda och uppmuntra.
Peter, nu tror jag inte att du riktigt ser din egen roll, så du får en dikt av Tage Danielsson av mig :
Tanke om tolerans
Om jag tänkte som fan
kanske tänkte hela dan,
på mitt liv och så fann
nån sorts mening som var sann,
ja, då får jag inte glömma en förbannat viktig grej:
Att då gäller denna sanning bara mej!
Mer tolerans mot de som väljer ett annat sätt att fotografera än du.
Jag förstår inte kopplingen Glenn - eller är det bara att du vill vara elak?
Det är väl lite så att man inte direkt får intrycket att du älskar när folk säger emot dig, men samtidigt har väldigt starka åsikter om hur andra borde göra
Nej Peter, jag har inget behov av att vara elak, utan får väl säga som du och Bengan: var inte så känslig, gå ut och gör din grej.
Jo´vars Mattias - men det är helt tillåtna saker i en fri debatt. Som du kan se i kommentarfältet här, så är det många som har samma åsikter som jag, och i fallet av ett sådant kommentarfält är mörkertalet stort.
Sedan måste jag nog påpeka att mina bevekelsegrunder för att delta i en fri debatt inte är för dig att bedöma och klassificera. Jag har inte gjort några personliga klassningar av dig - och jag tycker att du skall undvika sådant.
Det är roligt att få stöd av en sådan person som du Thomas!
Tack för det.
Kanske närvaron, kanske tajmingen, kanske det där lilla som gör att en bild blir just en bild? Jag är inte helt säker, men det är något med sprayandet som får mig att fundera på det i alla fall!
Eller så är det något i den moderna tekniken, går det så gör man det!
Och har kanske hittat ett nytt sätt att gatufotografera på?
Man försöker vaska ur guldkornen senare! Hemmavid!
/B
Mycket bra uttryckt Bengan!
Jag tror att vi har en grundläggande samsyn i det här.
Om ett nytt sätt att gatufotografera innebär ett ökat skjutanda av sprejande slag, kan det nog få tråkiga konsekvenser för gatufotograferna själva. Jag har bevittnat hur ett offer, som känt sig svårt kränkt i sin personliga integritet, har grabbat tag i gatufotografens kamera, och slängt den i backen (det var en dyr Leica).
Det gäller mig, hur andra funkar är svårt att begripa. Så tänker jag.
Men slumpen är väl alltid en viktig ingrediens när man ska få till en bra bild. Det gäller att hitta ett bra sätt att anpassa sig till slumpen.
Det är roligt om ett foto innehåller mer intressant info för mig än vad jag kunde se när jag tog fotot. Kanske såg jag något som jag reagerade på instinktivt men behövde ett foto för att begripa vad det var jag tyckte var intressant.
Förvisso är det så att slumpen alltid finns med på något hörn - och säkert är det så att oavsiktligt innehåll kan visa sig bli intressant i efterhand.
Det jag och många med mig väder oss emot, är att medvetet välja slumpen som huvudmetod i sin fotografi - något som alltså har blivit möjligt genom den moderna tekniken