En sommarstudie i svartvitt
Jag har nog varit inne på saken tidigare - att jag gick på Hasselviks stigar redan i mitten av 1940-talet vid mormors hand. Det är ett tag sedan. Träd som var stora och gamla redan då, ser lika ut än i dag - men resten av naturen har ändrat sig en hel del på den långa tiden. Ändå tycker jag att det ser ut som det alltid har gjort - förändringarna har smugit sig på succesivt.
Den goda upplevelsen ligger mycket i igenkännandets glädje. Jag gillar att gå på Hasselviks stigar.
Som sagt - lång har vandringen på Hasselviks stigar varit, och gammal har den forna pojken hunnit bli...
När jag har varit runt på ägorna i olika sysslor, hamnar jag ofta i båthuset för en stunds kontemplation. En opretentiös miljö med utsikt över sol, vind, och vatten.
Svunna somrars många utfärder i Skärgårdshavet finns på något vis kvar här. Jag känner närvaron av mina vänner, förnimmer de glada skratten...
Många fina minnen bidrar till bra vibbar i båthuset.
Läget över viken spanas av med min Zeiss Dekarem 10x50 kikare.
Fågellivet är livligt vid det första besöket i juni. Förutom det sedvanliga gänget vitfågel på patrull, guppade en stor flock knipor på vågorna. Två hägrar stod och såg kärvänliga ut i vassen, och en trana drog förbi - utstötande sitt vildmarkskrik.
Tre havsörnar cirklade i piruett på låg höjd. En av dem var den som inte ville acceptera sitt tillkortakommande. Inget nytt under solen alltså... :-)
Så fick jag in en "stor mås" i vinkel bakifrån. Den flög lite makligt och tungt, och mycket riktigt - det var fiskgjusen ute på patrull.
Speciellt roligt är det med havsörnens återkomst. För en gång skull har människan lyckats fullt ut när man ingriper i naturen! Mamma Svan har kanske en annan syn på den saken. I juni hade hon sex ungar - i juli var det bara två kvar.
För en storstadsmänniska som jag, är det en utstuderad lyx att ha parkeringsplatsen på egen mark.
Redan före årets Ålandsresa, hade jag bestämt att nu blir det inte något mera struttande omkring på taken!
Du är för gammal gubbe lilla... Du kan ramla och slå ihjäl dig!
Det var som om det potenta vildvinet hade fått kläm på den saken. Med blixtens hastighet var takrännan igenvuxen - så att regnvattnet skvätte in på verandan.
Upp på taket blev det alltså i alla fall - men förflyttningen där genomfördes via krypning medelst hasning.
Sensommarmorgon vid Hasselviks grind. Säsongen går på sluttampen. Dags att återse storstaden...
________________________________________
Det som hängde på axeln, var en Zeiss Super Ikonta B med Tessar 2,8/8 cm från 1935. Filmen var Ilford FP4 plus efter nominell känslighet, soppad i Rodinal hemma i köket.


















/B
Tack Bengan.
Jomen - det gör jag! Jag är ju ensam på Hasselvik, så en svårare incident kan bli ödesdiger!
Imponeras av det välstädade båthuset. Motorn i vänsterhörnet kanske är av äldre modell?
Tack för det Ylva!
Motorn är en Penta-Archimedes U-22. Den har sina rötter i 1930-talet, men byggdes (mest för tungt arbete i U-länder) ända fram till början av 1970-talet.
Jag köpte den ny 1970.
Tack för berömmet Morgan! Kul att du gillade stuket.
Kanske kommer nån bild i nåt skede.
Tommy S.
Tack Tommy.
Jag åkte till stan den 15 augusti. Hasselvik ligger under ett berg i sydväst. Det betyder att efter medlet av augusti börjar det bli skuggigt på plan, och torkar inte upp mera - om det inte är ovanligt varmt och soligt väder.
Fina bilder! Ikontan levererar. :-)
Tack Olle!
Ja, herregud - när barndomens sommarlov började, var ju slutet på detsamma en mera teoretisk konstruktion... :-)
Denna Super Ikonta B är lite speciell:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/antik-kamera-pa-gronbete.htm
Ja, nu såg jag! Din är en 530/16, med separat avståndsmätarfönster.
Min är en 532/16, från -39, och även på den får man lura mekaniken för att få ut alla 12. :-)
https://www.fotosidan.se/blogs/olles/elva-ratt-av-tolv-mojliga.htm#532-16
Och det är (som framgår av min text) första utförandet av den modellen, där räkneverket inte går mot anslag, utan man måste själv stanna mot aktuell siffra.
Det annorlunda utförandet av räkneverkets skiva syns i den avslutande bilden i min länk ovan.
Sten
Tack för uppskattningen Sten.
Ja - man blir ju inte yngre med åren. Jag fyller 82 i vinter.
Tack för det Stefan!
Att fotografera skog i svartvitt, kräver ju en stunds funderande över hur att gå tillväga. Kul att få kvitto på att saken har gått igenom.
Tack för det Thomas!
Jag har plåtat svartvitt hela sommarn. Går väl lite i barndomen... :-)
Jag kan huske, att jag har sett bilder från detta fantastiska område.
Det gör sig också fint i sort vit.
Men det är väl efterhanden lite risikabelt/farligt at være der helt alene ?
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Visst är det en risk Erik! Men både du och jag vet att saker och ting är ändliga...
Skall det bli på Hasselvik - eller i en sjukhussäng i Stockholm?
Jag säger som Karl X Gustav: "Man må hasardera allt".
Ja, och jag skulle också helst undvika sjuksängen, vårdhemmet och absolut inte hospice. Ett hjärtstopp medan man ligger i sin egen säng hemma, måste vara det mest önskvärda?
Med vänliga hälsningar, Erik.
Tack för uppskattningen Wolfgang. Vi är ju båda från "svartvittiden", och tycket att det är kul.
Bilderna under bloggen är absolut på samma kamera. Du kan se att på båda står slutaren på "B", och texten "1:2,8 F=8cm" befinner sig på samma ställe på objektivets namnring.
Vilka detaljer skulle det vara som du hakar upp dig på?
Den där runda grejen är inte på samma ställe. 🤓 Och så ovansidan till vänster och höger, men det har nog med ljuset att göra.
Den runda grejen (den uppstickande armen för avståndsmätarens vridkil-linser) sitter till höger på fronten på exakt samma ställe i båda bilderna, just ovanför markeringen"5,6" på skärpedjupsskalan, och ordet "Zeiss" nedanför.
Ha´ru fredagshuttat Wolfgang? ... :-) ... :-)
Tack, Peter. Jag har aldrig sett den där kameran i verkligheten, därav min förvirring :-)
Hälsningar, Bjarne
Tack för din kommentar Bjarne.
Det har ju liten egentlig betydelse, om man kör digitalt eller analogt. Man har en hobby - och då gör man det som verkar roligast.
Åren tar ut sin rätt, känner igen det där med taket på maken. Gissar att ni är ganska nära i ålder och nog skulle han upp på taket i somras. Visserligen på landet där fallhöjden inte är lika hög som i Bromma, men man faller rätt hårt ändå och 0m man samtidigt skrämmer upp en fladdermus som nästan fick mig att tappa taget om stegen.
Tack skall du ha Margareta!
Jaha´ru - du tillhör generation färg... :-)
Om du kollar mitt svar till Olle här ovan, så finns där en länk till det du efterfrågar. För enkelhetens skull, plockar jag ner den åt dig:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/antik-kamera-pa-gronbete.htm